Man har inga hemligheter för Vården. Vården har rätt till exakta sammanställningar av allt du ätit och druckit. Vården behöver veta hur många ml, cl och dl av det ena eller det andra som lämnat din kropp. Vården måste få krypa in och kika lite här och lite där och lite där också om du är så vänlig och böjer dig framåt en aning. Inga detaljer är för små, för privata eller det minsta genanta för Vården. Allt ska upp i ljuset, allt kan diskuteras öppet och alla får vara med. Dagens lunch, en form av ugnsomelett, påminner om att förhållandet Vården/patient inte är ömsesidigt. Vården får nämligen ha hur många hemlisar som helst. Varför är omeletten så svart på hela ovansidan? Varför är den så torr på insidan? Vad är det för mörka, beska klumpar i fyllningen och vad består de av? Det kommer Vården aldrig att berätta.
1 port:2 kokta potatisar
2 ägg
1 dl mjölk
näve mörka beska klumpar
1 tsk salt
djupfryst grönsaksmix (till servering)
Skiva potatisarna i ganska tjocka skivor (se tidigare anvisningar för potatiskok) och sprid ut i lätt smord portionsform. Gör samma sak med med de beska klumparna. Vispa ihop mjölk, ägg och salt och häll på. Gratinera i ugn på 200°C, ca 1 timme och 15 minuter. Koka under tiden de frysta grönsakerna i rejält med osaltat vatten tills ärterna tappat färg och fått veckade skal. Håll varma medan ugnsomeletten går klart i ugnen.
18 comments:
Usch ja, när folk började bära med sig mat in, då blev det trixigt tyckte det. Å andra sidan drack jag för första gången mer än vatten. Jag har druckit trocadero, sprite, coca-cola, flädersaft, smoothies.
Men det är nog det värsta med långa sjukhusvistelser, eller vistelser i största allmänhet, att man reduceras till summan av sin sjukdom och kroppsfunktioner. Allra andra identiteter lämnas helt åt sidan.
Någon skrev om berikning förut och hur det hade inbegripit enkom grädde i stort sett. Det behöver inte inbegripa grädde. Man kan få en skiva korv och 1 dl ärter att innehålla lika mycket kalorier som en normal måltid genom diverse knep. Sjukhuskök skulle verkligen behöva rätt rejäl satsning på finlir i matlagning, även när det är storköksproduktion, eftersom maten hjälper till med ork så att man blir friskare snabbare.
Jag önskar jag kunde vara en magisk fé ikväll... Lämna över lite av vår mat fr ikväll ;).
Jag törs inte ens skriva vad vi åt här hemma... *kniper ihop munnen*
Kram
jamen vafan. här vänder man blogryggen till ett par dagar och missar all action. jag beklagar verkligen din sjukdomsvistelse och hoppas du blir kry snart. läste det du skrev i kommentatorsfältet för några texter sedan om hur mycket alla glada tillrop betytt och vill också vara med.
jag har alltid alltid blivit kär i människor som har en egen ton när de skriver (och när de pratar). jag läser din blog pga dina underbara förtexter, det är inte alltid jag ens läser recepten fastän de är fantastiska. du är en glädjespridare och att du får umgås med timo på någorlunda regelbunden basis gör mig avundsjuk på ett bra sätt. och övertygar mig än mer om din förträfflighet. du är bra bra bra.
så.
Oj, oj, säger jag bara. Oj, oj....
Krya på dig!!! (fort)
/Jen
Tack för regelbundna skratt. Jag blir alltid glad när jag läser dina kuligheter.
Om du var min hemmafru skulle jag har för roligt för mitt eget bästa. Men ingen av oss skulle nog stå ut iallfall.
Det senaste receptet var toppen.
Som Ulis sa för någon post sedan, du har tagit en kula för oss.
Jag lider svårt med dig eftersom jag vet att du kan njuta av god mat och att se hur de tvingar på dig usel mat gör mig mycket ledsen.
Håll ut!
Kanske Hemlige kocken (http://www.hemligekocken.se/) kan ge dig lite tröst om att du är på rätt väg och landstinget på fel väg.
Jag hoppas att de släpper ut dig snart, så att du får äta riktig mat.
Använd lite tid till att fundera ut fantastiska recept som du kan prova på oss när du är fri igen!
allt gott från skåne!
/J
Men! WTF? var är mitt omdöme och min takt?
Vad jag helst och allra mest vill säga av hela mitt hjärta är:
KRYA PÅ DIG!
Kärlek på nätet. Jag läser det här med blossande kinder och en stor spruta Ketogan i blodomloppet. Har mått sämre. Ni är ju för härliga.
Jag har aldrig varit sjuk förut. Jag har fött två barn utan att ens lukta på smärtlindring och promenerat hem från sjukhuset dagen därpå. Det är ingen överdrift att säga att jag varit rätt självgod när det gäller de här sakerna. Jag känner mig inte så självgod längre. Jag känner mig mer som någonting som hyenorna slagits om. Och jag tycker att jag har lärt mig massor av det här.
Det blir säkert ytterligare något inlägg om sjukhusmat, sedan tystnad och sedan det vanliga hemmafrukäket.
Så – vad har ni saknat mest? Köttbullar? Spaghetti?
Ge mig lite input så kan jag börja klura redan idag.
Sitter här och majfryser och tänker på fina gamla efterätter: Babas in rhum, brylépudding och den sorgligt bortglömda glace au four (som i Amerikat kallas Baked Alaska). Jag tänker smask. Det kan du väl klura lite på ? medan du stadigt blir bättre, hoppas jag.
Vad vi saknat frågar du? Nä, fråga din familj! Jag gillar de överraskningar du alltid bjuder på! Allt faller mig inte i smaken, jag provar inte allt, men du ger ideér.
Kämpa på! Börjar det inte bli dags att lämna den färdiglagade maten och bege dig hem till ditt eget kök snart?
Jag önskar dig bara snabb hemgång, du behöver inte skriva om någon särskild mat heller, du kan skriva on parklivet kring bostaden om du så önskar :)
Jag hoppas du kryar på dig och får slippa den outgrundliga sjukhusmaten snart. Men jag kan inte låta bli att fnissa åt dina recept för det är lite som om jag skulle ha lagat det. Men bara lite. Brukar inte riktigt bli så här illa.
Hjälp! Jag har struntat i att kolla till hemmafrun under bloggsemestern och sitter nu lätt chockad med beskedet att hon inte bara ligger på sjukan, utan till på köpet tvingas äta tråkmat i två långa veckor!
Hoppas att du är på bättringsvägen och att du snart är tillbaks bland grytorna igen. Om du känner för det förstås. Du är min matidol. På riktigt!
Stor kram!
alskade du jag har helt missat hela fortsattningen pa sjukhusspecialen och sitter nu bubblande av bade skratt och tarar.
du ar fantastisk och det gor mig sa lycklig att se och lasa att du kan vara finast roligast och bast fast det ar trakigt och ont och gratt och sjukhus runtomkring.
jag tanker pa dig hela tiden och om precis exakt en vecka kommer jag och halsar pa. har saknat dig oandligt mycket och vill att du blir bra valdigt snart.
k.
Jag gillar bönor i alla de former och ditt recept på kikärtsbiffar och den där salladen med körsbär och mandel är ett favoritrecept som jag inte kan äta mig mätt på. Därför: Klura gärna på något med bönor i! Tills dess: Krya på dig!
Ketogan - den enda goda sjukhusmaten. Men det räknas kanske inte som mat? Å andra sidan kan väl inte den här omeletten räknas som mat heller...
I vilket fall som helst, krya på dig och tack för alla glada skratt du ger mig.
ha ha ha, ljuuuvligt me dom där beska klumparna ha ha ha
Post a Comment