Wednesday, November 28, 2007

Paella med fänkål och citrongräs

Den kommer över mig ibland. Avundsjukan. Nästan alltid är den riktad mot kokbokstanten Anna Bergenström. Jag slår vad om att du äger minst två av hennes böcker. Jag slår vad om att du inte äger en enda av mina. Anna Bergenström bor inte längre i mörkrets och kylans Sverige. Hon bor där det stora valnötsträdets lövverk målar ett skuggigt hörn över Annas soldränkta veranda. Jag föreställer mig att hennes palatsliknande hus är enormt. Bara köket är större än vår lägenhet. Bara spisen är större än vårt kök. Det är knappt att Anna når upp till plattorna där hon står och skapar, och då står hon ändå på en liten stege. Aldrig att hon bränner vid någonting. Aldrig att hennes limpor inte jäser upp som de ska. Aldrig att hon blir tvungen att knata ner till håglösa Coop för att handla ful och dålig mat till ockerpris. Nej, Annas solmogna råvaror kommer med hästdragen kärra, förpackade i vaxat brunpapper, varsamt förseglade med sigill i lack och nedstuvade i handflätade korgar. Allt är fullkomligt, allt är utsökt. Den här paellan skulle Anna kunna ha hittat på. Då hade den blivit ännu godare.



4 dl råris + 9 dl vatten
1 gul lök
1 paket saffran (eller 2 paket om du verkligen gillar saffran)
2 citrongräs
1 rejäl släng cayennepeppar
3 vitlöksklyftor
näve räkor
näve musslor utan skal (hellre frysta än konserverade)
1 stånd fänkål
1 paket sugarsnaps eller sockerärter

Hacka löken fint och fräs i inte alltför lite olivolja. Tillsätt riset och låt steka med en stund innan du häller på vattnet, saffran, cayenne och lagom mycket salt. Banka det vita på citrongräset till småflis och lägg överst i riskoket (men ta upp och kasta innan servering).

När riset börjar se klart ut efter ungefär 45 minuter, smaka av – saknas någonting vad gäller sälta eller hetta? Justera med salt, cayenne, pressad citron/lime eller vad du nu tycker fattas.

Strimla fänkålen så fint du kan. Hacka vitlöken fint. Strimla ärterna. Slå lite olja i en stor stekpanna eller gryta och fräs vitlöken en stund, tillsätt därefter fänkålen. Släng i tinade och avrunna räkor och musslor, samt ärterna, och tillsätt slutligen riset. Låt allt bli varmt och trevligt. Servera med limeklyftor.

På allmän begäran

Aldrig hade jag kunnat ana att rotselleri skulle väcka så starka känslor. Jag känner mig därför manad att publicera ytterligare en bild på denna våldsamt populära rotfrukt (ej rova). Man brukar ju säga att "bra tv" uppstår när människor visar alldeles för mycket känslor. Själv anser jag att så kallad "bra matblogg" uppstår när människor möts i gemensam kamp för en rotfrukts upprättelse. Det har varit mäktigt att vara med om detta.

Idag gör jag paella. Vad tror ni om saffran, fänkål och citrongräs?

Tuesday, November 27, 2007

Här har du din rotselleri!

Säga vad man vill, men den gör sig faktiskt ganska bra på bild. För att vara en utväxt.

Monday, November 26, 2007

Rotselleri Duchesse

I lådan från Årstiderna ligger den här veckan någonting som ser ut som om det grävts fram ur ett gammalt torrt och fult radonröse. Vad är detta, undrar man. Smittar det? Går det verkligen att äta? Ja, det skall gå enligt det bifogade faktabladet. Detta är nämligen varken en gråsten eller en svulst som sugit sin näring mellan tvenne jättetår. Detta är en sellerirot. En rotselleri. En rova. Sånt svensken åt till frukost, lunch och middag förr i tiden. Min första impuls är naturligtvis att klättra upp på ett högt berg och därifrån kasta ner selleriroten så att den går i tusen eländiga bitar. Men sedan tänker jag att om, och jag säger OM jag skulle kunna förvandla den här otäcka tingesten till något gott, då är jag rätt bra. Då har jag full täckning när jag kommer sprättande gatan fram med spända skinkor, näsan i vädret och snärt i steget. Tänker jag. Och sen tar jag fram min stora, stora kniv och skrider till verket.



1 styck rotselleri
ungefär lika mycket potatis
2 ägg
ca 30 g smör
ca 2 dl grovriven vällagrad präst- eller västerbottenost

Sätt ugnen på 250°C. Skär bort skalet och alla konstiga vårtor från den fula rovan, och klyv i fyra delar. Skala potatisen. Koka potatis och selleri ordentligt mjuka. Mosa med gaffel. Rör ner smöret, äggen och osten. Smaka av med salt och kanske lite muskot om du vill. Klicka genast upp i form (låt helst inte moset stå och svalna) och gratinera i ugn tills moset fått bruna torp skrev jag först men jag menar förstås toppar. Servera med en coq au vin, boeuf bourgionne eller kokt torsk med någon trevlig sås. Citronsås kanske.

Saturday, November 24, 2007

Linsgryta med habanero, lime och ingefära

Ingen dras med större imageproblem än mat med linser. Hos riktigt känsliga individer räcker det med att viska "linsgryta" för att hjärnan skall koka över av bilder på sjaviga tjejer i lortiga linnen på stränder i Indien. De sjaviga tjejerna sitter i sina tält och drar runt med slevar i illa diskade kastruller. Det luktar fuktig filt och flottig skalp. "Nu ere midda!", vrålar tjejerna ilsket och daskar upp en klatt linsgröt på de framdukade plåttallrikarna. In genom tältöppningen kravlar slöa killar med gitarrer på ryggen. Och så vidare. Ursäkta, men kan vi komma förbi den här föråldrade synen på linsgryta? Kan vi börja om? Kan vi bestämma att när jag skriver "linsgryta", så är bilden du ser framför dig den av en sexig bankdirektör som står i sitt Bulthaup-kök och vevar i en mustig linsgryta med en utsökt snidad stav. Det doftar vitlök, heliga oljor och myrra. "Nu är det middag", myser bankdirektören och börjar servera gästerna. Du känner inte igen några ansikten, men de känns alla vagt bekanta. Jo, nu ser du! Där sitter ju självaste Jonas Hassen Khemiri. Och vänta nu, är det inte Alice Bah han har till bordet?



3 vitlöksklyftor
1 stor gul lök
1 habanero eller likvärdig chilifrukt
1 lime
1 normalstor rotknöl ingefära
1 tetra röda linser
1 tetra svarta bönor
1 burk konserverade körsbärstomater
1 paket bacon (kan uteslutas)
1 uns spiskummin

Skär baconet i bitar och stek knaprigt på låg värme. Hacka löken fint och vitlöken finare. Ta fram en stor gryta och fräs vitlöken i olivolja så att den tar lite färg och tillsätt löken som du steker genomskinlig. Tillsätt tomaterna. Smaka upp tomatsåsen med salt eller smulad grönsaksbuljongtärning, en aning socker och pressad lime.Tillsätt finhackad habanero, linser, bönor och knaperstekt bacon och smaka upp med spiskummin. Skala och riv ingefäran på den fina sidan av rivjärnet. Pressa ur saften och kasta bort den torra fiberbollen som blir kvar. Smaksätt grytan med lagom mängd pressad ingefära. Tillsätt paprikan skuren i bitar och låt allt bli varmt. Servera med en klick matlagningsyoghurt.

Wednesday, November 21, 2007

Lasagne med parmesan, aubergine och kronärtsbottnar

Jag är född i Göteborg. Många tycks tro att alla människor från Göteborg per automatik sitter och klämmer på en rolig vits och bara längtar efter ett tillfälle att få dra den. Detta är felaktigt. Dessutom är det aggressivt att närma sig en annan människa med krav på roliga historier. Jag har därför rustat mig med en göteborgsvits som sprider oerhörd förstämning också i de mest skämtsugna sällskap. En glädjedödare och en rolighetsmördare till vits är det. Jag skulle nästan påstå att den är ett hån mot allt vad humor heter. Jag berättar den på rikssvenska, med rak min och vresig röst. Såhär går den:

Kålle, Ada, Beda och Osborn skulle äta på italiensk restaurang.
Servitören: Har herrskapet hittat någonting på menyn?
Ada: Jag ska be att få lasagne.
Beda: Jag tar också lasagne.
Osborn: Lasagne för mig också, tack.
Servitören (till Kålle): Och ni, min herre?
Kålle: Ja, då tar la jag en Sagne jag med.



1 paket färska lasagneplattor
4 vitlöksklyftor
1 burk krossad tomat
1 burk kronärtskocksbottnar
3 färska tomater
2 små auberginer
25 g smör
6 dl mjölk
4 msk mjöl
6 dl grovriven parmesan (fluffig mängd)

Skiva auberginen i knappt centimetertjocka skivor, salta lätt, låt svettas en kvart, torka bort vätskan och upprepa på andra sidan. Hacka vitlöken fint och fräs i olivolja. Tillsätt finhackade tomater, konserverade tomater samt fint tärnade kronärtskocksbottnar. Smaka upp tomatsåsen med salt, peppar, någon tesked honung och en skvätt balsamvinäger. Låt puttra ihop till lite tjockare konsistens.

Smält smöret i en kastrull, sänk värmen, vispa ner mjölet och tillsätt mjölken litet i taget. Låt såsen stå och bubbla några minuter och tillsätt därefter osten.

Jag använde en avlång brödform i teflon till min lasagne, och då räckte fyllningen till fyra lager. I botten ett lager pasta, därefter hälften av tomatsåsen, pasta igen, hälften av aubergineskivorna samt hälften av ostsåsen, pasta igen, tomatsås, och överst resterande aubergine och ostsås.

In i ugnen på 175°C, ca 40 minuter. Servera med sallad och gör succé idag igen.

Tips: Jag vill ha min lasagne såsig och inställsam. Men jag är övertygad om att den som vill kan dubbla mängden färsk och konserverad tomat, kronbottnar och pasta, och lägga till ytterligare en aubergine. Då räcker lasagnen till bortemot 6 personer.

Saturday, November 17, 2007

Majssoppa

Frosten har sugit den sista grönskan ur gräset. Träden spretar nakna mot en plåtgrå himmel. Mörkret börjar falla strax efter lunch. Våren befinner sig ett halvår härifrån. Liksom ljuset. Och färgerna. Situationen ser helt enkelt ut som följer: antingen springer man ut på stan och köper sig en tokrolig mössa. Eller så lagar man någonting fruktansvärt färgstarkt till middag.



7 dl grönsaksbuljong
1 stor gul lök
6 dl färsk eller fryst majs
piri-piri, färsk, torkad eller i flytande form

Samt något eller några av följande tillägg:
knaperstekt bacon
skalade räkor
stekt kyckling i bitar
bakade tomater
avocado
färskost
trevliga groddar

Hacka löken och fräs en stund i olivolja. Tillsätt buljong och majs, och låt koka upp. Mixa soppan med stavmixer rakt ner i kastrullen. Smaka av med piri-piri – soppan skall ha lite bett. Tillsätt övriga ingredienser och servera.

Thursday, November 15, 2007

Bakade tomater

Ibland sker det fullkomligt oväntade. Mitt i november, i en misskött svensk grönsaksdisk, stöter man på ett knippe tomater som pulserar av liv. Som doftar så mycket sötsyrlig tomat att det svider till bakom näsroten. Som ser ut som om de blanka skalen när som helst skall explodera i en ursinnig virvelstorm av spänstigt fruktkött. Som om de faktiskt skulle ha vuxit i riktig jord istället för näringslösning i ett holländskt växthus. Fast det där sista var kanske att ta i. Hur som helst. När detta mirakel faktiskt inträffar måste man ju köpa de där tomaterna och göra något bra av dem. Mitt tips är att baka dem en liten evighet på låg ugnsvärme. Den koncentrerade smaken och biffiga texturen gör bakade tomater fina till risotto, i soppor, på pizza, i sallad, med pasta - all mat där en tomat alls har att göra.



Sätt ugnen på 100 – 125°C. Klyv tomaterna och placera med snittsidan upp på en plåt. Sätt in i ugnen. Gå och hyr dig en bra film. Se filmen. Men glöm inte att ta ut tomaterna innan du går och lägger dig (inte för att det är någon katastrof om de får stå natten ut – jag tänker mest på din elräkning). Förvara i kylen om du inte tänker äta dem direkt. De klarar sig lätt en vecka.

Själv bakar jag mina tomater au naturelle. Däremot kan det hända att jag stryker dem med en blandning av olivolja, honung och citron när jag värmer upp dem en andra gång. Vissa tycker att olivolja och salt är ännu bättre, andra tycker att det skall vara lite oregano eller basilika på. Vad kan jag säga? Det är ett fritt land.

Wednesday, November 14, 2007

Tagliatelle chevre chaud med polkabetor och rostade pinjenötter

En positiv aspekt av föräldraskap är att man kan äta onormalt mycket utan att bli onormalt tjock. Det här gäller förstås främst oss med barn som ogillar att sova – vi slipper nämligen ligga och lata oss nattetid, då dagens kaloriintag normalt sett passar på att gruppera sig i levnadsglada fettlager. Men inte heller föräldrar till barn som gillar att snarka sig genom småtimmarna behöver nödvändigtvis missa värdefulla tillfällen till hård och allsidig träning. Umgänge med egna barn består nämligen sällan av mycket annat än att lyfta bort, bära runt, jaga efter och på olika ansträngande sätt försöka hindra barnet från att kasta sig utför stup/trappor/matbord eller springa in i olika utskjutande objekt med fontanellen först. För att orka med livet som förälder är det viktigt att äta mycket och energirikt. Ta gärna dubbla portioner och snåla inte med osten. Avsluta med dessert.



Per portion:
2 cm chèvre
3 små rödbetor eller polkabetor
pinjenötter efter smak
tagliatelle

Koka betorna med skalet på. Rosta pinjenötterna i torr panna. Koka upp rejält med välsaltat vatten för pastan. Sätt ugnen på 225°C, övervärme. Placera chèvre-skivorna på ett bakplåtspapper i en form. Pensla dem eventuellt med en blandning av honung och olivolja och dutta på lite färsk timjan om du vill.

När betorna mjuknat något, slå bort vattnet och skala dem för hand (varmt för fingrarna, håll ut!). Slå några millimeter vatten i botten på rödbetskastrullen och lägg tillbaka de skalade betorna. Ställ tillbaka kastrullen på den avsvalnade plattan och lägg på ett lock så att betorna hålls varma (men se till att de inte står så varmt så att de helt plötsligt kokat fast i botten). Koka under tiden pastan och grilla chèvren i ugnen knappt 5 minuter eller tills den ser lite såsig ut (men låt den inte smälta för mycket – smält chèvre smakar väldigt likt målarfärg).

Ta upp rödbetorna och skär i klyftor. Arrangera pastan i djupa tallrikar, på med betor och rostade nötter. Toppa med varm chèvre. Enjoy.

Tuesday, November 13, 2007

Bläckfisk och räkor i rödcurry och kokosmjölk

Bläckfisken är ett havslevande blötdjur. Totalt omfattar klassen bläckfiskar mer än 780 nu levande arter. Bläckfiskens mun har två hornartade käkar och kitintaggar, och omges av åtta eller tio armar med kraftiga sugskålar. Ögonen är högt utvecklade synorgan som påminner om ryggradsdjurens. Sidan av bålen är omsluten av en mantel. En stor tvärspringa omedelbart bakom huvudet bildar ett hål i manteln och där finns två eller fyra gälar. När den muskulösa manteln drar ihop sig pressas vatten ut genom ett kort, cylinderformat hål, varvid djuret förflyttar sig bakåt. De största bläckfiskarterna har över tio meter långa armar, mäter en halvmeter över ögonen och väger upp till 2 ton. Men försök att inte tänka så mycket på allt det här när du äter bläckfisk. Det blir så otäckt då.



näve bläckfisksfiléer
näve skalade räkor
1 burk kokosmjölk
1 1/2 tärning Tom Yam-buljong
2 vitlöksklyftor
2 msk röd currypasta
1 litet stånd fänkål
1 röd paprika
färsk thai-basilika efter smak

Hacka vitlöken fint och fräs i lite olja. Tillsätt rödcurryn, den smulade buljongtärningen och kokosmjölken. Smaka eventuellt upp med pressad lime och mer chili. I med grovt skuren fänkål som får sjuda med ett par minuter. Tillsätt därefter paprikan, vänta en minut och tillsätt bläckfisken, tätt följd av räkorna. Låt koka upp, tillsätt thaibasilikan och servera genast med kokt ris eller nudlar.

Friday, November 9, 2007

Löksoppa med potatisrasp och parmesan

Det händer emellanåt att människor vaknar om morgonen, torkar gruset ur ögonen och hör sig själva säga "Idag säger jag opp mig från mitt välbetalda jobb på _______ och provar mina vingar som poet/sockerbagare/spåkärring/egenföretagare i smalkultur!" Sen gör dom naturligtvis inte det. Med några sällsynta undantag. Ganska ofta blir undantagen lyckliga. Nästan alltid blir dom fattiga. När dom är som fattigast lånar dom pengar av sina föräldrar och lever på rovor och lökväxter. Det är hårt men det går. Men det går lättare om de kan många varianter på soppa med lök och potatis.



7 potatisar
hutt olja
1 purjolök
3 gula lökar
2 vitlöksklyftor
6 dl kycklingbuljong eller lantbuljong
en skvätt vitt vin eller saften från 1/2 citron
1 tsk socker
1 dl grädde (kan uteslutas)
nypa torkade örtkryddor
riven parmesanost

Skala och riv potatisen grovt. Pressa ur lite överflödig vätska ur rivet och ersätt med ungefär dubbla mängden olja. Salta och lägg fluffigt i ugnsfast form. Grädda av i ugnen på 200°C tills rivet fått lite färg.

Hacka vitlöken fint och fräs i aningen olja. Tillsätt vitt vin/citronsaft, buljong, socker, örtkryddor, slantad purjolök och tunt skuren gul lök. Sjud tills löken mjuknat. Smaka upp soppan med salt och peppar. Red av med grädden och låt bli varmt. Servera med en hög potatisrasp på toppen och toppa med nyriven parmesan.

Tuesday, November 6, 2007

Fisk i filo med rotfruksmash, citron och dragon

INT. COOP GRÖNDAL – DAG
En halvung KVINNA irrar omkring i butikens stökiga gångar. Hon tycks leta efter någonting i butikens frysdisk men hittar bara olika former av stekburgare, fiskkroketter, mördegsklumpar i storpack etc. BUTIKSCHEFEN, en medelålders man med slocknad blick, kommer hasande. Kvinnan hejdar butikschefen.

KVINNAN: Hej! Jag är på jakt efter filodeg men kan inte hitta någon.
BUTIKSCHEFEN: Filen är därborta (pekar mot mejeridisken).
KVINNAN: Inte fil. Filodeg. Grekisk deg som säljs i tunna ark på rulle.
BUTIKSCHEFEN: Jaha (suckar tungt).
KVINNAN: De flesta butiker brukar ha. Ni kanske skulle kunna ta in...?
BUTIKSCHEFEN: Det är inte så enkelt, va.
KVINNAN: Okej. Men citroner kanske ni har?
BUTIKSCHEFEN: Dom står längst inne på lagret.
KVINNAN: Jag kan vänta.
BUTIKSCHEFEN: Alltså. Dom står LÄNGST inne på lagret.
(Kvinnan har slutat le och rotar efter någonting nere i sin handväska. Hon får upp en småkalibrig granatkastare.)
KVINNAN: Jag hade hoppats vi skulle slippa det här.



400 g vitfiskfilé, färsk eller fryst
4 palsternackor
6 potatisar
1 – 2 ekologiska citroner
100 g smör
5 dl mjölk
4 msk vetemjöl
1 tsk torkad dragon
filodeg

Skala och koka potatis och palsternacka mjuka. Mosa med gaffel och blanda med hälften av smöret. Smaka upp med salt.

Raspa skalet av citronen (bara det gula, inte det äckliga vita) och pressa ur saften. Ställ åt sidan. Smält resten av smöret i en kastrull, sänk värmen till drygt hälften, tillsätt mjölet och vispa tills alla klumpar löst sig. Tillsätt en deciliter mjölk i taget under vispning tills du har en slät, vit sås. Tillsätt dragon och citronskal, smaka upp med citronsaft, salt och peppar.

Fodra två små eller en stor ugnsfast form med dubbla ark filodeg. Lägg fiskfiléerna i botten, salta och peppra, täck med rotfruktsmoset och toppa med citron- och dragonsåsen. Bädda snyggt med ett par ark filodeg överst. Pensla eventuellt med lite smält smör ovanpå.

Grädda i nedre delen av ugnen, 175°C, knappt 30 minuter och servera. Receptet räcker till två middagar för 2– 4 personer och det går mycket bra att frysa och grädda om.

Monday, November 5, 2007

Vegetarisk pizza

Plötsligt blir du bara så enormt sugen på att ha tjejmiddag. Det var ju alldeles för länge sen! Frågan är vad du ska bjuda på? Rött kött kan du stryka direkt för det äter färre än hälften av alla du känner. Och så är en gravid och äter följaktigen varken Östersjöfisk eller goda ostar. Någon annan är förresten allergisk mot fisk och skaldjur, så då ryker ju fisken i vilket fall som helst. Sen måste du komma ihåg att hålla igen på chilin för annars börjar hon som hade magsår för hundra år sedan gnälla. Krångliga alla är. Men du skulle ju kunna strunta i att bjuda hon som inte äter mejeriprodukter. Hon kan ju stanna hemma och hälla i sig sojamjölk om det nu är så jobbigt. Kanske i sällskap med gänget som fortfarande håller på och joxar sig med glykemiskt index. Vad är det med folk nu för tiden? Man kan ju tappa sugen för mindre. Nä, nu har du bestämt dig. Det blir inget. Det finns gränser för vad du ställer upp på och här går din.



Pizzadeg:
¼ paket jäst
1 tsk salt
3 dl fingerljummet vatten
3 dl mjöl durumvete
3 – 4 dl dinkelvete (eller vanligt tråkigt vetemjöl)

Fyllning:
2 vitlöksklyftor
1 burk hela tomater
4 bollar mozzarella
2 auberginer
ca 15 körsbärstomater
ca 15 färska champinjoner
2 burkar kronhjärtan
1 burk gul ferferoni
1 burk svarta oliver

Börja med att skiva auberginen i centimetertjocka skivor, salta dem lätt på båda sidor och låt stå och svettas en stund innan du torkar av dem, penslar med olivolja och sprider ut på bakplåtspappersklädd plåt tillsammans med delade körsbärstomater (snittytan uppåt). Grilla i ugn på låg värme, 125°C tills auberginen fått aningen färg (ca 1 – 2 timmar).

Smula jästen i en bakbunke, häll på salt och tillsätt vatten när jästen smält. Tillsätt därefter durumvete och så mycket dinkelvete du behöver för att åstadkomma en smidig deg som inte klibbar fast vid bakbunken men känns aningen för lös för att du enkelt skall kunna knåda den med händerna. Bearbeta degen med maskin 5 minuter och ställ därefter att jäsa en timme.

Hacka vitlöken fint och fräs i lite olivolja. Mixa de konserverade tomaterna till slät puré (eller använd passerad tomat) och tillsätt, men ta därefter genast tomatsåsen från värmen (den kommer att koka ihop på pizzabottnen i ugnen, låter du den puttra på redan nu blir den alldeles för koncentrerad). Smaka upp med salt, peppar och en tesked socker.

Dela upp degen i två bitar. Ta ordentligt med olivolja på händerna och tryck/dra ut degen ända ut till kanten av plåten. Skeda upp tomatsåsen på pizzabottnarna och fortsätt med riven mozzarella, skivad champinjon, skivade kronhjärtan, rostad aubergine och körsbärstomater.

Höj ugnstemperaturen till 200°C och grädda pizzorna i mitten av ugnen, ca 25 minuter. Efter 15 minuter, byt till ugnsvärme som bara kommer underifrån (ger en krispigare botten) och grädda klart. Toppa med ferferoni och oliver och servera.

Kålsalladen på bilden är vanlig vitkål strimlad med osthyvel och dränkt i en vinägrett på olivolja, pressad citron, salt och papper. Granatäpplekärnor på toppen.

Thursday, November 1, 2007

Världens kortaste recept: Morotssoppa thai-style

En av de minst spännande sagorna från min barndom handlade om en strykargubbe som bjöd in sig själv på middag hos en jättesnål tant genom att erbjuda sig att koka soppa på en medhavd spik. Vilket kanonrecept, tyckte snålisen och plockade fram stora soppgrytan. Vilket kanonupplägg, tyckte man själv och hoppades att strykargubben skulle börja trolla så att det blev lite fart på sagan. Men icke. Istället började det muttras att soppan allt skulle bli lite godare om man la till en korv. En skopa gryn. En skräppa grönsaker. Och så vidare tills det hela hade utvecklat sig till en oerhört trögflytande anrättning med en livsfarlig spik i. Sen åt gubben och tanten upp soppan. Ingen satte spiken i halsen. Vilket antiklimax.
Dessvärre är det lite samma sak med det här receptet. Soppan är utsökt redan i sitt enklaste utförande. Men det skadar inte att lägga till några valfria ingredienser. Spiken kan du däremot hoppa över.



6 – 7 morötter (goda ekologiska med smak och sötma)
1 tärning Tom Yam-buljong
1 burk kokosmjölk

Skala morötterna och lägg i soppkastrullen. Häll på vatten tills de täcks. I med buljongtärningen. Låt koka tills morötterna mjuknat. Ta upp morötterna, behåll buljongen, och kör morötterna till puré i mixer med lite av buljongen. Blanda morotspuré och kokosmjölk och späd med buljong tills du är nöjd med både soppmängd och smak (räkna med att du får kasta bort en deciliter eller två av buljongen). Värm till önskad temperatur. Servera med eller utan några av nedanstående förslag:


majs (helst färsk från kolv – skär av med vass kniv och tillsätt – kokning behövs inte)
kycklingfilé (skär i bitar och stek i lite olja, tillsätt soppan eller trä upp på spett och servera vid sidan om)
råris (koka separat och lägg upp i botten av varje soppskål innan servering)
vaxbönor och/eller broccoli (koka snabbt i separat kastrull och tillsätt den färdiga soppan)
granatäpplekärnor och/eller avokado (tillsätt råa vid servering)