Wednesday, November 28, 2007

Paella med fänkål och citrongräs

Den kommer över mig ibland. Avundsjukan. Nästan alltid är den riktad mot kokbokstanten Anna Bergenström. Jag slår vad om att du äger minst två av hennes böcker. Jag slår vad om att du inte äger en enda av mina. Anna Bergenström bor inte längre i mörkrets och kylans Sverige. Hon bor där det stora valnötsträdets lövverk målar ett skuggigt hörn över Annas soldränkta veranda. Jag föreställer mig att hennes palatsliknande hus är enormt. Bara köket är större än vår lägenhet. Bara spisen är större än vårt kök. Det är knappt att Anna når upp till plattorna där hon står och skapar, och då står hon ändå på en liten stege. Aldrig att hon bränner vid någonting. Aldrig att hennes limpor inte jäser upp som de ska. Aldrig att hon blir tvungen att knata ner till håglösa Coop för att handla ful och dålig mat till ockerpris. Nej, Annas solmogna råvaror kommer med hästdragen kärra, förpackade i vaxat brunpapper, varsamt förseglade med sigill i lack och nedstuvade i handflätade korgar. Allt är fullkomligt, allt är utsökt. Den här paellan skulle Anna kunna ha hittat på. Då hade den blivit ännu godare.



4 dl råris + 9 dl vatten
1 gul lök
1 paket saffran (eller 2 paket om du verkligen gillar saffran)
2 citrongräs
1 rejäl släng cayennepeppar
3 vitlöksklyftor
näve räkor
näve musslor utan skal (hellre frysta än konserverade)
1 stånd fänkål
1 paket sugarsnaps eller sockerärter

Hacka löken fint och fräs i inte alltför lite olivolja. Tillsätt riset och låt steka med en stund innan du häller på vattnet, saffran, cayenne och lagom mycket salt. Banka det vita på citrongräset till småflis och lägg överst i riskoket (men ta upp och kasta innan servering).

När riset börjar se klart ut efter ungefär 45 minuter, smaka av – saknas någonting vad gäller sälta eller hetta? Justera med salt, cayenne, pressad citron/lime eller vad du nu tycker fattas.

Strimla fänkålen så fint du kan. Hacka vitlöken fint. Strimla ärterna. Slå lite olja i en stor stekpanna eller gryta och fräs vitlöken en stund, tillsätt därefter fänkålen. Släng i tinade och avrunna räkor och musslor, samt ärterna, och tillsätt slutligen riset. Låt allt bli varmt och trevligt. Servera med limeklyftor.

32 comments:

Jessika said...

Jag ger bort allt jag har av henne. Numera har jag 1 (en) bok kvar. Den har bra kakrecept.

Översättarhelena said...

Mitt céleri-remoulade-recept i föregående inlägg kommer från en av Anna B:s kokböcker ...

Cilla said...

Apropå rotselleri och nu nämnda Anna så är hennes recept på rotfruktsgratäng suveränt. Tänkte testa att ditt rotsellerirecept i en fiskgratäng ikväll.

Tack för en fin och sällsynt välskriven blogg!

Annette said...

Åh hjälp, nu har jag syndat igen. Jag har hur många böcker som helst av Anna B. Och jag gjorde deg till Eksta pepparkakor i morse.

cattaess said...

Ojoj, vad slog vi vad om? Inga böcker av Anna här, men en av dina...

Evaldsdottir said...

Jag har en bok från Anna men jag har Köksskolan också så det är nog jämnt skägg där.

Lotta Lundgren said...

Hoppsan! Jag tror visst det tar sig!

-e said...

men lotta, valnötsträdet står väl på gotland?

och så vitt jag vet bor anna i en stockholmsförort, vilken det nu kan vara som har soldränkta verandor i november.

det finns plats för två som er i Sverige. ge inte upp.

Lotta Lundgren said...

Vad? Stämmer det här? Stockholmsförort? Gotland?

Nu när du säger det så har jag noterat en liten grå hinna över dottern Fannys matfotografier som inte känts helt Toscansk, men den har jag skyllt på slarvig repro.

Alltså. Innerst inne unnar jag Anna Bergenström att bo i syditalienska slott. Tanten är trots allt ett geni. En mer generös författare finns inte – hon hade kunnat göra tre böcker av recepten i varje kokbok. Ska hon sitta i en stockholmsförort och mögla nu också? Efter så många år av stenhårt stekande och fräsande har man gjort sig förtjänt av lite prasslande olivlundar, sol och salta vindar.

Det här är ju inte klokt. Och jag som just hade bestämt mig för att att kokboksförfattare var ett framtidsyrke.

Översättarhelena said...

Förut bodde hon i alla fall i ett "engelskt" radhus i Äppelviken (Bromma) och hade sommarhus i Eksta på Gotland. Men jag vet inte om hon har flyttat till sydligare nejder numera.

Översättarhelena said...

Förresten har jag också Köksskolan och gillar den skarpt, inte minst för att jag har en skjorta med precis samma blommönster som dess omslag (fast blå i stället för orange).

Lotta Lundgren said...

Radhus i Äppelviken. Ja. Det kunde ju varit värre, men det är inte riktigt vad jag tänkt mig för Annas räkning, det är det inte. Men hon kanske har en liten stenkåk på Mallis i alla fall? Uppe i bergen? Det tror jag nog att hon har. Jodå. Jag kan se den framför mig. En gammal ruin från 1400-talet som Anna har renoverat i sitt anletes svett och förvandlat till sitt eget lilla paradis. Jag är nästan säker. Ganska nästan.

Härliga gamla Köksskolan! Dyker upp i alla möjliga kultiverade hem! Tack!

chop said...

Jag kan trösta dig med att jag inte äger någon av Annas kokböcker. Jag äger iofs ingen av dig heller, men efter att ha följt din blogg under hösten så står de högt på önskelistan för julen.

bittan said...

Men - nu måste du göra reklam för dina böcker!

Att en heter Köksskolan har jag lyckats lista ut - men den andra? Och en snabbsök på Bokus gav inget resultat. Däremot hittade jag en recension på Köksskolan... matbiten.net

Berätta mer om böckerna!

Lotta Lundgren said...

Kära Chop, kära Bittan! Det är inte mycket att göra reklam för eftersom ingen av dem finns att köpa längre. Det var så länge sedan de kom ut och båda är slut på sina respektive förlag. Jag får skriva nya vid tillfälle. Fast just nu tycker jag att det är roligare att skriva blogg för då kan man skriva lite som man vill utan att förläggaren skickar tillbaka manuset med understrykningar och frågetecken.

Jag gör hellre reklam för Anna Bergenströms "Under valnötsträdet" som är en utmärkt bok av en riktig kokboksförfattarinna. Önskar er den om ni inte redan äger den. Man skrattar inte ihjäl sig när man läser texterna men recepten verkar goda (själv lyckas jag tyvärr inte följa recept eftersom jag har auktoritetsproblem. Men jag tycker mycket om att bläddra och titta på bilderna).

Köksskolan är en bra grundkokbok som skrevs med ambitionen att göra en receptfri kokbok med fokus på alla tillgängliga tillagningstekniker för respektive råvara (nötkött, fågel, fisk osv).

Pontus by the Book är en bok om den saligt insomnade restaurangen Pontus in the Green House. Jag ligger inte bakom recepten, bara texterna. Den vann pris som Årets bästa kokbok för några år sedan men förlaget vägrade att trycka en andra upplaga trots att den första sålde slut på fem minuter. Obegripligt.

Ni är väldigt gulliga och gör mig mycket glad.

Johanna said...

Äh! Du kan väl hitta på nån roligare att vara avis på. Jag har den där "Annas mat", och många av recepten har inte blivit bra och är enligt min mening inte så himla roliga. Känns lite hemkunskapsbokvarning. Och direkt DÅLIGT är beskrivningen av hur man gör sockersåsen som man häller i skålarna då man ska göra brylépudding. Jag har testat minst 7 gånger. Hon KAN inte ha provat själv, jag tror det är nån cirkulerande kokboksmyt at man ska göra enligt hennes anvisning (har sett samma dysfunktionella anvisning på fler ställen...) Men egentligen funkar det inte och det är bara JAG som märkt det! Sånt händer inte här! Skulle hellre ha en bok av dig! Är du bra på brylépudding? Det är väl GOTT!

chop said...

Snälla, skriv fler i så fall. Jag är allergisk mot kokböcker som bara innehåller recept och tjusiga bilder. Favoriterna i min bokhylla är "The bordello cookbook" (som berättar om bordellivet i USA vid förra sekelskiftet med betoning på mat och dryck) och "Sopranos kokbok" (där karaktärer i serien har fått "skriva" varsitt avsnitt och ge lite recept).

Jag älskar dina texter här på bloggen som krydda till recepten. Dessutom tycker jag att du skriver recept ungefär som jag själv lagar mat, dvs fokus på att man ska fatta vad det är som får rätten att funka smakmässigt. DET saknar jag i många recept i både kokböcker och mattidningar.

chop said...

JA brylépudding är super. Min mormor gjorde en helt oslagbar bp med precis lagom bränd smak på såsen och noga avvägd balans mellan sötma och bittermandel. Mmmmmmmmmm

Fanken att jag inte hann få henne att lära mig innan hon dog.

madde said...

En tjyvläsare ger sig tillkänna och tackar för den bästa matbloggen! Sedan ställer jag mig först i kön för att få gratulera till omnämnandet i Allt om Mat (senaste numret, säkert inte ute i butik än. Jag är prenumerant och fick mitt nummer igår)! Där skriver de finfint om just denna blogg!

Lotta Lundgren said...

JA, BRYLÉPUDDING ÄR GOTT! Hahaha. Ni är väldigt roliga. Jag ska rota lite bland mina restaurangkontakter för att höra om någon vet hur man gör den perfekta puddingen.

Risken är väl dessvärre att det ofta blir som det blir när man frågar professionella matlagare om någonting – tillbaka kommer ett sjukt svåranvänt recept i jättekonstiga proportioner och med sju ingredienser mer än man räknat med.

Varför matbloggar ofta är väldigt bra rent receptmässigt, är för att de skrivs av duktiga amatörer. Då blir recepten enkla och rimliga och anpassade för hemmabruk. Få ingredienser, snabb tillagningstid, råvaror som finns att köpa i normala i affärer. Kockar lagar mat på ett helt annat sätt, enligt ett helt annat tänk. Därför funkar sällan deras recept när man skall försöka laga dem hemma. Och sedan misstänker jag nästan att det är som du Johanna skriver – en del recept är rena hypoteserna - mat som det skrivits recept på, som plåtats av med kort skärpedjup, men aldrig provlagats på riktigt.

Jag har ändå betraktat Anna Bergenström som ett slags gott exempel på en människa utan kockbakgrund, som lagar mat så som man lagar mat hemma hos sig själv, men med modernare smaker än Rutiga Kokboken och Vår Kokbok. Jamie Oliver är väl också duktig har jag fått en uppfattning om, liksom hon Nigella. Men jag vet egentligen inte eftersom jag som sagt är psykiskt oförmögen att följa ett recept.

Lotta Lundgren said...

Hej Madde! Du är en raring.

Jessika said...

Hennes asiatiska kapitel i kärlek timjan och någonting mer var ju pinsamt, särskilt om man har bott i regionen. Vad är det människan föreslår?

Lotta, reklama på du bara för det finns bokborsen.se och antikvariat.net. Livsfarligt för bok- och matnördar i jakt på böcker och kokböcker.

Jag håller med om det där med kockar och hemmakök. Och att problemet nog ofta är att restaurangrecepten alltför sällan (aldrig?) lagas till i ett hemmakök för att kolla om det alls funkar utan en salamander ugn eller whatever. Jag fick tipset att skapa en salamander genom att ställa ugnsluckan på glänt men eftersom den åkte igen hela tiden så kunde jag sätta en träslev emellan.
Jotack, brand är vad som hände. Bara en glödbrand i träsleven och en tjutande brandvarnare men ändå.

Jag har köksskolan. Bra bok.

-e said...

dessutom, anna kanske inte är kockutbildad, men hon är ju dotter till Pernilla "ETT MED SVENSK MATLAGNING" Tunberger. Drillad sedan barnsben. Du däremot, är väl autodidakt?

-e, älskar er båda.

Johanna said...

JA, kolla gärna upp brylén! Men själv puddingen är OK, och frågar man om den kommer säkert en massa shit som typ äggulor i gram istället för antal osv. Men det är SOCKERSÅSEN jag är ute efter!

Lotta Lundgren said...

Vi måste ju bara greja SOCKERSÅSEN. Det är mitt nyårslöfte.

jempa said...

jag har ett tips på brylépudding eller nåt åt det hållet! smält ganska mycket socker, typ 3 dl, i en teflonstekpanna tills det är helt simmigt och lite brunt. Häll över i en lämplig form, exempelvis en sån dära sockerkaksform med hål i mitten, och svischa runt lite så sockersmältet täcker kanterna lite lagom. Medan det stelnar lite så vispar du ihop en konservburk med kondenserad mjölk men motsvarande mängd vanlig mjölk och tre ägg. Häll detta i formen och grädda i vattenbad tills den blivit lite lagom fast (175-200C? typ 45 min? Minns inte riktigt men vägledning kan nog hämtas ur nästan vilken kokbok som helst). Låt svalna lite lagom, stjälp upp i en pajform eller annat lite djupare fat (så att sockersmältet inte såsar ner hela köksbänken). Hepp!

håkan said...

Hej!
Uppskattar mycket din blogg!
Mycket trevlig.
Vad menar du med två citrongräs
strån eller knippen?
Kram
Håkan i Mariestad "Vänerns pärla"

E l i n said...

Minns att jag läste en artikel om AnnaB i vad som kan ha varit i ICA-kuriren som bland annat handlade om att hon lagar all mat på en gammal elspis och att hennes kök var så långt hichtech man kan komma. Lite sött.

Lotta Lundgren said...

Jag menar 2 styck citrongräs. Någonstans får man ju dra gränsen. Tack!

botatonscattis said...

Med skammens rodnad på kinderna konstaterar jag hur rätt du har: Jag har säkert de allra flesta av Anna Bergenströms böcker i min bokhylla och ingen av dig... Men så fort jag behöver bli på gott humör och dessutom vill låta mig inspireras så kommer jag hit! Och vad kan väl vara en bättre kombination än att motionera magmusklerna SAMT få påfyllning i mathårddisken! Och hur roligt kan det vara att stirra på samma jävlsa valnötsträd dagarna i ända...

Lotta Lundgren said...

Ja ja, men med tanke på att jag inte skrivit någon egen kokbok sedan 2001, medan Anna pumpar ut ett praktverk om året, så är det väl inte så himla konstigt. Till och med jag har fler kokböcker av Anna än jag har av mig själv. Det säger väl ändå allt.

Men jag har ändå dom roligaste läsarna.

Johanna said...

Det beror nog inte på något mindre än att du har den roligaste bloggen...