Sjukhus är spännande platser. Här inne följer vi andra regler och lagar än ni där ute. En av de mest grundläggande är den om absolut flexibilitet. Enligt lagen om absolut flexibilitet kan alla operationer, ingrepp och åtgärder när som helst bli inställda, avstyrda, utbytta eller uppskjutna på obestämd framtid. Enligt lagen om absolut flexibilitet kan en patient sättas på total fasta i 34 timmar, bara för att plötsligt uppmanas att äta 2900 kcal per dygn. Endera dagen förbjuds man att lämna avdelningen. Morgonen därpå skickas man hem med ett kuvert med tabletter för att njuta av våren. När man njutit så till den milda grad att febern dragit över det magiska 40-strecket, erbjuds man storstilat en Alvedon. Även sjukhusköket har helt brutit med den förlegade och oflexibla uppfattningen att man ska få den mat man beställt. Istället gör man undantagslöst helt tvärtom. Idag överraskade köket t ex med helt saltfri kost. Varför? – Därför.
1 stor fiskfilé
2 potatisar
mager vitsås på aningen mjöl redd med lättmjölk (ej salt el peppar)
nypa torkad örtkrydda
fryst grönsaksmix, ex v morötter och vaxbönor
Vispa ner 1/2 tsk mjöl i en klick matfett. När alla klimpar vispats ut, späd med lättmjölk tills konsistensen blivit lagom flytande. Tillsätt en nypa valfri torkad örtkrydda, ta från värmen och låt svalna helt.
Skala och koka potatisen i osaltat vatten. När potatisen mjuknat något men långt ifrån helt, slå bort vattnet och överför potatis till värmekärl. Varmhåll tills potatisen fått en intensivt jordig smak och en konsistens som på pricken liknar den hos bättre marsipan.
Koka fisken i osaltat vatten. Koka även de frysta grönsakerna. Ha inte för bråttom. Servera fisken med potatis, grönsaker och sås
on the side.
16 comments:
det ska jag inte laga. krya på dej!
guuud, jag dör av skratt! jag ska inte heller laga det, trots att jag saknar dina recept. firrebiten ser fan helt utmärglad ut, eller så är det den alltför långa kokningen som har krypt stackaren.
mitt liv har blivit torftigare utan dina recept de senate veckorna, och det beror såklart inte bara på att jag försöker minska mina matkostnader, nej då, i promise. krya på dig.
Välkommen till "En basal handbok i att ligga på sjukhus" ;).
Det är konstigt att när man behöver bra mat som bäst för att återfå krafter då är den som jävla sämst.
Saltfri kost? 2900 kcal? Alvedon?
Om läkarna rondar varje dag har du en hel del att diskutera, som varför du ska ha saltfri diet. Och ska du ha 2900 kcal på sjukhus så kan de slänga till dig näringsdryck, en del saftliknande varianter är helt okej. Några tyckte att de var skitäckliga, jag tyckte att speciellt en smak var god. Kommer inte ihåg märket, nog lika bra för alla andra hatade smaken.
De kan ju ge dig något lite mer potent än Alvedon, särskilt med den febern.
Saknar dina vanliga receptinlägg men dina inlägg välkommen i vilken form som helst :*. Hoppas du är infektionslös och blir utskriven snart.
Tråkigt att läsa att du är på sjukhusvistelse. Jag saknar din matlagning, så jag hoppas att du blir bra och får komma hem mycket snart.
Jag lider med dig. Har själv varit på behandling bland en massa anorektiker, och den maten var värre än döden. Krya på dig ordentligt (tack och lov att de inte tagit din humor!).
Skrattar högt när jag läser!! Du är härlig!
Jag fullkomligt avskyr sjukhus o deras s k mat.
Sorry det här receptet tillagar jag aldrig men jag har printat ut det. Nästa gång sonen klagar så ber jag honom läsa alternativet... *gapskratt*
Krya på dig...
Puss på er alla godingar!
Ja, det är verkligen konstigt med sjukhusmat. Visst, det är svårt att laga väldigt många portioner och få smak på maten. Men måste man till att börja med göra så KONSTIG mat?
Som idag när jag kommer till Dagrummet som det kallas. Där sitter ett urval av de skröppligaste gamlisar Storstockholm just nu kan erbjuda. Dom är på randen de här människorna. De huttrar och hungrar. De har ont och är ledsna.
Så. Vad väljer man att servera dem tror ni? Jo – världshistoriens segaste OXRULADER. Enormt hårda köttbitar som man möjligtvis skulle kunna tugga, svälja och smälta om man var en isbjörn eller krokodil i sina bästa år.
Nyopererade människor behöver extra energi och extra näring. På sjukhus räknar man kalorier, punkt slut. Kalorier från en dank industrihärdat matfett eller raffinerat vitt socker är i de här sammanhangen exakt lika värdefulla som kalorier från grönsaker, frukt, nötter, frön, fet fisk, ägg och baljeväxter. Att de senare innehåller vitaminer, mineraler, fibrer och övriga ämnen som behövs för att kroppen ska kunna fungera perfekt och mobilisera kraft, är det ingen som bryr sig det minsta om. Kalorier som kalorier och på sjukhus är det kvantiteten, inte kvaliteten som är intressant.
Visst serveras det en och annan liten grönsak här och där. Problemet är att de grönsaker som man kan tjata sig till är så hårt processade att det lilla näringsinnehåll de en gång hade, helt försvinner under tillagning och varmhållning.
Jag har alltid varit lite skeptisk mot industriellt framställda vitaminer och mineraler, men utan näringsdryckerna har man inte en chans få i sig någonting som innehåller någonting. Dom är inte särskilt goda. Men det kan man bortse från.
Jag skulle verkligen vilja lyssna på någon av de garanterat välutbildade och erfarna dietister som sätter samman sjukhusmaten och höra hur de tänker och resonerar kring mat och hälsa. Det skulle vara rysligt intressant.
På en sjukhusavd så låste de in t o m tepåsar av någon extra smakrik variant som patienterna föredrog ist för gula trista Lipton. Varför??!! Joo,annars gick ju alla tepåsar åt o ingen tog av de gula Lipton??!!
Alltså, hur pratar man med personalen om sådant på ett lugnt o sansat sätt... Sorry inte jag inte *skrattar*. Spec inte efter att ha blivit serverad mat av den typ som du beskriver.
Meddela oss när du fått till en intervju med en sjukhusdietist ;).
Kram
Det kan bli fel åt alla hål. Min son låg länge på sjukhus - svårt sjuk - och tappade massor i vikt. Han sattes på så kallad önskekost - fick själv välja vad han kunde/ville äta.
"Det är otroligt vad de kan förstöra vilken maträtt som helst" sa han dystert. Eftersom han behövde extra kalorier löste köket det problemet genom att servera en liten skål konserverad fruktsallad - ni vet det där äcklet med halva druvor och mandarinklyftor och en massa oidienifierbart jox - med cirka två deciliter söt vispad grädde på toppen. han åt inte vispgrädde - har aldrig gjort.
Varje lördag och söndag lagade jag en stor gryta mat och släpade till avdelningen med dukar och ljus och blommor och sallad och hela kitet, bjöd in vännerna och så åt i i deras konferensrum.
Krya på dig Lotta - jag är glad att du bara orkar skriva till oss. vi är många som känner med och för dig!
Dubbelörnen: då gnäller man en aning på sin matblogg och sedan bara väller det teer in från höger och vänster. Jag kunde inte äta något vidare så jag bad om sockerdricka och hade fått det flera dagar i rad tills nurses aid Ratchet gjorde entré och deklarerade att sockerdricka gick minsann inte an. Te kunde jag få. Lipton dårå.
Då gnällde jag och fick en massa paket med fina tepåsar.
Väl hemma fokuserade jag på att äta proteiner för jag hade förlorat en massa muskelmassa men som Lotta påpekar, äldre människor är försvagade redan från början, sedan försvagas de av sjukdom och så äter de inte.
Berikning verkar inte funka något vidare eller ordineras inte. Vi använde det på ett sjukhem där jag jobbade med rätt bra resultat.
Hej, Lotta! Redan för länge sedan lärde du mig att laga mat med mer än en smak, och tack vare din blogg har jag nu utökat arsenalen med åtminstone två till. Det tackar man för. Sedan skriver du i vanlig ordning så bra att man blir både glad och avundsjuk på en gång. Hoppas verkligen att du mår bättre och slipper vistas längre inom Landstinget. Men om man tänker sig att vistelsen på sjukhus istället är en inspelning av Riget brukar allt kännas bättre och mer spännande. Hejdå/Olle Langseth
Åh så torfigt det låter, jag vågar inte ens tänka på hur det smakar! Ingenting antar jag? Krya på dej!
Ha ha, har den där maten någonsin varit levande? Det är samma gamla rekvisita som man blev ilurad i matbespisningen redan som barn. Ät den inte! Om du inte för all framtid vill bära med dig en sådan flådig souvenir i form av tarmplack vill säga.
Men Lotta håll ut, så fort jag blir av med den här satans förkylningen kommer förstärkningen. Och det vet du, den här gången duger inte ens brämhults.
Puss, puss, finaste vän.
Levande och levande. Kanske, kanske inte. Men en sak är säker och det är att potatisen är jättebra att ha om man skulle ha slarvat bort sitt limstift.
Tack alla. Ni piggar upp.
Karin – jag är övertygad om att långt värre än att ligga på sjukhus och bli stucken och skuren stup i kvarten, är att ha ett barn på sjukhus som blir stucken och skuren stup i kvarten. Varje gång jag tycker att det här är tjatigt tänker jag på det. Hur tacksam jag är att det är jag och inte mina barn.
Den där önskekosten har dom varit här och viftat med. Man kunde få korv, spaghetti med köttfärsssås och omelett.
Post a Comment