En omvälvande sak med att genomgå en stor operation är att man blir så smal. Mjuka veck och valkar försvinner inom loppet av dagar. Plötsligt vimlar ansiktet av höga kindkotor och distinkta käklinjer. Böjer man sig framåt tittar ryggraden fram och säger hej.
I ett fettföraktande samhälle som vårt borde den här biverkningen vara alltigenom positiv. Det är den inte. Ska sanningen fram så saknar jag mitt hull. Det var inte vilket underhudsfett som helst. Det var fettlagret som höll mig varm vid busshållplatsen i vintras. Fettranden som slätade över det som annars kunnat uppfattats som hårt och vasst. Var finns det hullet idag och vad sysslar det med, undrar jag. Mår det bra och tänker det på mig ibland? Så slår det mig – hur svårt kan det vara att locka sina kära gamla kilon tillbaka, egentligen? Jag, om någon, vet ju vad de gillade. Vad som fick dem att flockas kring höfter och lår. Framtiden ser plötsligt väldigt ljus ut. Ljus och god.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
10 comments:
Om man inte har nåt illamående eller nåt så är det ju bara att äta på.
Garbergs (via oss) säger: hej Lotta! vi älskar din blogg och dina fina texter och mår mycket bättre nu när du verkar må bra igen! Världens största kram till dig från oss.
Kära fyratillfem. Jag mår inte alls bra. Ta inte ut några segrar i förskott. Skicka däremot gärna mer choklad och blanka magasin. (Och tack för dem jag redan fått.)
Det här var så fint att jag nästan gråter en skvätt. Bara nästan, men ändå. Välkommen tillbaka, vi saknar dig!
Jag har varken blanka magasin eller choklad att bjuda på. Däremot hittade jag ett recept på Glödhoppor(Glödkakor) som verkade fint. Eftersom Du har ny spis och min är trasig, tänkte jag att Du kunde pröva ut det åt oss andra..!
1 L filmjölk
1,5 dL sirap
4 tsk bikarbonat
4 tsk salt
1,4 kg rågsikt
Bakas ut i vetemjöl till tunna kakor med kruskavel. Stek på båda sidor i väl uppvärmd stekpanna.
Receptet kommer från superboken "Bröd o Bak i Kök o Stuga"- 1987, LT förlag, Helena Palen-Olofsson
med hopp om framgång
Kul att du gästbloggar på Taffel.
Du har ett underbart sätt att skriva och jag önskar av hela mitt hjärta att du får tillbaka ditt värmande hull.
/Marie
Herregud, det är ju som en dröm! Taffel och Hemmafrun på samma ställe, vad mer kan en enkel liten människa begära av livet?! Hoppas du mår bättre och att gallan och levern håller sig i skinnet, det är ingen rolig operation det där!
Med hopp om hull och bättring!
Och helt plötsligt blir det intressant att läsa nyhetsbrevet från Taffel för nu kan de innehålla något från Hemmafrun!
Och jag som inte riktigt kan släppa det skulle hemskt gärna höra några goda råd om hur du gör med lamm och med cous-cous.
Om du också känner dig frisk och har goda råd om knäckebröd - så vill jag ha alla smariga detaljer...
och för oss som grillar en massa nu när det är sässong, har du några förslag?
men framför allt, hoppas att du kryar på dig och att du slipper konstig smak av medicin och får njuta fullt ut av riktig mat!
Jag hoppas du och din lever och galla mår bättre snart, Lotta.
Men där är du ju E! Och du har en blogg! Hurra!
Nu mår jag mycket bättre.
Kanske kan jag vara igång bland kastrullerna igen om en vecka eller så?
Tack alla. Ni är toppen.
Post a Comment