Nej, jag gör ingen egen julkorv i år heller. Inte för att jag inte kan, utan för att jag fruktar för vad en omgång korvstånkning kan väcka till liv. Låt mig förklara. I många år skrev jag en serie exklusiva reportageböcker på uppdrag av ett av våra största exportföretag. Temat var alltid detsamma: den småskalige eko-producenten vars tröstlösa harvande i motlut till slut fått sin belöning. Jag har besökt biodynamiska vinodlare i Bourgogne, ekologiska chokladfabrikanter i Schweiz, gröna arkitekter i Wales, och jag har rörts – ibland skrämts – av deras passionerade övertygelse. Ändå kom alla dessa passionerade människors passion aldrig ens i närheten av den Bayerske korvmästarens passion för ekologisk korv. Han som levde, drömde och andades ekologisk korv. Han vars vitglödgade ekokorvs-patos fick mig att stryka honom från listan av tänkbara case av pur självbevarelsedrift. Så nej, jag gör ingen egen julkorv i år heller. Något drabbade den där mannen den dag han gav sig på att göra korv. Tänk om det smittar?
2 stora sötpotatisar
4 stora potatisar, mjölig sort
ca 5 rotknölar ingefära (eller en bit stor som en liten kvinnohand ungefär)
3 färska eller torkade och stötta piri-piri
2 citroner
1 burk crème fraische
salt
Skala och koka potatis och sötpotatis ordentligt mjuka (på gränsen till sönderfallande). Skala och riv ingefäran, pressa saften ur rivet och kasta bort det där torra som blir över. Pressa även citronerna och finhacka/mortla piri-pirin. Mosa potatis och sötpotatis med citronsaft och crème fraische, smaksätt till önskad hetta med ingefärsjuice och piri-piri, smaka upp med salt. Servera till julkorven tillsammans med senap och surkål.
11 comments:
Ledsen, men bilden får mig att tänka på rotmos, inte en rätt jag tänkt ha på julbordet.
Hur var det annars - julledigt?
Håll dig borta från datorn och funderingar på din blogg, njut av att vara med familjen och det nyfödda undret. Det rekommenderar jag fast du gör som du vill :)
God Jul!
Du gör ett stort misstag - det här är så gott! Kanske det godaste på hela julbordet.
Och lugn, jag är så ledig man kan vara med en nyfödd och en vild ettåring. Och något ska jag ju sysselsätta mig med medan den minsta äter.
God jul!
Ja, tänkte just att ännu är det inte nytt år, (så varför är jag ändå här och kollar?) och se, du kunde inte heller hålla dig borta!
Moset låter urgott, I denna gudförgätna håla går dessvärre inte att få tag på annat än mycket basiga basvaror (=inte sötpotatis, var just på ett misslyckad handlingstur för att köpa färsk koriander vilket jag egentligen visste bara är att hånskratta åt, vad tog det åt mig), så vi får prova när vi orkat ta oss till stan igen! Tuggar på skinkan och sillen tills dess :(
En ettåring och en bebis, by the way, vilken sorts fakir är du egentligen? Nå, det är ju mysigt också! Grattis igen.
Det där är faktiskt det stora problemet med att bo utanför stan - mataffärernas sortiment lämnar en del övrigt att önska.
Än så länge är det inte speciellt mycket jobbigare med två barn än ett, men det beror på att det minsta sover jämt. Jag tror att hon är tvungen att bli ett väldigt snällt och beskedligt barn. Ja, så får det helt enkelt bli.
Hette korvmakaren möjligtvis Jürgen Körber?
Namnet klingar bekant men jag är inte säker - det här var trots allt en sju-åtta år sedan. Jag minns bara hans röst i telefon, hög, gäll och oerhört intensiv, som på halvbra engelska pratade korv på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Han, och en man som gjorde getost från en alptopp i Österrike och bar ner ostarna för egen maskin gjorde ett starkt intryck på mig. Starkt på det svettiga sättet.
Jag vill träffa dem...
Haha. Det går säkert att arrangera.
Gott Nytt År och tack för rolig och givande läsning under året som gått!
Om du far lite tid over kan du kolla in min blogg och se om du, som den matexpert du ar, kan gissa vilken gronsak jag at harom dagen=o)!
Mums, spännande, ser ut som finsk kålrotslåda.
Post a Comment