”Jag begriper inte vad som får en människa att köra ner sådär mycket fisksås i halsen på sig själv”, säger Söderdahl och sträcker sig efter tandstickorna.
”Man får väl hoppas att det bara drabbat henne själv”, säger Lundell.
Saturday, May 10, 2008
Lundgren 2200 kcal flytande
På operationsbordet ligger en kvinna och sover. Hon har håret i en fluffig mössa och runt henne surrar en grönklädd svärm sköterskor. Någon tvättar kvinnans mage med sprit. En annan snittar flinkt upp en av halsens stora vener och för in ett femton centimeter långt rör med rattar och kranar i bortre änden. När alla uträttat sitt löper tretton slangar ut och in ur den sovande kroppen. In i rummet träder kirurgerna Lundell och Söderdahl, den ena professor, den andra överläkare, båda upplivade inför att få skära i någonting förhållandevis ungt och mjällt. Skalpell glider genom vitt skinn, men så snart första snittet är lagt växlar man över till ett verktyg som bränner sig ner genom lagren av vävnad. Hettan försluter sårkanterna och fyller rummet med doften av grillad spädgris. Till slut ligger levern frilagd. Ovansidan buktar kraftigt. Lundell vänder försiktigt på det brunröda organet och blottar orsaken: en ruska färsk koriander, en avokado och en flaska asiatisk fisksås. Kirurgerna utväxlar en blick. Att avlägsna inkräktarna utan att skada stora närliggande kärl eller de känsliga gallvägarna kan bli svårt. Men det går. När operationen är över äter Lundell och Söderdahl en sen lunch tillsammans.
”Jag begriper inte vad som får en människa att köra ner sådär mycket fisksås i halsen på sig själv”, säger Söderdahl och sträcker sig efter tandstickorna.
”Man får väl hoppas att det bara drabbat henne själv”, säger Lundell.
”Jag begriper inte vad som får en människa att köra ner sådär mycket fisksås i halsen på sig själv”, säger Söderdahl och sträcker sig efter tandstickorna.
”Man får väl hoppas att det bara drabbat henne själv”, säger Lundell.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
23 comments:
Har de tagit bort gallan eller rensat gallgångarna eller har du drabbats av leversjukdom?
Har också gjort diverse dieter på sjukhus, inte så kul, din får mig definitivt att misstänka ovanstående.
Hursom, god bättring och ta väl hand om dig själv!!!!
älskling så skönt att de inte skar bort humorn.
för en gångs skull känner jag också: fasen, de där grejerna borde jag också kunna laga till.
...jag skulle just säga att jag saknat dina inlägg, men så läste jag det senaste och plötsligt var jag inte lika säker längre... Ska man säga smaklig måltid eller krya på dig?
Jösses, människa, vad håller du på med!?
Okej. Jag fläker ut mig. Det har jag ju redan börjat med.
Jag har tagit bort en stor boll som innehöll galla ur min lever. Hur den kom dit är det ingen som vet. Hade den fått sitta kvar kunde den ha börjat tillverka cancer.
Jag har inte haft en sjukdag på tio år. Nu har jag legat på sjukhus i två veckor. Det känns absurt. Dessutom är det mördande tråkigt. Och maten... ja, vad ska man säga? Häromdagen serverades jag en Janssons Frestelse som doftade starkt av otvättad stjärt.
Jag borde kanske starta Sjukhusmatbloggen.
Usch, både till sjukhuset, maten och cystan!
Jag hade ingen aptit när jag låg på sjukhus senast, eller jag har ingen aptit och så fick jag en gång på grund av ett misstag strömming. Näpp, strömming och isterband som jag fick vid ett annat misstag äter jag inte. Jag drack däremot en massa näringsdrycker.
Hoppas att du får åka hem snart som sjutton!
Krya på dig! Och hoppas den lilla inte saknar dig alltför mycket eller får han vara med på sjukhuset?
Samt - du har inte frågat om du kan få flytta ned sängen till köket och kanske skapa lite egen mat eller om köket kan flytta till dig?
Galla i levern? Fasiken, de organen hör ju inte ihop? Gallan spottar ut sitt innehåll i tarmen och levern suger upp skit ur blodet...
Oops, ska inte säga något man inte vet något om. Gallan sitter visst ihop med levern, en del gallgångar går igenom levern.. helt vilse. glöm föregående uttalande.
TomasR: Nu har du ju "erkänt" ditt misstag, men galla tillverkas i levern och sparas i gallblåsan tills den behövs och då är det gallblåsan som pytsar ut rätt mängd.
Krya på dig! Jag märker att jag inte är ensam om att sakna dina inlägg. Ser fram emot en frisk, pigg och glad Lundgren snart.
MVH, Rebecca.
Tack. Fint. Märkligt vad lite heja-rop kan göra.
Det var avocadon som gjorde det ;).
Nä, krya på dig snabbt, att ligga länge på sjukhus suger fullständigt.
Krya på dig fort som tusan så att du får komma hem.
Många försiktiga kramar för att inte göra illa operationsärr!
Usch då det låter ju inge kul alls, varken operation eller sjukhusmat i två veckor! Krya på dig, skanar din matblogg=o)!!
Du berättade aldrig vad kirurgerna åt. Kan det ha varit nåt med koriander och fisksås? ;-)
Krya på dig!
Krya på dig:)
välkommen tillbaks!
Välkommen tillbaka och krya på dig! Dina inlägg har varit saknade här också.
Krya på dig, galla, huvva men brukar bli bra rätt snabbt vet jag av kamrater som gjort liknande grejer. Jag är en av de där som tittar in här rätt ofta i jakt på recept. Fast jag får erkänna att jag njuter mer av din språkhantering än att något blir lagat. Starta en sjukhusmatblogg, tror du har något där, jfr Johannes Nilssons "Smak".
Bästa tillfriskningsönskningar från mig med. Du skriver verkligen ljuvligt, särskilt för att vara från sjukbädden.
Det händer att man undrar varför i hela världen man startat en blogg. Vid tillfällen som dessa vet man precis. Det är väldigt trevligt att ha omkring 700 personer som dagligen står och kikar en över axeln när man lagar middag. Man skärper upp sig. Man tänker till lite extra. Efter hand får den här digitala samvaron till följd att man lagar bättre och roligare mat än för något år sedan. Oftast i alla fall.
Men de riktiga takterna sparar bloggen till det ögonblick då man av någon anledning inte kan laga mat. När man inte kan bjuda på underhållning eftersom man inte orkar producera någon. För då börjar läsarna skriva i ens ställe.
Det är faktiskt inte klokt. Den det är en synnerligen snabbverkande medicin mot den där känslan av att sugas in i en institutionalisering där sjukdomen man har, slagit ut människan man är.
Min kompis -e som förresten kommenterat här ovan, skrev under många år den fantastiska bloggen http://letterstomarcjacobs.blogspot.com/. Till slut skar det sig lite mellan -e och Marc, och -e tröttnade och tog farväl av både blogg och läsare.
Hennes sista blogginlägg resulterade i 92 kärleksfulla och ofta djupt personliga tack från människor över hela planeten.
-e har beskrivit det hela som att få gå på sin egen begravning och upptäcka att man varit mer populär än man överhuvudtaget kunnat föreställa sig. Och finast av allt –en dålig dag är det bara för -e att gå till det där inlägget och läsa igenom alla fina kommentarer igen.
Det är en skatt. På riktigt. Jag har en jag också. Det finns inte en kommentar jag inte läst. Och när sådana som du och du och du, berättar att ni gillar att läsa eller laga mig, då gör du mig glad.
Sjukhus och sjukhusmat framkallar ångest hos mig. Hoppas att du snabbt mår bättre och får komma hem!
Hoppas det gick bra med operationen! (Jag ska strax läsa vidare på dina nyare inlägg.)
Bilden var inte lik den mat du brukar laga... Jag tänker ofta att jag borde äta sjukhusmat ibland (jag jobbar ju på sjukhus + med mat där), men det blir liksom aldrig av.
Post a Comment