Friday, August 1, 2008

Kycklinggryta med kantareller och enbär

Att leva sitt liv i ångest och fruktan att någon ska råka hitta ens "hemliga kantarellställe" just den dag de gula hattarna tittar fram bak mossa och fjolårslöv, det är inget liv. Ändå är detta den kärva vardagen för en stor grupp svenskar. Varför just kantarellen rör upp så starka känslor är svårt att förstå. Den en svamp. Som är gul. Man steker den i smör och serverar på en bit rostat bröd. Mer är det just inte. Ändå handlar uppskattningsvis hälften av alla frågor som inkommer till frågespalter typ Fråga Juristen om hur man ska lyckas göra sina särkullsbarn arvlösa eftersom dessa (underförstått) nosat upp och länsat ens "hemliga kantarellställe". Sorgligt är vad det är.



2 kycklingfiléer
1 liter kantareller (129 kr/kilot på Coop)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 msk vilt- eller oxfond
1 dl rödvin
4 enbär
1 lagerblad
1 kruka persilja
hutt kinesisk soja (kan uteslutas)
maizena (kan uteslutas)

Hacka lök och vitlök, rensa och skär ner svamp och kycklingkött i mindre bitar. Stek lök och vitlök i smör eller olivolja och på låg värme, tillsätt därefter svampen, och när denna tappat en del vätska, kycklingköttet. Låt steka en stund till innan du tillsätter vin, krossade enbär, fond, lagerblad, soja. Späd med vatten så att kött och svamp täcks och låt puttra minst 20 minuter under lock. Smaka av grytsåsen med salt, peppar och kanske en skvätt balsamvinäger. Rör ut en sked maizena i lite vatten och tillsätt droppvis tills grytsåsen fått bara aningen tjockare konsistens. Hacka persiljan, strö över och servera med potatis.

11 comments:

dewdropia said...

Fast kantareller är ju himla gott alltså! Åt kantarellrisotto häromdagen och det var nog veckan mathöjdpunkt tror jag :) fast nästa gång ska jag nog prova ngt liknande det du gjorde för den där grytan såg riktigt läcker ut :)

Välkommen hem förresten!

Hans Wennberg said...

Tja vad är det som är så magiskt med just denna lilla gula svamp? Det finns massor med andra svampar som verkligen förtjänar uppskattning. Stolt fjällskivling, Karl-Johansvamp, murklor m fl är minst lika förträffliga som den mer färgstarka Kantarellen.
Kan det vara så att det grundar sig i ren okunskap?

Hans Wennberg said...

Ah! Systembolagets tidning 'Bolaget' har en bra artikel om svampar!

emi guner said...

du är tillbaka. vad skönt.

Christina said...

Tycker också att det är skönt att du är tillbaka!

Lotta Lundgren said...

Jag är jättetillbaka och det är roligt att se er också!

Anna said...

Jaaaaaaaaaaaa, Lotta är tillbaka med goda och nya matidéer! Min gjutjärnsgryta ska sjuda av aktivitet i höst och det är du som ska stå för de flesta idéerna har jag tänkt.

Anonymous said...

Ja dessa ljuvliga kantareller, det är väl skogens magi som råder att man först får leta, leta, leta och när man väl hittat så vill man ta hela skogen i sin famn och stänga in sig i en garderob! Den lilla guldplätt man hittat är inte stor nog åt oss alla! :-) Kul att du är tillbaka!

Finn said...

Hej! Kantarell säsongen dröjer här i LA till om ngn månad eller så och när den kommer så kostar de guld tyvärr.... Kantareller är nog en av de sakerna jag saknar mest här. Denna gången körde jag torkade kantareller... blev gott det med!! /Louise

Gittan said...

Hur torkar man kantareller på bästa sätt tro??
Förra året hade jag tidningspapper överallt med de goda kantarellerna. Jag vände lite på dom och lät de ligga tills de kändes torra kanske 5-7 dgr. Men ack vad jag bedrog mig de möglade i min fina glasburk inköpt för höstens torkade kantareller. Hur gör man om man är amatör och inte investerar i en svamp torkare..
Du kloka kvinna Lotta har du några tips.

Kram // Gittan

Marina Renck said...

Hej! Härliga recept! Kul blog!
Elin - dotter - lärde mig!
Ser fram emot läsning i höst när lugnet lägger sig!