Wednesday, August 6, 2008

Pizza med salami, zuccini, paprika och jalapeno

Vandringsmyter är ett annat namn för skrönor som uppfattas och förs vidare som sanna. Berättelsernas huvudpersoner är vanligtvis "en kompis till en kompis" som råkat ut för en ovanligt spektakulär händelse eller sjukdom, blivit offer för brottslighet eller bevittnat ett märkligt beteende hos andra människor, och behandlar således de orosmoment, rädslor och fobier som finns i samhället. En av de mest stilbildande vandringssägnerna är den om en kompis till en kompis som hittar en bit råtta på sin pizza. Tyvärr har jag glömt hur det hela slutade. Förmodligen med att pizzabagaren dog av utmattning efter att ha satt pizzadeg, puttrat tomatsås, skivat, strimlat och hackat hundratals ingredienser, och dessutom tagit sig tiden att hitta och karva ut en användbar styckningsdel på ett gäng fjösiga gnagare.



Pizzadeg:
¼ paket jäst
1 tsk salt
3 dl fingerljummet vatten
3 dl mjöl durumvete
3 – 4 dl dinkelvete (eller vanligt tråkigt vetemjöl)

Fyllning:
2 vitlöksklyftor
1 burk hela tomater
3 bollar mozzarella
2 små zucchini
4 stora paprikor, gula och/eller röda
15 skivor fin salami
2 färska jalapeno
gul ferferoni
svarta oliver

Smula jästen i en bakbunke, häll på salt och tillsätt vatten när jästen smält. Tillsätt därefter durumvete och så mycket dinkelvete du behöver för att åstadkomma en smidig deg som inte klibbar fast vid bakbunken men känns aningen för lös för att du enkelt skall kunna knåda den med händerna. Bearbeta degen med maskin 5 minuter och ställ därefter att jäsa en timme.

Skiva zuccinin i tunna skivor, pensla med olivolja och stek på båda sidor, gärna i grillpanna för snygga ränder. Halvera och kärna ur paprikorna , sprid ut på bakpappersklädd plåt och grilla i ugn på 200°C tills paprikan fått stora, svarta blåsor. Ta ut, täck paprikan med en lätt fuktad handduk, vänta en stund och dra därefter skalen av paprikan.

Hacka vitlöken fint och fräs i lite olivolja. Mixa de konserverade tomaterna till slät puré (eller använd passerad tomat) och tillsätt, men ta därefter tomatsåsen från värmen (den kommer att koka ihop på pizzabottnen i ugnen – låter du den puttra på redan nu blir den alldeles för koncentrerad). Smaka upp med salt, peppar och en tesked socker.

Riv mozarellan grovt. Skiva jalapenon fint. Dela upp degen i två bitar. Ta olivolja på händerna och tryck/dra ut degen ända ut till kanten av plåten. Skeda upp tomatsåsen på pizzabottnarna och fortsätt med riven mozzarella, zuccini, paprika och salami.

Byt till ugnsvärme som kommer underifrån, 200°C och grädda pizzorna i mitten av ugnen, ca 25 minuter (undervärmen ger en krispigare botten tycker jag). Toppa med ferferoni, oliver och jalapeno och servera.

17 comments:

dewdropia said...

Oj. fy så läskigt gott det ser ut!

Jessika said...

På universitetet gick en om hur "en kille" åt sina makaroner in blanco och fick skörbjugg till slut. Hade han bara haft ketchup på...

Anna said...

Jag har hört att skörbjuggen orsakades av snabbnudlar. Fast jag har faktiskt en kompis (en förstahandskompis faktiskt :), inte en kompis kompis) som levde på enbart te och mackor när hon pluggade och fick sån järnbrist att hon kollapsade på tunnelbanan och blev inlagd på sjukhus några dagar. Så varför inte skörbjugg av makaroner/nudlar?

Anna said...

Och va tusan, varför inte äta råtta? En stadig välgödd pizzeria-råtta ger garanterat mer kött än grodlår. Och ekorrar äter man ju i vissa delar av USA, vad är det annat än en råtta med stor svans?

Lotta Lundgren said...

Jag har ju slutat äta ko så här finns rum för lite råtta! Man vill ju vara klimatsmart.

Finns här någon som provat? Skriv och berätta!

-e said...

det kan mycket väl ha varit råtta, de där kycklingspetten i laos, vietnam och kambodja.

TomasR said...

Tomatsåsen - måste medge att jag gett upp med att skapa tomatsås när jag gör pizza. Visst, den du nu gjorde var enkel, men det brukar fungera bra med krossade tomater med lite tomatpuré i. Kanske lite kall kryddning men inget uppkok.

Sedan låter man fyllningen sätta smak.

Pizza är då väldigt enkelt att göra, inget avancerat alls.

Linnéa said...

sist jag gjorde pizza gjorde jag gratängmisstaget att lägga all mozzarella överst så att fyllningen låg som en blöt gegga under en seg matta av ost. jag har sådan otur med ost jämt!

Malinka said...

Jag har en kompis kompis som undrade varför hon kände sig så vissen, gick till doktorn och fick veta att hon led av skörbjugg. För lite grönt, tydligen.

Ingen vandringssägen. Hon berättade det för mig själv. Min haka satt vid knävecken. Trodde inte det var möjligt nuförtiden.

Margherita said...

Helt grym pizzabotten får man om man bakar ut degen på bakplåtspappret men låter plåten vara i ugnen medan den värms. Sen tar man ut plåten och drar över pizzan på den med hjälp av pappret. Det blir helt fabulous!

TomasR said...

Margherita: eller två plåtar på varandra för än lite mer värme.

fast bäst är nog en stor sten, typ baksten. Tar dock sin lilla tid att värma upp och en plåt eller två duger utmärkt.

Jorma said...

Jag är så glad att du är tillbaks! jag har saknat dig och din mat.

Hur skulle det vara med lite karl johan svamp?

Lotta Lundgren said...

Det skulle vara toppen. Om man hittade några.

Jag bodde på en makrobiotisk kursgård ute på skottska landsbygden en gång och där växte det Karl Johan överallt. Och jag menar verkligen överallt. Ingen brydde sig om dom. Alla ville bara äta groddar och kramas. Jag plockade matkassar fulla, skar i skivor och torkade i ugn. Det luktade fan tyckte skottarna och jag blev sedd som lite obehaglig efter det.

Vanlig risotto med vitt vin, parmesan och Karl-Johan. Lite vitlök och hackad persilja i (så att man slipper skörbjuggen). Det är mat det.

Jorma said...

om jag letar rätt på några och skickar till dig, lovar du att laga något gott då?

Lotta Lundgren said...

Absolut. Men jag kommer inte att skicka någon lagad mat i retur. Det blir nästa aldrig någon över.

Jorma said...

Det räcker så bra med ett recept, för du tror väl inte att jag skickar all min karl-johan till dig - oavsett hur mycket jag tycker om dig :)

Lotta Lundgren said...

Och vem är jag att hindra en generös skåning att skicka svamp över landskapsgränserna?