Sunday, December 23, 2007

Julbordsspecial: Spicy sötpotatis med ingefära

Nej, jag gör ingen egen julkorv i år heller. Inte för att jag inte kan, utan för att jag fruktar för vad en omgång korvstånkning kan väcka till liv. Låt mig förklara. I många år skrev jag en serie exklusiva reportageböcker på uppdrag av ett av våra största exportföretag. Temat var alltid detsamma: den småskalige eko-producenten vars tröstlösa harvande i motlut till slut fått sin belöning. Jag har besökt biodynamiska vinodlare i Bourgogne, ekologiska chokladfabrikanter i Schweiz, gröna arkitekter i Wales, och jag har rörts – ibland skrämts – av deras passionerade övertygelse. Ändå kom alla dessa passionerade människors passion aldrig ens i närheten av den Bayerske korvmästarens passion för ekologisk korv. Han som levde, drömde och andades ekologisk korv. Han vars vitglödgade ekokorvs-patos fick mig att stryka honom från listan av tänkbara case av pur självbevarelsedrift. Så nej, jag gör ingen egen julkorv i år heller. Något drabbade den där mannen den dag han gav sig på att göra korv. Tänk om det smittar?



2 stora sötpotatisar
4 stora potatisar, mjölig sort
ca 5 rotknölar ingefära (eller en bit stor som en liten kvinnohand ungefär)
3 färska eller torkade och stötta piri-piri
2 citroner
1 burk crème fraische
salt

Skala och koka potatis och sötpotatis ordentligt mjuka (på gränsen till sönderfallande). Skala och riv ingefäran, pressa saften ur rivet och kasta bort det där torra som blir över. Pressa även citronerna och finhacka/mortla piri-pirin. Mosa potatis och sötpotatis med citronsaft och crème fraische, smaksätt till önskad hetta med ingefärsjuice och piri-piri, smaka upp med salt. Servera till julkorven tillsammans med senap och surkål.

Saturday, December 22, 2007

Julbordspecial: Betor under getost och yoghurt

Risken att bli utbytt mot något yngre, fräschare eller bara annorlunda, är ett riskmoment som dessvärre måste ingå i kalkylen för alla som ger sig in i en relation. Det kan hända mig, det kan hända dig och jag är rädd att det kommer att hända julbordsklassikern rödbetssallad inom en snar framtid. Den dag separationen är ett faktum kommer rödbetssalladen kanske fråga sig vad som gick snett. Var det ovanan att ligga och kladda på köttbullesmörgåsar i tid och otid, året runt, som gjorde att spänningen till slut försvann? Eller upptäckte folk helt enkelt att den där skära röran kändes alldeles för fet för att alls kallas sallad?



1 kg röd-, gul- och/eller polkabetor
3 dl matlagningsyoghurt (10% fett)
ca 10 cm chèvre
2 msk flytande honung
färsk timjan
pressad citron

Koka betorna mjuka, men inte för mjuka, med skalet på. Smula chèvren och blanda med yoghurt och honung. Skala och skiva betorna tunt och lägg i lager i ugnsfast form (välj helst en inte alltför vid form). Droppa lite citron över varje lager och strö på timjan (men var sparsam med den senare). Bred på yoghurtblandningen överst. Grädda i ugn på 200°C, grillvärme, ca 15 minuter.

Monday, December 17, 2007

Juluppehåll pga nyföding

Familjeföretaget Lundgren Johansen har uttökat med en ännu ej namngiven medarbetare. Bloggen gör därför ett smärre uppehåll över jul men önskar er alla varmt välkomna tillbaka i januari!

Tuesday, December 11, 2007

Grönsaksnudlar och knapriga räkor i limesås

Så här års äter Sverige julbord. Ibland sker det frivilligt, lika ofta under tvång. Rent generellt kan man dela upp befolkningen i två delar där den ena utan betänkligheter skulle kunna trycka ett par julbord i veckan, året om, medan den andra äter julbord en gång om året och känner sig smutsig och olycklig efteråt. Om man tar ett traditionellt svenskt julbord och placerar det i yttersta änden av en skala, skulle jag tro att det som dyker upp längst ut på motsatta änden är just den här rätten. Så om du åt julbord igår (dubbla omtag vid kalla och varma bordet samt Ris à la Malta till dessert) och inte ångrat dig det minsta sedan dess – kanske du skall laga någonting annat än grönsaksnudlar och räkor idag.



2 portioner risnudlar
näve stora räkor (råa, eko)
grönsaker (t ex zucchini, morötter, sockerärter, paprika, purjolök, broccoli – jag använde zucchini samt gula och violetta morötter)
1 – 2 lime
2 – 3 msk thailändsk fisksås
1 tsk socker
gnutta chili i någon form (färsk, torkad, flytande på flaska)
Maizena
mannagryn, mjöl och jordnötsolja till panering och stekning

Tina räkorna. Koka upp välsaltat vatten i en stor kastrull, lägg i glasnudlarna, ta från värmen och låt stå under lock i tre minuter (om inte annat anges på förpackningen). Slå av vattnet, spola nudlarna med ljummet vatten och låt droppa av på durkslag.

Strimla fint eller hyvla ner grönsakerna i tunna remsor med potatisskalare. Beräkna ungefär lika mycket grönsaker som du har nudlar.

Lös upp 1 msk Maizena i en skvätt vatten och ha beredd i en kopp bredvid spisen. Slå lite olja i kastrullen du använde till nudlarna och sätt plattan på medelhög varme. Tillsätt saften av en pressad lime, ungefär lika mycket fisksås, lite chili och sockret. Rör om i koppen med redningen (Maizena och vatten) och tillsätt en sked i taget. När såsen tjocknat något, smaka av. Behövs det mer vatten, lime, hetta, socker eller sälta från fisksåsen? Smaka dig fram till rätt avvägning och tillsätt grönsaker och nudlar när du är nöjd. Rör om och låt allt bli varmt.

Vänd de tinade räkorna i en lätt saltad blandning av mannagryn och mjöl. Stek på båda sidor i ordentligt upphettad olja (ja, den behöver ju inte vara så het att den ryker) tills räkorna rodnat och låt därefter rinna av på hushållspapper. Servera med nudlarna.

Monday, December 10, 2007

Vit chicken curry med druvor och kanel-naan

Varje gång jag går på indisk restaurang läser jag noga igenom menyns alla tvåhundra listade maträtter. Varje gång väljer jag något jag är säker på att jag inte beställt förut. Varje gång får jag in exakt samma bruna röra jag åt sist. Och utan undantag får mitt middagssällskap in vad som ser ut och smakar som det jag beställt, trots att han eller hon valt något helt annat ur menyn. Det hela är så mystiskt och magiskt att det kunde varit hämtat ur Tusen och en natt. Eller så finns det bara en indisk maträtt. Nämligen den bruna, feta, goda, kryddstarka rätten med några kött- eller kycklingbitar i. Du vet vilken jag menar. Den här curryn smakar lite annorlunda än den din lokale indier serverar. Känns det konstigt med färska vindruvor, kan du byta ut dem mot gula russin. Vill du festa till det toppar du med rostade cashew och färsk koriander. Känns allt otryggt och främmande kan du alltid komplettera med den på indisk restaurang ofrånkomliga nypan grönsallad som tillsammans med en trött tomatklyfta drunknat i rumstempererad yoghurt.



2 stora kycklingfiléer
1 burk kikärter
1 burk kokosmjölk
4 jätterågade matskedar matlagningsyoghurt (10% fett)
3 vitlöksklyftor
1 rotknöl ingefära
2 – 4 torkade och stötta piri-piri
knappt 2 msk kycklingfond
kärnfria vindruvor, färg och mängd efter smak

Skär kycklingen i bitar och bryn snabbt i het olja. Lägg över på fat och ställ åt sidan. Hacka vitlöken fint (ta gärna bort den gröna grodden i mitten av varje klyfta) och fräs i lite olja tillsammans med piri-pirin. Tillsätt kokosmjölken, kycklingfond och de noga avsköljda kikärterna. Låt puttra knappt 10 minuter tills kikärterna mjuknat något. Skala, riv och pressa under tiden saften ur ingefäran (den torra fiberbollen kan du kasta bort).

Tillsätt yoghurten och kycklingen och låt den senare koka klart i såsen (går på en minut). Smaka till sist upp med en liten skvätt färskpressad ingefära i taget – ingefäran ska anas men helst inte dominera för mycket. Tillsätt slutligen druvorna och servera omedelbart med ris.

Kaneldoftande naanbröd, ca 8 st:
2 dl kornmjöl
3 dl dinkelsikt
2 tsk salt
1 tsk kanel
2 msk Dr Oetker jäst- och bakpulvermix (leta borta vid torrjästen)
1 1/2 dl vatten (lite drygt)

Blanda noga alla torra ingredienser. Tillsätt vattnet och knåda till fast deg. Låt jäsa 15 minuter. Dela upp degen i åtta bitar och kavla ut dem till tunna rundlar (tänk tunna som en utkavlad pepparkaksdeg). Slå lite, lite olja i en stekpanna, helst en med Teflon-beläggning, och hetta upp ordentligt. Lägg i en degrundel. Med lite tur börjar degen omedelbart buckla och bubbla sig, och om en kort stund, när den stekta sidan börjar få mörkare fläckar, är det dags att vända. Håll bröden varma i ugnen eller i ett foliepaket.

Tips: Jäser inte brödet upp är degen antingen för tjock eller pannan för sval. Prova igen!

Thursday, December 6, 2007

Savoykålsknyten med lax i het rödcurry

Man skulle kunna säga att savoykål är grönsaksvärldens motsvarighet till Iggy Pop. En stor och viktig skillnad är emellertid att medan herr Pop under mycken möda och besvär knarkat och rockat sig till en fettfri kropp med tydligt markerade ådror, senor och underliga knutor, så har den likaledes ådriga savoykålen helt slappt legat i ett soligt grönsaksland och hållit sig till vatten.



knappt 400 g laxfilé
1 stort huvud savoykål
1 1/2 dl majs, fryst
1 kruka koriander
1 burk kokosmjölk
1 kycklingbuljongtärning
1 msk röd currypasta
1 lime
hutt thailändsk fisksås
2 – 4 piri-piri efter smak (jag använde torkade och stötta)

Plocka bladen från kålhuvudet men kasta bort de yttersta slappa och de innersta hårda. Skär bort en bit av den kraftiga mittnerven och förväll bladen i kokande vatten någon knapp minut. Ta bort skinnet från laxen och kör till färs i matberedare. Låt majsen tina något och hacka den med vass kniv (bara så att du slipper hela majskorn). Hacka även koriandern fint. Blanda laxfärs, majs, koriander och salta med en liten skvätt fisksås. Forma små dolmar av färsen, packa in i kålblad och lägg tätt i liten form.

Koka upp kokosmjölk och övriga ingredienser i en kastrull. Smaka av med fisksås och/eller lime. Häll den heta såsen över laxknytena. Grädda klart i ugn, 200°C, ca 20 minuter. Ris eller nudlar till.

Tuesday, December 4, 2007

Kycklingköttbullar med tomat- och citronkokt couscous

Man kan förstås köpa färdiga kycklingköttbullar. Det som hindrar mig är doftpusten från paketet när man drar av plasten. Bara tanken får munnen att snörpas ihop med precis samma instinktiva ovilja som man öppnar sitt hem för den där hale killen som kontaktats för att slipa upp fönsterbänkarna. Hale killen skall komma på tisdag klockan 08.00. Klockan kvart i tio kommer han; grinig är han, och sina lortiga skor behåller han på när han plöjer fram över vardagsrumsmattan. Först slipar han med vatten. När tre av fyra nymålade väggar pryds av ett tätt, brunt prickmönster byter han taktik och slipar utan vatten. När tre av sju fönsterbänkar fått någon form av behandling försvinner han utan förklaring. Det ska visa sig att det blivit fel på slipmaskinen så att stenskivorna fått djupa slipspår av trissan. Endast tre månader och tjugofyra telefonsamtal senare kommer hale killens kollega tillbaka och slutför jobbet. Innan kollegan går letar han fram din nya dammsugare och drar den fram och åter nedanför fönstren tills motorn skär av stendammet. När du något senare kommer hem kan du konstatera att ditt hem är täckt av skoavtryck och ett lager stendamm, samt att fönsterbänkarna nu är i nästan exakt likadant skick som innan du fick dem slipade. På hallmattan ligger stenfirmans faktura på fyratusentrehundra kronor plus moms.



2 kycklingfiléer
2 kokta potatisar
1 ägg
1 citron, ekologisk
2 vitlöksklyftor
1 burk konserverade körsbärstomater
1 mellanstark chilifrukt, röd
2 tsk honung
3 dl couscous

Skär kycklingfiléerna i ytterst små bitar så att du får en grov färs. Skala och riv potatisarna grovt. Tvätta citronen och raspa av det yttersta gula. Blanda citronrasp, potatis, kyckling och ägg, salta och peppra. Låt stå en kvart, forma till lite större köttbullar och rulla i vetemjöl.

Pressa citronen och finhacka chilin. Hacka vitlöken och fräs någon minut i olivolja. Tillsätt tomaterna, finhackad chili, citronsaft, honung, salt och nymalen svartpeppar, samt nästan 1 dl vatten. Låt smakerna puttra ihop några minuter. Slå den tunna tomatsåsen genom en sil men behåll både sås och tomater. Måtta upp 3 dl couscous, blanda med den heta, tunna tomatsåsen och låt stå och svälla under lock. Blanda i tomaterna när couscousen är klar.

Stek kycklingköttbullarna i olja. Slå eventuellt en liten hutt olivolja i couscousen innan servering.

Vill du skoja till det lite extra – hacka en kruka mynta och rör ner i couscousen. Ånga ett gäng grönsaker, riv över parmesan och toppa med tärnad avokado.

Saturday, December 1, 2007

Grekisk filopaj med spenat och grejer

Det finns en i recept ofta återkommande slutkläm som jag undrat över, nämligen "servera med gott bröd". Känns den bekant? Anade det. Egentligen är det ett enda specifikt ord jag hakat upp mig på, och det är ordet "gott". Är anledningen till att "gott" skrivs ut, en gnagande misstanke att läsaren förutan detta "gott" förmodligen skulle ränna åstad och servera det hela med ett äckligt bröd? Eller göra det ännu större misstaget att servera med något riktigt olämpligt (fruktyoghurt, grillad ponny etc)? Eller är det helt enkelt meningen att man skall bli sugen på bröd genom att påminnas om att bröd är gott? Ja, detta är en av alla saker jag förmodligen aldrig kommer få klarhet i.
Den här pajen är mild i smakerna, så jag tycker att man kan servera den tillsammans med en sallad med lite fart i. Själv valde jag tomater, silverlök och svarta Cerignola-oliver. Brödet var tyvärr slut.



filodeg i ark
1 stor avokado
1 paket (200g) fetaost (helst Megval)
ca 3 dl matlagningsyoghurt (10% fett)
2 vitlöksklyftor
ca 3 dl hackad spenat (den frysta)
1 ägg

Tina spenaten och häll bort överflödig vätska. Smula i fetaosten, vispa ner ägget och smaka av med peppar. Ställ åt sidan så länge. Skala och pressa vitlöksklyftorna och blanda med yoghurten. Tillsätt lite salt om du vill. Klyv avocadon, bort med kärnan, skeda ur köttet och skiva upp. Fodra en liten form med bakplåtspapper, lägg i ett ark filodeg, fortsätt med avocadon, filo, yoghurt, filo och spenat. Täck med filo, pensla med lite olivolja och grädda i ugn på 175° C tills pajen fått lite färg.

Wednesday, November 28, 2007

Paella med fänkål och citrongräs

Den kommer över mig ibland. Avundsjukan. Nästan alltid är den riktad mot kokbokstanten Anna Bergenström. Jag slår vad om att du äger minst två av hennes böcker. Jag slår vad om att du inte äger en enda av mina. Anna Bergenström bor inte längre i mörkrets och kylans Sverige. Hon bor där det stora valnötsträdets lövverk målar ett skuggigt hörn över Annas soldränkta veranda. Jag föreställer mig att hennes palatsliknande hus är enormt. Bara köket är större än vår lägenhet. Bara spisen är större än vårt kök. Det är knappt att Anna når upp till plattorna där hon står och skapar, och då står hon ändå på en liten stege. Aldrig att hon bränner vid någonting. Aldrig att hennes limpor inte jäser upp som de ska. Aldrig att hon blir tvungen att knata ner till håglösa Coop för att handla ful och dålig mat till ockerpris. Nej, Annas solmogna råvaror kommer med hästdragen kärra, förpackade i vaxat brunpapper, varsamt förseglade med sigill i lack och nedstuvade i handflätade korgar. Allt är fullkomligt, allt är utsökt. Den här paellan skulle Anna kunna ha hittat på. Då hade den blivit ännu godare.



4 dl råris + 9 dl vatten
1 gul lök
1 paket saffran (eller 2 paket om du verkligen gillar saffran)
2 citrongräs
1 rejäl släng cayennepeppar
3 vitlöksklyftor
näve räkor
näve musslor utan skal (hellre frysta än konserverade)
1 stånd fänkål
1 paket sugarsnaps eller sockerärter

Hacka löken fint och fräs i inte alltför lite olivolja. Tillsätt riset och låt steka med en stund innan du häller på vattnet, saffran, cayenne och lagom mycket salt. Banka det vita på citrongräset till småflis och lägg överst i riskoket (men ta upp och kasta innan servering).

När riset börjar se klart ut efter ungefär 45 minuter, smaka av – saknas någonting vad gäller sälta eller hetta? Justera med salt, cayenne, pressad citron/lime eller vad du nu tycker fattas.

Strimla fänkålen så fint du kan. Hacka vitlöken fint. Strimla ärterna. Slå lite olja i en stor stekpanna eller gryta och fräs vitlöken en stund, tillsätt därefter fänkålen. Släng i tinade och avrunna räkor och musslor, samt ärterna, och tillsätt slutligen riset. Låt allt bli varmt och trevligt. Servera med limeklyftor.

På allmän begäran

Aldrig hade jag kunnat ana att rotselleri skulle väcka så starka känslor. Jag känner mig därför manad att publicera ytterligare en bild på denna våldsamt populära rotfrukt (ej rova). Man brukar ju säga att "bra tv" uppstår när människor visar alldeles för mycket känslor. Själv anser jag att så kallad "bra matblogg" uppstår när människor möts i gemensam kamp för en rotfrukts upprättelse. Det har varit mäktigt att vara med om detta.

Idag gör jag paella. Vad tror ni om saffran, fänkål och citrongräs?

Tuesday, November 27, 2007

Här har du din rotselleri!

Säga vad man vill, men den gör sig faktiskt ganska bra på bild. För att vara en utväxt.

Monday, November 26, 2007

Rotselleri Duchesse

I lådan från Årstiderna ligger den här veckan någonting som ser ut som om det grävts fram ur ett gammalt torrt och fult radonröse. Vad är detta, undrar man. Smittar det? Går det verkligen att äta? Ja, det skall gå enligt det bifogade faktabladet. Detta är nämligen varken en gråsten eller en svulst som sugit sin näring mellan tvenne jättetår. Detta är en sellerirot. En rotselleri. En rova. Sånt svensken åt till frukost, lunch och middag förr i tiden. Min första impuls är naturligtvis att klättra upp på ett högt berg och därifrån kasta ner selleriroten så att den går i tusen eländiga bitar. Men sedan tänker jag att om, och jag säger OM jag skulle kunna förvandla den här otäcka tingesten till något gott, då är jag rätt bra. Då har jag full täckning när jag kommer sprättande gatan fram med spända skinkor, näsan i vädret och snärt i steget. Tänker jag. Och sen tar jag fram min stora, stora kniv och skrider till verket.



1 styck rotselleri
ungefär lika mycket potatis
2 ägg
ca 30 g smör
ca 2 dl grovriven vällagrad präst- eller västerbottenost

Sätt ugnen på 250°C. Skär bort skalet och alla konstiga vårtor från den fula rovan, och klyv i fyra delar. Skala potatisen. Koka potatis och selleri ordentligt mjuka. Mosa med gaffel. Rör ner smöret, äggen och osten. Smaka av med salt och kanske lite muskot om du vill. Klicka genast upp i form (låt helst inte moset stå och svalna) och gratinera i ugn tills moset fått bruna torp skrev jag först men jag menar förstås toppar. Servera med en coq au vin, boeuf bourgionne eller kokt torsk med någon trevlig sås. Citronsås kanske.

Saturday, November 24, 2007

Linsgryta med habanero, lime och ingefära

Ingen dras med större imageproblem än mat med linser. Hos riktigt känsliga individer räcker det med att viska "linsgryta" för att hjärnan skall koka över av bilder på sjaviga tjejer i lortiga linnen på stränder i Indien. De sjaviga tjejerna sitter i sina tält och drar runt med slevar i illa diskade kastruller. Det luktar fuktig filt och flottig skalp. "Nu ere midda!", vrålar tjejerna ilsket och daskar upp en klatt linsgröt på de framdukade plåttallrikarna. In genom tältöppningen kravlar slöa killar med gitarrer på ryggen. Och så vidare. Ursäkta, men kan vi komma förbi den här föråldrade synen på linsgryta? Kan vi börja om? Kan vi bestämma att när jag skriver "linsgryta", så är bilden du ser framför dig den av en sexig bankdirektör som står i sitt Bulthaup-kök och vevar i en mustig linsgryta med en utsökt snidad stav. Det doftar vitlök, heliga oljor och myrra. "Nu är det middag", myser bankdirektören och börjar servera gästerna. Du känner inte igen några ansikten, men de känns alla vagt bekanta. Jo, nu ser du! Där sitter ju självaste Jonas Hassen Khemiri. Och vänta nu, är det inte Alice Bah han har till bordet?



3 vitlöksklyftor
1 stor gul lök
1 habanero eller likvärdig chilifrukt
1 lime
1 normalstor rotknöl ingefära
1 tetra röda linser
1 tetra svarta bönor
1 burk konserverade körsbärstomater
1 paket bacon (kan uteslutas)
1 uns spiskummin

Skär baconet i bitar och stek knaprigt på låg värme. Hacka löken fint och vitlöken finare. Ta fram en stor gryta och fräs vitlöken i olivolja så att den tar lite färg och tillsätt löken som du steker genomskinlig. Tillsätt tomaterna. Smaka upp tomatsåsen med salt eller smulad grönsaksbuljongtärning, en aning socker och pressad lime.Tillsätt finhackad habanero, linser, bönor och knaperstekt bacon och smaka upp med spiskummin. Skala och riv ingefäran på den fina sidan av rivjärnet. Pressa ur saften och kasta bort den torra fiberbollen som blir kvar. Smaksätt grytan med lagom mängd pressad ingefära. Tillsätt paprikan skuren i bitar och låt allt bli varmt. Servera med en klick matlagningsyoghurt.

Wednesday, November 21, 2007

Lasagne med parmesan, aubergine och kronärtsbottnar

Jag är född i Göteborg. Många tycks tro att alla människor från Göteborg per automatik sitter och klämmer på en rolig vits och bara längtar efter ett tillfälle att få dra den. Detta är felaktigt. Dessutom är det aggressivt att närma sig en annan människa med krav på roliga historier. Jag har därför rustat mig med en göteborgsvits som sprider oerhörd förstämning också i de mest skämtsugna sällskap. En glädjedödare och en rolighetsmördare till vits är det. Jag skulle nästan påstå att den är ett hån mot allt vad humor heter. Jag berättar den på rikssvenska, med rak min och vresig röst. Såhär går den:

Kålle, Ada, Beda och Osborn skulle äta på italiensk restaurang.
Servitören: Har herrskapet hittat någonting på menyn?
Ada: Jag ska be att få lasagne.
Beda: Jag tar också lasagne.
Osborn: Lasagne för mig också, tack.
Servitören (till Kålle): Och ni, min herre?
Kålle: Ja, då tar la jag en Sagne jag med.



1 paket färska lasagneplattor
4 vitlöksklyftor
1 burk krossad tomat
1 burk kronärtskocksbottnar
3 färska tomater
2 små auberginer
25 g smör
6 dl mjölk
4 msk mjöl
6 dl grovriven parmesan (fluffig mängd)

Skiva auberginen i knappt centimetertjocka skivor, salta lätt, låt svettas en kvart, torka bort vätskan och upprepa på andra sidan. Hacka vitlöken fint och fräs i olivolja. Tillsätt finhackade tomater, konserverade tomater samt fint tärnade kronärtskocksbottnar. Smaka upp tomatsåsen med salt, peppar, någon tesked honung och en skvätt balsamvinäger. Låt puttra ihop till lite tjockare konsistens.

Smält smöret i en kastrull, sänk värmen, vispa ner mjölet och tillsätt mjölken litet i taget. Låt såsen stå och bubbla några minuter och tillsätt därefter osten.

Jag använde en avlång brödform i teflon till min lasagne, och då räckte fyllningen till fyra lager. I botten ett lager pasta, därefter hälften av tomatsåsen, pasta igen, hälften av aubergineskivorna samt hälften av ostsåsen, pasta igen, tomatsås, och överst resterande aubergine och ostsås.

In i ugnen på 175°C, ca 40 minuter. Servera med sallad och gör succé idag igen.

Tips: Jag vill ha min lasagne såsig och inställsam. Men jag är övertygad om att den som vill kan dubbla mängden färsk och konserverad tomat, kronbottnar och pasta, och lägga till ytterligare en aubergine. Då räcker lasagnen till bortemot 6 personer.

Saturday, November 17, 2007

Majssoppa

Frosten har sugit den sista grönskan ur gräset. Träden spretar nakna mot en plåtgrå himmel. Mörkret börjar falla strax efter lunch. Våren befinner sig ett halvår härifrån. Liksom ljuset. Och färgerna. Situationen ser helt enkelt ut som följer: antingen springer man ut på stan och köper sig en tokrolig mössa. Eller så lagar man någonting fruktansvärt färgstarkt till middag.



7 dl grönsaksbuljong
1 stor gul lök
6 dl färsk eller fryst majs
piri-piri, färsk, torkad eller i flytande form

Samt något eller några av följande tillägg:
knaperstekt bacon
skalade räkor
stekt kyckling i bitar
bakade tomater
avocado
färskost
trevliga groddar

Hacka löken och fräs en stund i olivolja. Tillsätt buljong och majs, och låt koka upp. Mixa soppan med stavmixer rakt ner i kastrullen. Smaka av med piri-piri – soppan skall ha lite bett. Tillsätt övriga ingredienser och servera.

Thursday, November 15, 2007

Bakade tomater

Ibland sker det fullkomligt oväntade. Mitt i november, i en misskött svensk grönsaksdisk, stöter man på ett knippe tomater som pulserar av liv. Som doftar så mycket sötsyrlig tomat att det svider till bakom näsroten. Som ser ut som om de blanka skalen när som helst skall explodera i en ursinnig virvelstorm av spänstigt fruktkött. Som om de faktiskt skulle ha vuxit i riktig jord istället för näringslösning i ett holländskt växthus. Fast det där sista var kanske att ta i. Hur som helst. När detta mirakel faktiskt inträffar måste man ju köpa de där tomaterna och göra något bra av dem. Mitt tips är att baka dem en liten evighet på låg ugnsvärme. Den koncentrerade smaken och biffiga texturen gör bakade tomater fina till risotto, i soppor, på pizza, i sallad, med pasta - all mat där en tomat alls har att göra.



Sätt ugnen på 100 – 125°C. Klyv tomaterna och placera med snittsidan upp på en plåt. Sätt in i ugnen. Gå och hyr dig en bra film. Se filmen. Men glöm inte att ta ut tomaterna innan du går och lägger dig (inte för att det är någon katastrof om de får stå natten ut – jag tänker mest på din elräkning). Förvara i kylen om du inte tänker äta dem direkt. De klarar sig lätt en vecka.

Själv bakar jag mina tomater au naturelle. Däremot kan det hända att jag stryker dem med en blandning av olivolja, honung och citron när jag värmer upp dem en andra gång. Vissa tycker att olivolja och salt är ännu bättre, andra tycker att det skall vara lite oregano eller basilika på. Vad kan jag säga? Det är ett fritt land.

Wednesday, November 14, 2007

Tagliatelle chevre chaud med polkabetor och rostade pinjenötter

En positiv aspekt av föräldraskap är att man kan äta onormalt mycket utan att bli onormalt tjock. Det här gäller förstås främst oss med barn som ogillar att sova – vi slipper nämligen ligga och lata oss nattetid, då dagens kaloriintag normalt sett passar på att gruppera sig i levnadsglada fettlager. Men inte heller föräldrar till barn som gillar att snarka sig genom småtimmarna behöver nödvändigtvis missa värdefulla tillfällen till hård och allsidig träning. Umgänge med egna barn består nämligen sällan av mycket annat än att lyfta bort, bära runt, jaga efter och på olika ansträngande sätt försöka hindra barnet från att kasta sig utför stup/trappor/matbord eller springa in i olika utskjutande objekt med fontanellen först. För att orka med livet som förälder är det viktigt att äta mycket och energirikt. Ta gärna dubbla portioner och snåla inte med osten. Avsluta med dessert.



Per portion:
2 cm chèvre
3 små rödbetor eller polkabetor
pinjenötter efter smak
tagliatelle

Koka betorna med skalet på. Rosta pinjenötterna i torr panna. Koka upp rejält med välsaltat vatten för pastan. Sätt ugnen på 225°C, övervärme. Placera chèvre-skivorna på ett bakplåtspapper i en form. Pensla dem eventuellt med en blandning av honung och olivolja och dutta på lite färsk timjan om du vill.

När betorna mjuknat något, slå bort vattnet och skala dem för hand (varmt för fingrarna, håll ut!). Slå några millimeter vatten i botten på rödbetskastrullen och lägg tillbaka de skalade betorna. Ställ tillbaka kastrullen på den avsvalnade plattan och lägg på ett lock så att betorna hålls varma (men se till att de inte står så varmt så att de helt plötsligt kokat fast i botten). Koka under tiden pastan och grilla chèvren i ugnen knappt 5 minuter eller tills den ser lite såsig ut (men låt den inte smälta för mycket – smält chèvre smakar väldigt likt målarfärg).

Ta upp rödbetorna och skär i klyftor. Arrangera pastan i djupa tallrikar, på med betor och rostade nötter. Toppa med varm chèvre. Enjoy.

Tuesday, November 13, 2007

Bläckfisk och räkor i rödcurry och kokosmjölk

Bläckfisken är ett havslevande blötdjur. Totalt omfattar klassen bläckfiskar mer än 780 nu levande arter. Bläckfiskens mun har två hornartade käkar och kitintaggar, och omges av åtta eller tio armar med kraftiga sugskålar. Ögonen är högt utvecklade synorgan som påminner om ryggradsdjurens. Sidan av bålen är omsluten av en mantel. En stor tvärspringa omedelbart bakom huvudet bildar ett hål i manteln och där finns två eller fyra gälar. När den muskulösa manteln drar ihop sig pressas vatten ut genom ett kort, cylinderformat hål, varvid djuret förflyttar sig bakåt. De största bläckfiskarterna har över tio meter långa armar, mäter en halvmeter över ögonen och väger upp till 2 ton. Men försök att inte tänka så mycket på allt det här när du äter bläckfisk. Det blir så otäckt då.



näve bläckfisksfiléer
näve skalade räkor
1 burk kokosmjölk
1 1/2 tärning Tom Yam-buljong
2 vitlöksklyftor
2 msk röd currypasta
1 litet stånd fänkål
1 röd paprika
färsk thai-basilika efter smak

Hacka vitlöken fint och fräs i lite olja. Tillsätt rödcurryn, den smulade buljongtärningen och kokosmjölken. Smaka eventuellt upp med pressad lime och mer chili. I med grovt skuren fänkål som får sjuda med ett par minuter. Tillsätt därefter paprikan, vänta en minut och tillsätt bläckfisken, tätt följd av räkorna. Låt koka upp, tillsätt thaibasilikan och servera genast med kokt ris eller nudlar.

Friday, November 9, 2007

Löksoppa med potatisrasp och parmesan

Det händer emellanåt att människor vaknar om morgonen, torkar gruset ur ögonen och hör sig själva säga "Idag säger jag opp mig från mitt välbetalda jobb på _______ och provar mina vingar som poet/sockerbagare/spåkärring/egenföretagare i smalkultur!" Sen gör dom naturligtvis inte det. Med några sällsynta undantag. Ganska ofta blir undantagen lyckliga. Nästan alltid blir dom fattiga. När dom är som fattigast lånar dom pengar av sina föräldrar och lever på rovor och lökväxter. Det är hårt men det går. Men det går lättare om de kan många varianter på soppa med lök och potatis.



7 potatisar
hutt olja
1 purjolök
3 gula lökar
2 vitlöksklyftor
6 dl kycklingbuljong eller lantbuljong
en skvätt vitt vin eller saften från 1/2 citron
1 tsk socker
1 dl grädde (kan uteslutas)
nypa torkade örtkryddor
riven parmesanost

Skala och riv potatisen grovt. Pressa ur lite överflödig vätska ur rivet och ersätt med ungefär dubbla mängden olja. Salta och lägg fluffigt i ugnsfast form. Grädda av i ugnen på 200°C tills rivet fått lite färg.

Hacka vitlöken fint och fräs i aningen olja. Tillsätt vitt vin/citronsaft, buljong, socker, örtkryddor, slantad purjolök och tunt skuren gul lök. Sjud tills löken mjuknat. Smaka upp soppan med salt och peppar. Red av med grädden och låt bli varmt. Servera med en hög potatisrasp på toppen och toppa med nyriven parmesan.

Tuesday, November 6, 2007

Fisk i filo med rotfruksmash, citron och dragon

INT. COOP GRÖNDAL – DAG
En halvung KVINNA irrar omkring i butikens stökiga gångar. Hon tycks leta efter någonting i butikens frysdisk men hittar bara olika former av stekburgare, fiskkroketter, mördegsklumpar i storpack etc. BUTIKSCHEFEN, en medelålders man med slocknad blick, kommer hasande. Kvinnan hejdar butikschefen.

KVINNAN: Hej! Jag är på jakt efter filodeg men kan inte hitta någon.
BUTIKSCHEFEN: Filen är därborta (pekar mot mejeridisken).
KVINNAN: Inte fil. Filodeg. Grekisk deg som säljs i tunna ark på rulle.
BUTIKSCHEFEN: Jaha (suckar tungt).
KVINNAN: De flesta butiker brukar ha. Ni kanske skulle kunna ta in...?
BUTIKSCHEFEN: Det är inte så enkelt, va.
KVINNAN: Okej. Men citroner kanske ni har?
BUTIKSCHEFEN: Dom står längst inne på lagret.
KVINNAN: Jag kan vänta.
BUTIKSCHEFEN: Alltså. Dom står LÄNGST inne på lagret.
(Kvinnan har slutat le och rotar efter någonting nere i sin handväska. Hon får upp en småkalibrig granatkastare.)
KVINNAN: Jag hade hoppats vi skulle slippa det här.



400 g vitfiskfilé, färsk eller fryst
4 palsternackor
6 potatisar
1 – 2 ekologiska citroner
100 g smör
5 dl mjölk
4 msk vetemjöl
1 tsk torkad dragon
filodeg

Skala och koka potatis och palsternacka mjuka. Mosa med gaffel och blanda med hälften av smöret. Smaka upp med salt.

Raspa skalet av citronen (bara det gula, inte det äckliga vita) och pressa ur saften. Ställ åt sidan. Smält resten av smöret i en kastrull, sänk värmen till drygt hälften, tillsätt mjölet och vispa tills alla klumpar löst sig. Tillsätt en deciliter mjölk i taget under vispning tills du har en slät, vit sås. Tillsätt dragon och citronskal, smaka upp med citronsaft, salt och peppar.

Fodra två små eller en stor ugnsfast form med dubbla ark filodeg. Lägg fiskfiléerna i botten, salta och peppra, täck med rotfruktsmoset och toppa med citron- och dragonsåsen. Bädda snyggt med ett par ark filodeg överst. Pensla eventuellt med lite smält smör ovanpå.

Grädda i nedre delen av ugnen, 175°C, knappt 30 minuter och servera. Receptet räcker till två middagar för 2– 4 personer och det går mycket bra att frysa och grädda om.

Monday, November 5, 2007

Vegetarisk pizza

Plötsligt blir du bara så enormt sugen på att ha tjejmiddag. Det var ju alldeles för länge sen! Frågan är vad du ska bjuda på? Rött kött kan du stryka direkt för det äter färre än hälften av alla du känner. Och så är en gravid och äter följaktigen varken Östersjöfisk eller goda ostar. Någon annan är förresten allergisk mot fisk och skaldjur, så då ryker ju fisken i vilket fall som helst. Sen måste du komma ihåg att hålla igen på chilin för annars börjar hon som hade magsår för hundra år sedan gnälla. Krångliga alla är. Men du skulle ju kunna strunta i att bjuda hon som inte äter mejeriprodukter. Hon kan ju stanna hemma och hälla i sig sojamjölk om det nu är så jobbigt. Kanske i sällskap med gänget som fortfarande håller på och joxar sig med glykemiskt index. Vad är det med folk nu för tiden? Man kan ju tappa sugen för mindre. Nä, nu har du bestämt dig. Det blir inget. Det finns gränser för vad du ställer upp på och här går din.



Pizzadeg:
¼ paket jäst
1 tsk salt
3 dl fingerljummet vatten
3 dl mjöl durumvete
3 – 4 dl dinkelvete (eller vanligt tråkigt vetemjöl)

Fyllning:
2 vitlöksklyftor
1 burk hela tomater
4 bollar mozzarella
2 auberginer
ca 15 körsbärstomater
ca 15 färska champinjoner
2 burkar kronhjärtan
1 burk gul ferferoni
1 burk svarta oliver

Börja med att skiva auberginen i centimetertjocka skivor, salta dem lätt på båda sidor och låt stå och svettas en stund innan du torkar av dem, penslar med olivolja och sprider ut på bakplåtspappersklädd plåt tillsammans med delade körsbärstomater (snittytan uppåt). Grilla i ugn på låg värme, 125°C tills auberginen fått aningen färg (ca 1 – 2 timmar).

Smula jästen i en bakbunke, häll på salt och tillsätt vatten när jästen smält. Tillsätt därefter durumvete och så mycket dinkelvete du behöver för att åstadkomma en smidig deg som inte klibbar fast vid bakbunken men känns aningen för lös för att du enkelt skall kunna knåda den med händerna. Bearbeta degen med maskin 5 minuter och ställ därefter att jäsa en timme.

Hacka vitlöken fint och fräs i lite olivolja. Mixa de konserverade tomaterna till slät puré (eller använd passerad tomat) och tillsätt, men ta därefter genast tomatsåsen från värmen (den kommer att koka ihop på pizzabottnen i ugnen, låter du den puttra på redan nu blir den alldeles för koncentrerad). Smaka upp med salt, peppar och en tesked socker.

Dela upp degen i två bitar. Ta ordentligt med olivolja på händerna och tryck/dra ut degen ända ut till kanten av plåten. Skeda upp tomatsåsen på pizzabottnarna och fortsätt med riven mozzarella, skivad champinjon, skivade kronhjärtan, rostad aubergine och körsbärstomater.

Höj ugnstemperaturen till 200°C och grädda pizzorna i mitten av ugnen, ca 25 minuter. Efter 15 minuter, byt till ugnsvärme som bara kommer underifrån (ger en krispigare botten) och grädda klart. Toppa med ferferoni och oliver och servera.

Kålsalladen på bilden är vanlig vitkål strimlad med osthyvel och dränkt i en vinägrett på olivolja, pressad citron, salt och papper. Granatäpplekärnor på toppen.

Thursday, November 1, 2007

Världens kortaste recept: Morotssoppa thai-style

En av de minst spännande sagorna från min barndom handlade om en strykargubbe som bjöd in sig själv på middag hos en jättesnål tant genom att erbjuda sig att koka soppa på en medhavd spik. Vilket kanonrecept, tyckte snålisen och plockade fram stora soppgrytan. Vilket kanonupplägg, tyckte man själv och hoppades att strykargubben skulle börja trolla så att det blev lite fart på sagan. Men icke. Istället började det muttras att soppan allt skulle bli lite godare om man la till en korv. En skopa gryn. En skräppa grönsaker. Och så vidare tills det hela hade utvecklat sig till en oerhört trögflytande anrättning med en livsfarlig spik i. Sen åt gubben och tanten upp soppan. Ingen satte spiken i halsen. Vilket antiklimax.
Dessvärre är det lite samma sak med det här receptet. Soppan är utsökt redan i sitt enklaste utförande. Men det skadar inte att lägga till några valfria ingredienser. Spiken kan du däremot hoppa över.



6 – 7 morötter (goda ekologiska med smak och sötma)
1 tärning Tom Yam-buljong
1 burk kokosmjölk

Skala morötterna och lägg i soppkastrullen. Häll på vatten tills de täcks. I med buljongtärningen. Låt koka tills morötterna mjuknat. Ta upp morötterna, behåll buljongen, och kör morötterna till puré i mixer med lite av buljongen. Blanda morotspuré och kokosmjölk och späd med buljong tills du är nöjd med både soppmängd och smak (räkna med att du får kasta bort en deciliter eller två av buljongen). Värm till önskad temperatur. Servera med eller utan några av nedanstående förslag:


majs (helst färsk från kolv – skär av med vass kniv och tillsätt – kokning behövs inte)
kycklingfilé (skär i bitar och stek i lite olja, tillsätt soppan eller trä upp på spett och servera vid sidan om)
råris (koka separat och lägg upp i botten av varje soppskål innan servering)
vaxbönor och/eller broccoli (koka snabbt i separat kastrull och tillsätt den färdiga soppan)
granatäpplekärnor och/eller avokado (tillsätt råa vid servering)

Monday, October 29, 2007

Lax Teriyaki och varm coleslaw med kokos och sesam

Laxen då? Men snälla någon, du vet väl hur lax ser ut? Den är skär och lite blank och ligger i en pöl av ljus soja. Glöm laxen och titta istället på kålen. Såhär kan rödkål också se ut. Såhär kan rödkål också smaka. Ljuvligt sötfrisk, knäppande krispig, fint ackompanjerad av rostad kokos och sesam, ett klingande hånskratt rakt i ansiktet på dig som trodde att rödkål var något sönderkokt och sirapssliskigt man grävde upp ur en stor konservburk lagom till jul. Den här kålen kan mycket väl vara något av det bästa jag hittat på. Den passar till tusen saker. Den är sprängfylld av antioxidanter. Den skyddar mot allt från cancer till bredbandshaveri. Du gör den på fem röda. Idag. Det är en order.



Lax Teriyaki:
ca 400 g färsk laxfilé
1 vitlöksklyfta
3 msk japansk soja
3 msk vatten
1 msk sesamolja
1 tsk socker
några droppar citron eller lime

Coleslaw:
1/2 huvud rödkål
2 msk kokosflingor
2 msk sesamfrö (skalat)
skvätt jordnötsolja
hackad chili (mest för syns skull om sanningen skall fram)

Hacka vitlöken fint, släng ner i liten kastrull och fräs i en skvätt olja tills den fått aningen färg. Tillsätt soja, vatten, sesamolja och socker, ta därefter från värmen och ställ åt sidan.

Skär bort skinnet från laxen, dela upp i portionsbitar, lägg på ugnsfast fat och droppa över lite olivolja. Salta och peppra. Ugnsbaka på 200°C, ca 10 minuter (beroende på hur tjock filén är) tills laxen är nästan men inte helt genomsstekt.

Ta bort de yttersta bladen från kålen och kasta, strimla resten så fint du kan. Rosta kokos och sesamfrö i torr wok eller stekpanna några minuter eller tills det börjar lukta lite sött från kokosen. Hutta i lite jordnötsolja, vänta ett ögonblick på att oljan skall bli varm och tillsätt rödkålen. Woka snabbt under omrörning – men inte för länge – kålen är godast när den är nästan rå. Skiva chilin fint och strö över alldeles i slutet.

Värm sojasåssen tills den sjuder, ta från värmen, tillsätt lite pressad lime eller citron, smaka av och tillsätt mer vatten om den känns alltför salt och servera med lax och coleslaw.

Snålraka med rostad parma och avokado

Ingen är snålare än Brobyprästen, ingen genom ondska och obarmhärtighet mera skild från människorna. Hans rum stå oeldade om vintern, han sitter på omålad träbänk, han klär sig i trasor, lever vid torrt bröd och rasar, när en tiggare träder inom hans dörr. Han låter hästen svälta i stallet och säljer höet, hans kor avgnaga vägkantens torra gräs och husväggens mossa. Ända fram till landsvägen hörs de hungriga fårens bräkande. Bönderna kasta åt honom gåvor av mat, som deras hundar inte äta, av kläder som deras fattiga försmå. Hans hand är utsträckt för att begära, hans rygg krökt för att tacka. Han tigger av den rike, lånar till de fattiga. Ser han en myntad penning, svider hans hjärta av ängslan, innan den befinner sig i hans ficka. Skulle Brobyprästen dutta löjrom på sin råraka? Icke! Avokado och rostad parma får duga.



Per person:
2 stora potatisar
1/2 avocado
1 skiva parmaskinka
1 msk tjock yoghurt (10% fett)
några tunna skivor rödlök
citronklyfta
smör till stekning

Skala och riv potatisen grovt. Låt en rätt rejäl klick smör smälta i stekpannnan. När smöret lutat bubbla, ner med potatisrivet och platta ut till en tunn men sammanhållen kaka. Sänk temperaturen något och låt steka tills rårakan mörknat i kanterna och håller ihop hyggligt. Vänd försiktigt och stek en kortare stund på andra sidan. För över rårakan på bakplåtspapper och upprepa tills du fått ihop så många rårakor som du tänkt servera.

Värm ugnen till 175°C.

Bred ut önskat antal skivor parmaskinka på bakplåtspapperklädd plåt. När ugnen kommit upp i temperatur, sätt in plåten i mitten av ugnen och låt plåten med rårakorna göra den sällskap fast i nedre delen av ugnen. Rosta parman i 7 minuter, varken mer eller mindre.

Klyv avokadon, ta bort kärnan, gröp ur köttet med en stor sked och pressa över citron. Arrangera skivad avocado och rostad parma på rårakorna, toppa med en klick yoghurt och tunt skivad rödlök och servera.

Den inledande texten är delvis hämtad från Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga.

Wednesday, October 24, 2007

Zuppa minestrone med fetaost

Minestronesoppan utgör en av hörnstenarna i det italienska köket. Om du någonsin funderat på vad man utfodrade de romerska infanteriet med efter en lång dags knegande över stock och sten, så var det just en bytta rykande minestrone. Kanske kan du se det hela framför dig. Solen står lågt på en himmel som mörknat i öster. På ett grönskande fält köar ett större sällskap italienska farbröder i sandaler, kortbrallor och hjälmar med borstar på, framför en stor soppgryta. Det rasslar från svärd och harnesk. Soppsuget lyser ur rödkantade ögon. Det alla funderar på är vad soppan skall innehålla idag. Rotselleri? Bönor? Tärnat fiendekött? Med minestronen kan man aldrig veta säkert.



6 stora tomater
6 dl grönsaksbuljong (tärning och vatten)
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
1 liten citron
1 tsk honung eller socker
2 dl risioni-pasta
½ paket fetaost
färsk eller torkad basilika/oregano efter smak

Hacka löken fint och vitlöken finare. Fräs vitlöken i olivolja tills den fått aningen gyllene ton, tillsätt löken och fös runt en knapp minut. Tillsätt därefter tomat skuren i bitar utan det gröna stjälkfästet, buljong, pressad citron, honung och de torkade örterna (använder du färska örter tillsätter du dem strax innan du serverar). Låt sjuda på låg värme och smaka upp med salt och svartpeppar.

Koka pastan mjuk i en separat kastrull (kokar du pastan i soppan bränner den gärna fast i botten). Blanda ner den färdigkokta pastan i soppan. Sleva upp på tallrikar och toppa med smulad feta.

Thursday, October 18, 2007

Pasta romanesco med ruccolapesto och bacon

Romanesco är en blandras mellan broccoli och blomkål. Man brukar säga att blandraser blir mer intelligenta än sina renrasiga anfädrer. Det gäller inte för romanescon som är snygg som synden, men, om inte dum, så åtminstone aningen mer förutsägbar än vad som är riktigt klädsamt. Även om man bara är en kålsort. Den smakar till exempel precis som man kan förvänta sig, det vill säga som en blandning mellan broccoli och blomkål. Om du kokar den för länge tappar den både färg och konsistens. Om du kokar den i flera timmar och drar på köksfläkten på högsta fräs börjar det lukta otrevligt inne hos både dig och grannen. Gör inte det. Tio till tjugo sekunder räcker. Då är smaken som mildast och konsistensen perfekt.



1 litet huvud romanesco
1 paket ruccola
1 vitlöksklyfta
1 paket bacon (vegetarianer kör hyvlad parmesan)
2 äggulor (vegetarianer hoppar över)
klick mjukt smör eller fjutt olivolja

Skölj ruccolan och förvandla till sås i din mixer tillsammans med den krossade vitlökssklyftan, smöret eller olivoljan, äggulorna, salt och lite peppar. Skär baconet i mindre bitar och stek knaprigt på låg värme. Koka pastan klar i rejält med välsaltat vatten, skär ner romanescon i små buketter, låt koka med pastan tio till tjugo sekunder och slå därefter bort vattnet. Blanda pasta och romanesco med ruccolapeston. Upp på tallrikar och pynta lite snyggt med baconet.

Tuesday, October 16, 2007

Något om matfoto II

Det hjälpte inte att jag alldeles nyss flyttade några meter söder om söder. Jag bor, i likhet med de flesta av den här bloggens läsare, fortfarande strax bredvid polcirkeln och här är det mörkt. Särskilt mörkt är det när jag är klar med maten och skall plåta av den. Då är klockan nämligen halv sex och solen har redan hunnit plumsa ner bakom horisonten för att dra vidare västerut. Kvar i mörkret står jag med en tallrik ditten eller datten. I bakgrunden undrar mannen om jag har någonting emot att han börjar äta innan hans middag kallnar, stelnar och dör.



Man kan väl tända lampan i taket, invänder kanske någon. Det stämmer bra det, förutsatt att man inte har någonting emot gult och grynigt matfoto med långa skuggor i. Vill man att maten skall se ännu konstigare ut, platt och livlös och med förvridna färger och hårda svarta kanter, kan man rentav ta bilden med blixt.

Eller så kan man svära lite för sig själv och konstatera att det tydligen inte blir någon bild och därmed inget nytt inlägg på bloggen. Det är bara att välja. Personligen brukar jag slå till på det senare.

Du skall veta att jag jobbar på någon form av lösning på detta problem. Tills jag vet hur jag skall bära mig åt hoppas jag på lite tålamod vad gäller inläggsfrekvensen. Tack.

Monday, October 15, 2007

Savoydolmar på lamm

Jag tror att får i kål tillhör de där fadda rätterna som serverades under förkrigstiden, en ovanligt sorglig period i svensk mathistoria. Nästan inga kryddor utom vitpeppar hade blivit uppfunna ännu, och det enda aromatiska hos det utbud av ljusgrå anrättningar varje normalsvenskt bondehushåll kunde uppbringa var deras mustiga namn; grynvälling, kroppkaka, svartsoppa, fläskpudding och blodpalt. Lite som man idag döper ovanligt glåmiga ungar till Cassandra och Spencer. Och när vi ändå hoppar från det ena till det andra, låt mig presentera dagens rätt som är en hyperförenklad och mycket lättlagad variant av vanliga kåldolmar. Till skillnad från våra förfäders mat är de mycket goda så gör många. Alla går åt.




ca 400 g lammfärs
1 1/2 dl råris (koka riset dagen innan och spara 40 minuter)
1 huvud savoykål
3 vitlöksklyftor
skvätt soja
2 dl matlagningsgrädde (15% fett)
hutt kalvfond
par nypor franska örter
näve färska kantareller (kan uteslutas)

Koka riset (om du inte jobbar med färdigkokt ris, något jag alltså starkt rekommenderar) och låt svalna. Hacka och fräs vitlöksklyftorna i lite olivolja. Knåda ihop ris och lammfärs, blanda i fräst vitlök, soja, franska örter, salt och peppar.

Koka upp någon decimeter vatten i en större kastrull. Skala av 12 – 15 blad från savojkålshuvudet (de yttersta och de innersta kan du strunta i), sänk ner i det kokande vattnet en halv minut, fiska upp och låt svalna. Skär ut en bit, säg tre-fyra centimeter, av den hårda stängeln i mitten av bladets bas så att det blir följsamt och lätt att vika. Lägg en liten flicknäve lammfärs på ett kålblad i taget och vik till snygga knyten. Packa tätt på ugnsfast form och in i ugnen på 175°C, ca 15 minuter.

Rensa och hacka de eventuella kantarellerna grovt, stek i smör, salta, peppra och ställ åt sidan. Smaksätt grädden med en skvätt kalvfond (om du är på ambitiöst humör kan du värma lite av matlagningsgrädden och smälta ner en till två matskedar messmör i, men det tycker jag är överkurs en vanlig måndag), salta och peppra.

Ut med formen, ner med kantarellfräset där det får plats, häll över gräddblandningen och in ugnen, nu på 150°C, ca en halvtimme eller tills såsen reducerats till ungefär halva mängden. Servera med lingon och kokt potatis.

Wednesday, October 10, 2007

Figs e prosciutto

Det här är inte matlagning. Det här är kokt spaghetti med en varm vinägrett och lite garnityr på, kort sagt ett idiotsäkert kort som du drar fram ur rockärmen när du bjudit hem din chef, kungen, Bea Uusman eller någon annan du vill göra intryck på och plötsligt inser att du måste överlåta hela matlagningen till din griniga femåring om du skall hinna städa upp det värsta innan gästerna bankar på dörren. Å andra sidan finns det ju ingen anledning att låta maten stå på bordet och kallna medan chefen, kungen och Bea trasslar av sig skorna i hallen. Så om du ägnar dig att röja i stöket så kan självaste majestätet ta hand om matlagningen när han kommit. Femåringen kan ju alltid assistera.



Beräkna per person:
1 färskt fikon, mjukt och mosigt
1/2 silverlök
1/2 citron (eller en bättre balsamvinäger om du föredrar det)
4 skivor prosciutto, parma- eller serranoskinka
1/2 boll buffelmozzarella (kan uteslutas om din klåpiga mataffär liksom min inte tar in riktig buffelmozzarella)
1 nypa ruccola
röd chili, mild (mest där för syns skull)

Klyfta fikonen. Skiva eller hacka löken. Skiva chilin fint. Låt den eventuella mozzarellan rinna av i en sil och skär eller riv den därefter i bitar. Pressa citronerna men spara någon så att du har en snygg klyfta till varje tallrik. Koka pastan al dente. Värm ett par centimeter olivolja i en kastrull och lägg i löken, men bara en kort stund – ta därefter från värmen, smaka upp med salt, peppar och pressad citron/balsamvinäger (det skall bli lagom syrligt men inte fullt så syrligt som en vinägrett). Blanda spaghettin med den varma lök- och olivoljedressingen och pytsa upp på tallrikar. Dutta dit ruccolan, fikon, skinka, mozzarella, chili, citronklyfta och servera.

Tuesday, October 9, 2007

Stekt ris med broccoli, grön chili och caschew

Önskar du att du hade ett hårdslående svar på tal varje gång du kände dig lite småkränkt och ifrågasatt? Njuter du av att sätta präktigt folk på plats? Låt mig då få bjuda på ett par allsidiga oneliners att memorera utantill:
Viktigpetter 1: ”Med ett stillasittande jobb som ditt måste man ju träna.”
Du: ”Nej, det går lika bra med broccoli.”
Viktigpetter 2: ”Och vad gör ni för att sänka hushållets energiåtgång?”
Du: ”Vi kör rätt mycket broccoli.”
Viktigpetter 3: ”Lämnar du blod?”
Du: ”Nej, men det blir en hel del broccoli.”
Viktigpetter 4: ”Vi ger inte varandra julklappar. Julen handlar om något så mycket större.”
Du: ”Jaså. I vår familj äter vi väldigt mycket broccoli.”
Viktigpetter 5: ”På fredag är det städdag här i föreningen och då räknar vi med att alla ställer upp.”
Du: ”Tyvärr. Broccoli.”



3 vitlöksklyftor
2 dl råris
3 ägg
1 stånd broccoli
2 dl gröna ärtor
1 dl caschewnötter
1 grön chilifrukt (mellanstark)
jordnötsolja för stekning

Skär ner broccolin i buketter och lägg åt sidan. Koka riset enligt anvisningen på förpackningen. När det börjar bli klart, koka upp lite saltat vatten i en annan kastrull och ta fram stekpannan eller wooken. Hacka vitlöken fint och fräs i jordnötsolja. Tillsätt äggen, vispa runt med en visp allteftersom äggsmeten stelnar. Tillsätt hackade nötter, finhackad chili efter smak (lite bett skall det vara tycker jag), det kokta riset och ärterna. Häv ner broccolin i det kokande vattnet (den andra kastrullen, hjärtat) och ta nästan omedelbart upp. Blanda ner broccolin i riset, smaka av med salt och kanske en skvätt fisksås om du vill ha lite extra asiatisk smak.

Tips: En näve skalade räkor och lite färsk koriander skulle säkert sätta lite extra fart på den här rätten. Tillsätt i sådant fall räkorna precis innan broccolin, och koriandern precis innan servering.

Sunday, October 7, 2007

Pizza med salami och grillade grönsaker

Världens djärvaste matkreatörer återfinns sannolikt inom det svenska pizzaväsendet. Här hittar vi ett skrå som likt inget annat vågar tänja gränser och prova nya, hämningslösa och ofta mycket underliga kombinationer av råvaror, smaker och matinfluenser. Kebabkött, oxfilé och starka såsen mellan tjocka lager smält ost, javisst! Ananas, skinka, banan och currysås på brödbotten, varför inte? Köttfärs, tacosås och gratinerad gräddfil – listan kan göras lång. Vi vanliga matlagare har utan tvivel mycket att lära av dessa snabbmatskökets cowboys. Men låt oss börja lite försiktigt med att titta på hur man lyckas med pizzabotten och tomatsås.



Pizzadeg:
¼ paket jäst
1 tsk salt
3 dl fingerljummet vatten
3 dl mjöl durumvete
3 – 4 dl dinkelvete (eller vanligt tråkigt vetemjöl)
1 tsk torkad rosmarin

Fyllning:
5 vitlöksklyftor
2 burkar hela tomater
2 bollar mozzarella
2 gula lökar
1 stor eller 2 små auberginer
ca 10 körsbärstomater
ca 10 färska champinjoner
1 burk kronhjärtan
12 tunna skivor salami (kan uteslutas)

Börja med att skiva auberginen i centimetertjocka skivor, salta dem lätt på båda sidor och låt stå och svettas en stund innan du penslar med olivolja och sprider ut på bakplåtspappersklädd plåt tillsammans med delade körsbärstomater (snittytan uppåt). Grilla i ugn på låg värme, 125°C tills auberginen fått aningen färg (ca 1 – 2 timmar).

Smula jästen i en bakbunke, häll på salt och tillsätt vatten och rosmarin när jästen smält. Tillsätt därefter durumvete och så mycket dinkelvete du behöver för att åstadkomma en smidig deg som inte klibbar fast vid bakbunken men känns aningen för lös för att du enkelt skall kunna knåda den med händerna. Bearbeta degen med maskin 5 minuter och ställ därefter att jäsa en timme.

Hacka vitlöken fint och fräs i lite olivolja. Mixa de konserverade tomaterna till slät puré (eller använd passerad tomat) och tillsätt, men ta därefter genast tomatsåsen från värmen (den kommer att koka ihop på pizzabottnen i ugnen, låter du den puttra på redan nu blir den alldeles för koncentrerad). Smaka upp med salt, peppar och en tesked socker.

Pizzabagare kastar omkring degen i luften men jag har ett enklare sätt: Dela upp degen i fyra bitar. Ta ordentligt med olivolja på händerna och tryck/dra ut degen till tunna, runda plättar direkt på ark av bakplåtspapper (jag får plats med två pizzor per ark). Skeda upp tomatsåsen på pizzabottnarna och fortsätt med riven mozzarella, tunt skuren lök, skivad champinjon, skivade kronhjärtan, aubergine, salami och körsbärstomater.

Höj ugnstemperaturen till 200°C och grädda pizzorna i mitten av ugnen, ca 25 minuter. Efter 15 minuter, byt till ugnsvärme som bara kommer underifrån (ger en krispigare botten) och grädda klart.

Thursday, October 4, 2007

Spaghetti Bolognaise

Vill du kunna skilja bra torkad pasta från dålig dito finns det två saker du skall titta efter. Den ena är färgen, det andra ytan. Bra pasta görs på durumvete med hög halt protein i förhållande till kolhydrat. Vid torkningen bibehåller den proteinrika pastan sin vita färg medan pasta av lägre kvalitet gulnar. Vidare kännetecknas bra pasta av att den tillverkats med lite större omsorg på en lite mindre fabrik där den fått torka i sin egen takt, vilket ger en sträv och ojämn yta i okokt tillstånd.
I detta kulturlösa land finns det få riktigt bra pastasorter att välja bland. Och trots att det tar mig emot att erkänna, är en av dem den pastakollektion som göteborgaren, snusaren och före detta mittfältaren Glenn Strömberg saluför under eget namn och med den egna nunan, beskedligt leende, på själva förpackningen.
Kanske är ironin inte helt död trots allt.



3 vitlöksklyftor
1 stor gul lök
1 paket (ca 400 g) lammfärs
1 paket (ca 300 g) kycklinglever
1 – 1 1/2 tetra passerade tomater
1 tsk honung
hutt kalvfond
hutt balsamvinäger
några nypor oregano

Hacka löken fint, vitlöken finare och fräs i olivolja. Dra ner värmen till ungefär hälften och tillsätt lammfärsen (steker du färs på hög värme så klumpar den ihop sig och det är väl dumt). Tillsätt tomat, honung, fond, oregano och balsamvinäger, smaka upp med salt och nymalen svartpeppar. Låt stå och puttra tills en del av vätskan ångat bort konsistensen blivit tjock och trevlig. Skär bort trista senor från kycklinglevern, hacka fint och tillsätt, mosa efter hand ner med en gaffel så att allt blandar sig lite lagom harmoniskt. Fortsätt puttra tills levern är genomstekt och konsistensen känns rätt, och tänk på att den lite feta smaken från kycklinglevern kan behöva balanseras upp med extra sälta och syra – känns det som om någonting saknas så hutta i lite extra fond och balsamvinäger. Servera med spaghetti, citronklyftor och riven parmesan.

Sunday, September 30, 2007

Grönsaker i rödcurry med granatäpple och rostad kokos

Kan vi inte komma överens om att vi slutar nysa på varann i kollektiva färdmedel? Det är ju inte alls trevligt att trängas bland okända människor med kill i näsa och svalg, utan lämplig näsduk och andra alternativ än att smygnysa i armbågsvecket med förhoppningen att det är en någorlunda torr nysning så att man slipper skylta med sin svekfulla kropps oönskade utsöndringar utanpå ytterkläderna resten av resan samtidigt som ens bakterier virvlar runt i medresenärernas luftvägar. Riktigt så kollektiva behöver vi väl inte vara med varann? Kan vi inte ta och istället bestämma att vi äter den här grytan en gång i veckan så att vi slipper bli sjuka? Den innehåller en massa fina grejer som stärker immunförsvaret – grapefrukt, ingefära, vitlök, chili, honung och citron för att nämna några. Och om någon nu ogillar tanken på att äta en sorts hälsokost till middag kan man ju alltid laga den för att den är enkel, vacker och god.



4 vitlöksklyftor
1 chilifrukt, mellanstark
1 grapefrukt
1 citron
1 msk röd currypasta
1 burk kokosmjölk
1 msk honung
1 liten rotknöl ingefära
1 stor morot
1 burk kikärter
1 liten purjolök
1 stånd broccoli
1 pkt färska vaxbönor (eller haricots vert)
1 paprika, röd eller orange (mest c-vitamin)
1 tomat
1 granatäpple
1 dl kokosflingor

Om du handlar i en vettig affär kan du välja ekologiska grönsaker och då gör du det. Alla sorter går bra och receptet hänger såklart inte på om du hittar vaxbönor eller ej men det behöver jag väl knappast påpeka. Sätt på ris. Hacka vitlöken och chilifrukten fint och fräs i rejält med olivolja. Tillsätt currypastan och låt fräsa med. Pressa grape och citron och tillsätt tillsammans med kokosmjölken, skalad och finhackad ingefära, honung och salt (smaka av så att det blir lagom).

Skala och slanta moroten, spola av kikärterna och i med dem.

Nu kan du sansa dig en stund i väntan på att moroten skall hinna koka mjuk så jag föreslår att du ägnar tiden åt att rosta kokosen i en torr panna, klyva granatäpplet och bryta ut kärnorna. Nu borde moroten blivit lite mjuk så i med broccoli nedskuren i små buketter, purjolök i breda snitt, vaxbönor, paprika i stora bitar och klyftad tomat. Om inte alla grönsaker ryms under ytan, lägg på ett lock så hinner de bli precis lagom ångkokta trots att de ligger och guppar ovanpå inom någon minut eller två. Servera med ris, rostad kokos och granatäpplekärnor.

Friday, September 28, 2007

Frukost, lunch och middag

Du befinner dig på en av de de där tillställningarna där vuxna samlas för att dricka någonting och mingla runt och kallprata så kort med varje person att inget av värde blir sagt. Ett volymstarkt mummel fyller lokalen. Du talar med någon som du egentligen inte känner, men kan inte koncentrera dig på vad denne någon säger. Ungefär fem meter bort står nämligen en alldaglig man i luftiga chinos och hugger så vildsint i luften med armen att människorna närmast tagit ett steg tillbaka. Kvinnan mannen hugger mot till ler blekt. Hon ser lite rädd ut. Nu hör du att han skriker någonting också. Du vågar dig närmare och hör att orden mannen rytmiskt upprepar är "Frukost! Lunch! Middag!" Och du förstår att du står inför en galning som här och nu vill upplysa hela världen hur det gick till när just han gick ner tjugo kilo.



Per person:
2 skivor rostat surdegsbröd
1 stor god tomat
lite pressad citron
3 ägg
2 dl tunn grädde
3 skivor lagrad cheddar, tjockt skuren

Klyfta tomaten och skär bort det gröna. Stek tomaterna på inte alltför hög värme. Pressa över lite citron när de börjat mjukna, salta, peppra och pytsa upp på tallrik. Vispa ihop ägg och grädde, salta. Slå en liten klick smör i en stekpanna, dra ner värmen till hälften när vätskan bubblat bort. Häll i äggsmeten och fös varsamt runt med träslev tills äggröran fått krämig men inte alltför fast konsistens. Servera med stekta tomater, det rostade brödet och cheddarn. Kaffe till. Fruktsallad till efterrätt för dem som orkar. Och sedan har vi ätit klart för idag.

Wednesday, September 19, 2007

Tuesday, September 18, 2007

Pot-au-feu med kyckling och rotfrukter

"Och du har tänkt framföra...?", säger Daniel Breitholtz och gäspar.
"En pot-au-feu", säger du lugnt.
"Ett potpurri", säger Kishti, "På vad då om man får fråga?"
"Kyckling, palsternacka, lök och gula morötter", säger du.
"Vad har du i fonden?", säger Swartling som plötsligt satt sig rakt upp i stolen. Nu har du hela hans uppmärksamhet.
"Kalvbuljong, vitt vin och franska örter."
"Något mer?" Han röst har blivit djupare.
"Lite matlagningsgrädde mot slutet." Du möter hans blick och blinkar. Han ler tillbaka med äkta värme.
"Det här skall bli riktigt spännande. Varsågod och börja!"
All tidigare nervositet har runnit av dig när du med en elegant gest drar fram din största skärbräda och räknar in takten. Du kan inte misslyckas. Och det vet de tre figurerna bakom jurybåset också.




2 kycklingfiléér
2 vitlöksklyftor
2 gula lökar
2 persiljerötter eller palsternackor
2 morötter
2 dl vitt vin
3 dl vatten
1 tärning kalvbuljong
2,5 dl matlagningsgrädde (15% fett)
några nypor franska örter (timjan, rosmarin eller vad du nu gillar)
färsk persilja

Hacka vitlöken fint och fräs i en klick smör (eller olivolja). Skär kycklingen i breda remsor och låt fräsa med någon minut. Tillsätt vin, vatten, buljongtärning och torkade örter. Dra några varv på pepparkvarnen och låt puttra ungefär 20 minuter. Skala och klyv lök, palsternacka och morot två gånger på längden. Tillsätt och låt koka med tills de mjuknat precis lagom mycket. Tillsätt grädden och låt allt bli varmt. Strö eventuelllt över färsk persilja och servera med ris, vildris, cous-cous eller bulgur.

Friday, September 14, 2007

Gös Bourguignon med rostat fläsk

Om man tar Anders Moneybrother Wedin, plockar bort gitarren, knäpper skjortan hela vägen upp och lägger till fläsk och humor, så får man faktiskt ingen mindre än Hasse Alfredsson. Om man tar en Coq au vin, plockar bort kycklingen, lägger till gös och låter potatisen koka mjuk i rödvinet, ja, då får man inget mindre än detta.



300 – 400 g gösfilé
6 potatisar, små och av yppersta kvalitet
1 litet paket rimmat stekfläsk
ca 5 dl billigt rödtjut
2 vitlöksklyftor
1 hutt mörk oxfond
1 tsk socker

Sätt ugnen på 200°C. Gnid fiskfiléerna med olivolja, salt och peppar och lägg i en ugnsfast form.

Finhacka vitlöken och fräs i en skvätt olivolja i en kastrull. Häll på vin, fond, socker, några varv på pepparkvarnen och låt koka upp. Dela potatisarna och lägg i vinfonden med snittsidan nedåt. Låt koka under lock (med liten glipa) på medelhög värme, ca en halvtimme eller tills potatisen är mjuknat något (håll koll så att grytan inte kokar torrt och fyll på med mer vatten om det behövs). När uppskattningsvis 10 minuter av koktiden återstår, sätt in fisken i ugnen och låt stanna där ca 10 minuter eller tills köttet skivar sig i lameller när du trycker på det.

Skär bort svål, eventuellt brosk och den bredaste fettremsan från fläsket, tärna smått och stek knaprigt på medelhög värme. Låt det stekta fläsket rinna av på många lager hushållspapper. Servera med fisk, sås och potatis.

Wednesday, September 12, 2007

Spaghetti calamares

Om du lever med en man, tänk på att visa honom lite uppskattning då och då. Har han till exempel skött sig över förväntan, överraska med en uppmuntrande snibb på toarullen. Vill du ta i lite mer, spring ner till kiosken och köp honom en lakritspipa, en Hänt Extra och låt honom ligga och gotta sig på soffan medan du tar disken. Vill du dra på ännu värre? Stryk alla hans skjortor och servera kaffe med hembakt lagom till Aktuellt. Och är läget sådant att du nästan håller på att sprängas av kärlek, ställ dig vid spisen och laga spaghetti calamares.



4 färska calamares utan armar och skinn
8 vitlöksklyftor
1 stor ruska bladpersilja eller 2 krukor krusbladig
2 dl vin
1 dl vatten
1 dl olivolja
1 fiskbuljongtärning
2 lime
1 knivsudd cayenne

Hacka vitlöken fint och fräs i olivoljan. Tillsätt vin, vatten, saften av en lime, cayenne och buljongtärningen. Låt bubbla tills all alkohol dunstat bort. Smaka upp med salt och peppar. Skölj, skiva och tillsätt bläckfisken och låt puttra i spadet tills köttet vitnar. Hacka persiljan fint och ta bort alla kvistar. Tillsätt persiljan och låt allt bli varmt. Servera med spaghetti, limeklyftor och riven parmesan.

Tuesday, September 11, 2007

Vegetarisk lasagne

Jag har aldrig gjort vegetarisk lasagne förut för jag har liksom haft den där obehagliga misstanken att man inte skulle bli riktigt mätt. Hur fel kan man ha? Det här är en tung och såsig lasagne i tre lager: bönor i tomatsås, spenat med zucchini och chèvre, och ett lager stekt svamp som extra feature. Är du rädd för vegetariska upplevelser, kom ihåg att du alltid kan servera det hela med en mustig köttsallad.



1 tetra krossad tomat
1 burk kidneybönor
1 burk canellibönor
3 vitlöksklyftor
1 gul lök
1 lagom stor zucchini
200 – 400 g hackad spenat, djupfryst
6 cm chèvre, den tjocka stubben
2 nävar champinjoner
1 kycklingbuljongtärning
1 paket färska lasagneplattor
1 paket Kelda ostsås (som inte sponsrar denna blogg)
1 ägg

Tomatsåsen behöver mest tid på sig – bönorna skall helst hinna bli mosiga – så vi börjar där: Finhacka vitlöken och fräs i en skvätt olivolja. Tillsätt tomat och noga avsköljda bönor, salta och peppra. Om du vill ha extra smak på såsen tillsätter du en liten skvätt balsamvinäger och en tesked honung också. Medan såsen sköter sig själv, riv zucchinin på den grova sidan av rivjärnet. Ta fram en ny stekpanna, hacka den gula löken fint, stek den genomskinlig i olivolja, tillsätt buljongtärningen och zucchinirivet. När en del av vätskan dunstat, tillsätt den hyfsat tinade spenaten och låt stå och puttra några minuter på låg värme. Ta därefter från värmen och tillsätt smulad chèvre utan kant. Skiva och stek slutligen svampen i smör, salta, peppra och ställ åt sidan.

Koka upp vatten i en stor kastrull. Sänk ner ett ark lasagne och räkna till tio innan du fiskar upp det igen. Varva pasta, spenat och tomat, avsluta med ett lager stekt svamp. Vispa upp ägget och blanda med den färdiga ostsåsen. Toppa lasagnen med såsen och grädda i ugn, 200°C, ca 25 minuter.

Monday, September 10, 2007

Fisk i kokosmjölk med ingefära och grön chili

Man är på jakt efter matinspiration men hittar ingen. Man plöjer igenom frukt och grönt men inget fångar ens intresse. Försöker borta vid fiskdisken men blir inte påhittigare där. Gör en avstickare till charken, men nej. Så man tar sin mellanmjölk och går till kassan, betalar och kommer ut på gatan. Det luktar regn och höst och borta vid Tvärbanans hållplats står han; Mr Indien, och han gör det i en svart, dammig rayonkostym som är mer än dubbelt så stor som han själv. Kostymen har blåst upp sig som ett välfyllt storsegel. Ett smalt bälte håller upp byxbenen som piskar över ett par ofattbart trötta loafers. Ett brett leende håller upp det mörka ansiktet som svävar över en flaxande skjortkrage. Och plötsligt vet jag precis vad jag skall laga till middag. Något genuint indiskt med blomkål.



300 g benfri fiskfilé
1 blomkålshuvud (eller 2 broccoli)
1 bit ingefära, stor som en tumme
2 vitlöksklyftor
1 grön chili, mellanstark
1 tärning fiskbuljong
2 dl vitt torrt vin
1 burk kokosmjölk
2 lime

Skär fisken i bitar och blomkålen i små buketter. Skala och riv vitlök och ingefära. Finhacka chilin. Fräs vitlök, ingefära och chili i lite olivolja i en gryta. Tillsätt vin och buljongtärning låt bubbla ca fem minuter så att alkoholen försvinner. Tillsätt kokosmjölk och pressad lime. Tillsätt blomkålen och låt koka med tills den börjar mjukna. Lägg fisken över grönsakerna (den behöver alltså inte röras ner i såsen utan kan ligga ovanpå och kokas i vattenångan) och släng på ett lock. Låt står kvar på plattan en minut, max två, och servera därefter med ris.

På bilden syns även hackad grönmynta men allvarligt talat försvann den smaken helt och hållet i konkurrens med de andra så jag rekommenderar att du struntar i myntan.

Thursday, September 6, 2007

Krabbklor i rödcurry

Just nu kan man köpa krabbklor på Coop. Och då tycker jag att man gör det. Krabba är ju hemskt gott, speciellt när man slipper titta ner på allt det där stökiga joxet under ryggskölden. Lättlagat också. Det absolut enda som är svårt med den här eleganta rätten är att bestämma vad man skall använda för verktyg för att äta den. Kniv och gaffel eller sked? Pinnar eller fingrarna? Hammare och mejsel? Kom ihåg att duka med servetter. Låna gärna barnens haklappar.



1 paket krabbklor (6 – 8 stycken)
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
1 tärning fiskbuljong
3 dl torrt vitt vin
1 burk kokosmjölk
1 msk röd currypasta (finns på "exotiska" hyllan i din butik)
1 kruka koriander
2 lime

Hacka löken fint och vitlöken finare. Fräs i en skvätt olivolja tillsammans med rödcurryn och tillsätt därefter vin och buljongtärning. Låt sjuda en tio minuter tills alkoholen dunstat bort, tillsätt saften av de två limen och kokosmjölken. Låt koka upp och tillsätt krabbklorna. Låt allt bli varmt och servera genast med hackad koriander, ris eller nudlar.

Lammbollar och lite annat i chaibuljong över cous-cous

I varje land verkar det finnas en maträtt som man drar ihop av vad som blivit över under veckan som gått. I Sverige fräser man upp sina rester med lite lök och serverar det hela med ett stekt ägg och konserverade rödbetor. I Marocko får resterna putttra omkring i några skopor spicy buljong innan det hela slevas upp på en hög nykokt cous-cous. Ingen av nämnda matkulturer verkar anse att grönsaker har något värdefullt att tillföra. Men det (konstpaus) mina vänner (konstpaus) gör jag.



1 litet paket lammfärs
1 god lammkorv (om du har en över)
1 skiva chèvre (verkligen inte nödvändigt)
1 burk kikärter eller vita bönor
lök, kål och grönsaker av valfri sort
7 dl vatten
2 påsar chai-té
1 1/2 grönsaksbuljongtärningar
1 msk tomatpuré
1 spansk peppar
1 citron
1 tsk torkad mynta

Först gör du köttbullar. Gör som du brukar eller gör som jag – blanda färsen med råriven gul lök, en hutt olivolja, salta och peppra, rulla till bollar med en bit chèvre i mitten av varje boll. Stek i smör tillsammans med den eventuella lammkorven.

Koka upp vattnet, lägg i tepåsarna och låt dra en stund innan du tar upp. Tillsätt buljongtärningar, tomatpuré, fint skivad spansk peppar, mynta, den pressade citronen och smaka upp med vad du tycker fattas (salt eller sött kanske). Skala och klyfta löken och tillsätt tillsammans med kikärter eller bönor. Glöm inte att sätta på cous-cousen. Låt buljongen sjuda en stund medan du ansar och skivar kål och grönsaker (de behöver bara koka med någon minut eller så).

Skeda upp nykokt cous-cous i djupa skålar, lägg på kött och grönsaker och avsluta med en slev buljong.

Wednesday, September 5, 2007

Den oerhörda löksoppan

Ju mer löpsedlarna vältrar sig i Kicki Danielssons elände, desto starkare blir min längtar att bränna upp till Bollnäs, kasta in Kicki i baksätet, köra tillbaka till Stockholm, vrida falukorven ur hennes trinda nävar och tvinga i henne lite riktig mat. ”Skräp in, skräp ut, Kicki!”, skulle jag säga med sträng röst och berätta om näringsinnehåll i ekologiska, småskaligt producerade råvaror och Kicki skulle lyssna och lova att från och med nu lägga sitt liv i mina händer och aldrig köra bil på fyllan mer. Vi skulle gå långa promenader runt Vinterviken och med tiden skulle Kicki lära sig uppskatta enkel och hälsosam mat med mycket smak. Som löksoppa med varma smörgåsar. Och bit för bit skulle den stora, ledsna Kicki smälta ner och blotta den riktiga Kicki, skör och underbart vacker, som legat gömd under tjocka lager mättat fett och ihålig självkänsla och bara längtat efter att få komma ut, ut!



5 gula lökar, helst ekologiska (kampanjpris på Coop just nu)
5 potatisar
7 dl vatten
1 1/2 buljongtärningar
1 tsk honung
nypa dragon
1/2 tumme färsk ingefära
1/2 kruka persilja (kan uteslutas)

Skala och tärna potatisen fint och koka upp i vatten och buljong tills den nästan löst upp sig helt. Riktigt fin, ekologisk potatis tar tid på sig, har du inte lust att vänta kan du vispa runt lite hårdhänt med en ballongvisp så går det snabbare. Skala och skiva löken så fint du kan och tillsätt tillsammans med dragon och honung. Låt puttra en tio minuter. Hacka persiljan, skala och riv ingefäran fint, tillsätt och ta soppan från värmen. Servera med varma smörgåsar.

Monday, September 3, 2007

Spaghetti alla rabbiata med honungsmelon och chevre

Så länge Trevlig 37-åring från Västerort varje vecka annonserar i DN Kontakten kommer detta hushåll aldrig byta morgontidning. Vi har följt honom sedan han var Vältränad 36-åring från Bromma och betraktar honom vid det här laget som en kär gammal vän. Det som gör hans annonser unika är uthålligheten, antalet införanden (upp till sju samtidigt) och deras små variationer sinsemellan. Ibland är han välbärgad, ibland ekonomiskt oberoende, någon gång mångmiljonär. Han har varit snygg, attraktiv, haft fördelaktigt utseende eller sett bra ut enligt andra. Han har intresserat sig för djur, resor, promenader, cykelturer, uteliv, hemmakvällar, musik, kultur, konst, teater och träning. Han har sökt svensk, utländsk, äldre, yngre, jordnära och helt vanlig tjej. Men än har han inte mött kärleken. Ändå förblir han outtröttligt Trevlig från Västerort. Och precis som detta koncept tål att varieras i det oändliga, kan man variera spaghetti med tomatsås; här en variant med melon och getost.



1 burk hela tomater
2 vitlöksklyftor
1 tsk honung
1/2 citron
chili, valfri sort och mängd
1 liten honungsmelon
1 tjock skiva chèvre
1/2 kruka färsk basilika (kan utelutas)

Hacka vitlöken fint och fräs aningen gyllengul i olivolja. Tillsätt tomaterna (vill du ha en slät sås mixar du dem med stavmixer rakt ner i kastrullen), honung, pressad citron, salt, svartpeppar och precis så mycket chili att såsen får lite sting. Låt puttra en stund medan du klyver, kärnar ut, skalar och tärnar eller hyvlar melonen i remsor med osthyvel. Servera med smulad chèvre utan kant och hackad basilika.

Wednesday, August 22, 2007

Tomat- och vinkokt kyckling med örter och feta

Det här receptet har jag hittat på speciellt för dig som arbetar som kock i Grekland. Se det som en liten present från mig till dig. En möjlighet att inspireras och prova någonting nytt. Något som för ovanlighetens skull inte är stenhårt grillat eller stekt till oigenkännlighet i olivolja; ej heller uppträtt på spett och serverat med tzatsiki och pommes. Men, säger du, inte existerar det grekiska maträtter utöver de inalles tolv stycken som oförtröttligt upprepats så länge den samlade charterturismen kan minnas? Och om så ändå skulle vara fallet, varför lägga energi på onödiga påhitt när det finns gyros och souvilaki?



1 ekologisk kyckling
10 körsbärstomater
4 vitlöksklyftor
1 paket passerade tomater
2 dl vitt vin
1 tärning grönsaksbuljong
1 paket fetaost (Megval eller Zeta)
1 kruka persilja eller oregano (välj själv)

Dela kycklingen i fyra delar och ta bort skinnet (det på vingarna kan sitta kvar). Hacka vitlöken fint och fräs i en rejäl dutt olivolja. Släng i kycklingen och häll på vin, buljongtärning och passerad tomat. Rör om och låt därefter puttra under lock en halvtimme eller så (fyll på med lite vatten om grytan riskerar att koka torrt). Smaka upp med salt och peppar och tillsätt körsbärstomaterna. Låt bli varmt. Ta från värmen, smula ner fetaosten och servera med hackad persilja/oregano och nykokt bulgur eller cous-cous.

Monday, August 20, 2007

Chilispaghetti med räkor och basilika

Biofood gör en mycket god ekologisk spaghetti med chili. Med lite tur, alternativt lite övertalning, alternativ lite hjälp av brödraskapet Wolfpack kan du säkert få din Coop-handlare att ta in denna utmärkta produkt. Annars går det bra med vanlig ekologisk spaghetti.



1 1/2 citroner
2 krukor basilika
5 vitlöksklyftor
näve räkor
1 paket ruccola
olivolja

Sätt på vattnet till spaghettin. Finhacka vitlöken och stöt den till mos i en mortel. Fräs ganska länge i rejält med olivolja på låg värme. När spaghettin nästan är färdigkokt, tillsätt räkorna till vitlöksfräset och smaka upp med salt och peppar. Hacka basilikan grovt och blanda med de varma räkorna. Servera med spaghetti, ruccola och pressad citron.

Friday, August 17, 2007

Varm thaisallad med råris, kyckling och cashew

Inom matlagning är det oftast tillåtet att blanda olika ingredienser lite hur som helst. Musslor och vindruvor, jajamänsan. Kanelstång och lammfärs, inga problem. Inom språket gäller avsevärt hårdare regler. Här är det inte tu tal om att börja mixtra och sammanföra vilka ord som helst. Ett aktuellt exempel är ordet thaisallad, en rak kombination av prefixet "thai-" och suffixet "-sallad". Vid en ytlig påsikt ser ordet nästan giltligt ut. I skrift, vill säga. Ety, den som provar att uttala ordet högt märker genast hur ohyggligt löjligt det låter.Thaisallad. Nej, vet ni vad. Så kan man helt enkelt inte säga.



1 paket kycklingfärs
1,5 dl råris
1/2 gurka
1/2 purjolök
1 röd paprika
1 dl rostade cashewnötter
1 kruka koriander
2 vitlöksklyftor
1/2 citron
1 lime
hutt fisksås
hutt olivolja
några droppar sesamolja
torkad chili eller piri-piri

(I bild även en kall sås på mixad, mogen mango, lime och yoghurt men den tyckte jag personligen kändes överflödig.)

Koka riset med dubbla mängden vatten och lite salt, och tänk på att råris tar lång tid på sig att bli klart. Hacka vitlöken fint och fräs i olivolja tillsammans med chili eller piri-piri. Sänk värmen och tillsätt kycklingfärsen. Stek på låg värme tills det skära köttet blivit vitt. Tillsätt en skvätt fisksås och sesamolja, smaka upp med nymalen peppar.

Klyv, kärna ur och skiva gurkan fint. Skär purjolöken så fint du kan. Hacka koriandern grovt och pressa citronen. Blanda gurka, purjo, koriander, citron och låt stå och dra medan riset kokar klart. Strimla paprikan.

Hacka cashewnötterna ganska fint. När riset är klart, hetta upp kycklingfräset igen, blanda med nötterna och vänd ner det kokta riset.

Arrangera det hela på tallrikar. Servera med extra lime.

Monday, August 13, 2007

Indisk kycklinggryta med raita och spisbröd

Denna vecka firar Indien sin Självständighetsdag och det vill jag uppmärksamma med en kycklinggryta gjord efter recept från min finska favoritindier, Timo. Det här med att fira sin Självständighetsdag är väldigt fint. Alla borde ha koll på när ens personliga självständighet inträdde och högtidlighålla den dagen. Det här receptet räcker till ungefär 7 personer.



Kycklinggryta:
900 g kycklingfilé
2 burkar hela tomater
1 burk kokosmjölk
2 gula lökar
5 vitlöksklyftor
1 tärning grönsaksbuljong
3 msk Patak's Chicken Tikka Paste
2 msk spiskummin
4 piri-piri
1 kruka koriander

Raita:
5 dl grekisk yoghurt
1 gurka
4 tomater
1 msk torkad mynta
1 tsk socker
1/2 pressad lime

Spisbröd:
1/2 paket jäst
1/2 msk salt
1/2 msk socker
2 dl vatten (och när jag skriver fingervarmt så menar jag fesljummet)
grahamsmjöl

Börja med brödet: smula jästen i en bunke, på med salt och socker, rör tills jästen smälter, i med bara vattnet och så mycket grahamsmjöl du behöver för att få en fast deg. Knåda ett par minuter tills degen känns smidig och ställ att jäsa en halvtimme. Rulla grahamsdegen till små bollar och kavla ut till tunna, lätt mjölade rundlar. Grädda bröden som pannkakor i stekpanna på spisen. Värmen skall vara hög, men bränns bröden för mycket kan du sänka lite.

Fortsätt med raitan: skala, klyv, kärna ur och tärna gurkan fint. Kärna ur tomaterna, ta bort det gröna kvistfästet och tärna smått. Blanda med yoghurt, socker, lime och mynta och ställ svalt.

Hacka löken fint och vitlöken finare och svetta i olivolja. Tillsätt mycket fint hackad piri-piri, spiskummin, buljongtärning och Tikka-pastan. Låt fräsa en stund och tillsätt därefter de konserverade tomaterna (enklast är att mosa de hela tomaterna i handen innan du tillsätter dem). Låt koka ihop en stund och smakjustera eventuellt med salt, socker och pressad lime, citron eller balsamvinäger.

Sätt på riset. Vill du ha lite roligare ris kan du smälta en hönsbuljongtärning i lite het olja, ösa på några teskedar gurkmeja och blanda med det okokta riset innan du måttar upp vattnet.

Skär ner all kycklingfilé till grytbitsstorlek och stek snabbt i någon centimeter olja på högsta värme och tillsätt därefter grytan. Tillsätt kokosmjölken och låt allt koka upp. Servera med ris, raita, naanbröd och grovt hackad koriander.