3 potatisar
1 stor rödbeta
2 msk vetemjöl
3 dl frysta morötter, slantade
1 näve svamp
1 tsk maizena
Skala och koka potatis och rödbeta i lättsaltat vatten. När rotfrukterna mjuknat något men långt ifrån helt, slå bort vattnet och överför till värmekärl (detta krävs för att stärkelseutvecklingen skall komma igång helt och hållet). Varmhåll tills potatisen fått en seg och klistrig konsistens. Riv potatis och rödbeta, och blanda rotfruktsrivet med vetemjöl och vatten till lagom stabbig smet. Salta mycket lätt. Forma till biffar och värmehåll.
Ta fram en ny kastrull och koka morötterna. Låt koka ca 10 minuter, slå därefter bort vattnet och håll varmt.
Skär svampen i mindre bitar och stek i lite matolja. Pudra den stekta svampen med maizena och tillsätt 1/2 dl vatten. Låt svampen puttra i redningen tills denna tjocknat något. Salta och peppra inte.
Servera rödbetsbiffarna med morötterna, kokt potatis och svampstuvningen on the side.
12 comments:
*gulp*
Oh, ber till godheten att du får komma ut o slipper detta...
Men något positivt är dt ändå för oss andra här utanför. Det är ju sällan man får sig ett gott skratt när man läser recepten så alltid något ;)
Kramar
Jösses. Vilket elände. Jag hoppas sannerligen att de släpper ut dig därifrån snart, var är du, ska jag komma förbi med lite ätligt käk?
Inom klart nära framtid (GHAAA!!) ska jag föda barn. Då är man på sjukhus, men lyckligtvis inte så länge att man hinner utveckla skörbjugg. Dessutom ska jag ta med mig proscioutto för det längtar längtar längtar jag efter.
Tack för omtanken! Jag har folk som kommer hit med mat hela tiden. Ska sanningen fram så är väl bristen på aptit ett nästan ännu större problem än den fruktansvärda maten.
Vad roligt att du ska föda barn! Det är något av det roligaste jag vet. Man är visserligen på sjukhus när man föder barn, men en förlossningsavdelning kan inte jämföras med någon annan avdelning på ett sjukhus. Det är en helt annan grej. Det är den enda del av sjukhuset som helhjärtat ägnar sig åt liv. Resten pysslar ju med sjukdom och död.
Jag önskar dig all lycka till med barnafödandet! Hoppas att det kommer ut ett fint och roligt barn, och att du inte tycker att det gör så ont.
Lotta, krya på dig ! Visserligen är dina recept klart läsvärda men lagningsvärda ? Nej, tyvärr. Välkommen ut till vår soliga verklighet :-)
Åh, Lotta, så utomordentligt supervidrigt!
Det är otroligt egentligen - det är illa nog att vara sjuk och ligga på sjukhus, dessutom är maten alltid så äcklig att den skapar ytterligare lidande.
Gäller inte bara i Stockholms län, förresten. Jag har legat på sjukhus i Frankrike i olika omgångar, och det var inte så kul mat där heller. Fast de har sina tricks. Om man inte får äta något på hela dagen är en kopp buljong på kvällen gudaspis...
"God mat, serverad i lagom portioner och på ett smakfullt sätt är viktiga ingredienser för att få god aptit."- fr Sjukvårdsrådgivningens hemsida
(krya på dig)
Lider med dig och skickar mina varmaste välgångsönskningar!!!
Haha. Dom är för roliga ändå.
Alltså, det här med sjukhusmaten, i synnerhet på stora sjukhus, har ju varit ett problem forever. Och jag tvivlar inte en sekund på att man samlat ihop en kader välutbildat storköksfolk som gång på gång stångat sig blodiga i ärligt menade försök att förbättra det som är och varit.
Naturligtvis är uppgiften monumental. Men tänk om man börjat i en annan ända? Tänk om man börjat i "...maten fyller framför allt en känslomässig funktion. Näring och kalorier kan vi tillföra på flera sätt."
Tänk om man kunde få känna att den som lagat maten faktiskt inte hatar sitt jobb och faktiskt inte struntar i mig som ska äta?
Eller så tänker jag just nu för mycket på mig själv, och för lite på barnen i Afrika.
Det här låter möjligen lite själviskt, men för min del får du gärna vara kvar där ett par tre måltider. Detta hissnade sätt att återberätta hur Primus Svensson måste ha känt sig (vi som inte läst boken fick ju ligga i för att läsa av Carl-Gustaf (v?) Lindqvists ansiktsuttryck/ skådespeleri - som iofs var briljant) är lysande och hjälper oss andra att närma oss insikten av hur blaskig, tunn, saltfattig, flyktig den där soppan måste ha varit. Nu har vi mer kött på benen och ryser utmed den på benen utväxta snaggen (vi inväntar den magiska längden då den går att vaxa) och lägger samtidigt pannan i djupa veck och försöker förstå hur en vätska kan smaka damm.
Well, med din hjälp, dina möten med dessa rätter och dina finslipade recept kommer vi nära.
Lotta (får jag kalla dig det?), du gör en insats för litteraturhistorien, matkulturen och samtidigt (outtröttligt) så stillar du vår mörka sida, den där vi vältrar oss -simmar ryggsim!- i halvfabrikat och pulver.
Tack, jag ska aldrig glömma din insats. You took a bullet for the team
Jaha, jag önskar dig självkart ett snabbt tillfrisknande! Sjukhusmat, glutenfri kost, näringsdrycker och tarmvila (verkligen blä!) känner jag allt för väl till! Tyvärr måste jag erkänna att utan bloggar som din och recept över huvudtaget, skulle jag lätt kunna ta anställning som sjukhuskock.
Ni är så snälla mot mig.
Enligt någon sorts beräkning så ska just det där barnafödandet ske om ungefär tre veckor.
Den vecka som varit har jag tillbringat med att flytta, packa upp och flyttstäda.
Det är inte HELT optimalt, även om jag fått helt sjukt mycket hjälp av fullständigt fantastiska vänner.
Den foglossning jag har nu överröstar förlossningsrädslan, kan man säga... *s*
(Jo, jag har varit och pratat ihjäl den också, men foglossningen är INTE KUL ALLS)
...men att tänka att en förlossning är "Rolig" känns som en vild tanke! (Även om jag hört fler än dig uttrycka den. Är ni rubbade hela högen, undrar en dum en! *s*
Post a Comment