Risken att bli utbytt mot något yngre, fräschare eller bara annorlunda, är ett riskmoment som dessvärre måste ingå i kalkylen för alla som ger sig in i en relation. Det kan hända mig, det kan hända dig och jag är rädd att det kommer att hända julbordsklassikern rödbetssallad inom en snar framtid. Den dag separationen är ett faktum kommer rödbetssalladen kanske fråga sig vad som gick snett. Var det ovanan att ligga och kladda på köttbullesmörgåsar i tid och otid, året runt, som gjorde att spänningen till slut försvann? Eller upptäckte folk helt enkelt att den där skära röran kändes alldeles för fet för att alls kallas sallad?
1 kg röd-, gul- och/eller polkabetor
3 dl matlagningsyoghurt (10% fett)
ca 10 cm chèvre
2 msk flytande honung
färsk timjan
pressad citron
Koka betorna mjuka, men inte för mjuka, med skalet på. Smula chèvren och blanda med yoghurt och honung. Skala och skiva betorna tunt och lägg i lager i ugnsfast form (välj helst en inte alltför vid form). Droppa lite citron över varje lager och strö på timjan (men var sparsam med den senare). Bred på yoghurtblandningen överst. Grädda i ugn på 200°C, grillvärme, ca 15 minuter.
3 comments:
Rödbetssallad såsom den är känd är för mycket slabb och klegg, för lite rödbetor.
God jul på dig och familjen!
Detsamma hjärtat!
Kul att hitta hit till din blogg. Ska visa min lilla kökspersonal ;) Hoppas du/ni får ett fint 2008.
Post a Comment