Julbordsspecial: Spicy sötpotatis med ingefära

Nej, jag gör ingen egen julkorv i år heller. Inte för att jag inte kan, utan för att jag fruktar för vad en omgång korvstånkning kan väcka till liv. Låt mig förklara. I många år skrev jag en serie exklusiva reportageböcker på uppdrag av ett av våra största exportföretag. Temat var alltid detsamma: den småskalige eko-producenten vars tröstlösa harvande i motlut till slut fått sin belöning. Jag har besökt biodynamiska vinodlare i Bourgogne, ekologiska chokladfabrikanter i Schweiz, gröna arkitekter i Wales, och jag har rörts – ibland skrämts – av deras passionerade övertygelse. Ändå kom alla dessa passionerade människors passion aldrig ens i närheten av den Bayerske korvmästarens passion för ekologisk korv. Han som levde, drömde och andades ekologisk korv. Han vars vitglödgade ekokorvs-patos fick mig att stryka honom från listan av tänkbara case av pur självbevarelsedrift. Så nej, jag gör ingen egen julkorv i år heller. Något drabbade den där mannen den dag han gav sig på att göra korv. Tänk om det smittar?



2 stora sötpotatisar
4 stora potatisar, mjölig sort
ca 5 rotknölar ingefära (eller en bit stor som en liten kvinnohand ungefär)
3 färska eller torkade och stötta piri-piri
2 citroner
1 burk crème fraische
salt

Skala och koka potatis och sötpotatis ordentligt mjuka (på gränsen till sönderfallande). Skala och riv ingefäran, pressa saften ur rivet och kasta bort det där torra som blir över. Pressa även citronerna och finhacka/mortla piri-pirin. Mosa potatis och sötpotatis med citronsaft och crème fraische, smaksätt till önskad hetta med ingefärsjuice och piri-piri, smaka upp med salt. Servera till julkorven tillsammans med senap och surkål.

Julbordspecial: Betor under getost och yoghurt

Risken att bli utbytt mot något yngre, fräschare eller bara annorlunda, är ett riskmoment som dessvärre måste ingå i kalkylen för alla som ger sig in i en relation. Det kan hända mig, det kan hända dig och jag är rädd att det kommer att hända julbordsklassikern rödbetssallad inom en snar framtid. Den dag separationen är ett faktum kommer rödbetssalladen kanske fråga sig vad som gick snett. Var det ovanan att ligga och kladda på köttbullesmörgåsar i tid och otid, året runt, som gjorde att spänningen till slut försvann? Eller upptäckte folk helt enkelt att den där skära röran kändes alldeles för fet för att alls kallas sallad?



1 kg röd-, gul- och/eller polkabetor
3 dl matlagningsyoghurt (10% fett)
ca 10 cm chèvre
2 msk flytande honung
färsk timjan
pressad citron

Koka betorna mjuka, men inte för mjuka, med skalet på. Smula chèvren och blanda med yoghurt och honung. Skala och skiva betorna tunt och lägg i lager i ugnsfast form (välj helst en inte alltför vid form). Droppa lite citron över varje lager och strö på timjan (men var sparsam med den senare). Bred på yoghurtblandningen överst. Grädda i ugn på 200°C, grillvärme, ca 15 minuter.

Juluppehåll pga nyföding

Familjeföretaget Lundgren Johansen har uttökat med en ännu ej namngiven medarbetare. Bloggen gör därför ett smärre uppehåll över jul men önskar er alla varmt välkomna tillbaka i januari!

Grönsaksnudlar och knapriga räkor i limesås

Så här års äter Sverige julbord. Ibland sker det frivilligt, lika ofta under tvång. Rent generellt kan man dela upp befolkningen i två delar där den ena utan betänkligheter skulle kunna trycka ett par julbord i veckan, året om, medan den andra äter julbord en gång om året och känner sig smutsig och olycklig efteråt. Om man tar ett traditionellt svenskt julbord och placerar det i yttersta änden av en skala, skulle jag tro att det som dyker upp längst ut på motsatta änden är just den här rätten. Så om du åt julbord igår (dubbla omtag vid kalla och varma bordet samt Ris à la Malta till dessert) och inte ångrat dig det minsta sedan dess – kanske du skall laga någonting annat än grönsaksnudlar och räkor idag.



2 portioner risnudlar
näve stora räkor (råa, eko)
grönsaker (t ex zucchini, morötter, sockerärter, paprika, purjolök, broccoli – jag använde zucchini samt gula och violetta morötter)
1 – 2 lime
2 – 3 msk thailändsk fisksås
1 tsk socker
gnutta chili i någon form (färsk, torkad, flytande på flaska)
Maizena
mannagryn, mjöl och jordnötsolja till panering och stekning

Tina räkorna. Koka upp välsaltat vatten i en stor kastrull, lägg i glasnudlarna, ta från värmen och låt stå under lock i tre minuter (om inte annat anges på förpackningen). Slå av vattnet, spola nudlarna med ljummet vatten och låt droppa av på durkslag.

Strimla fint eller hyvla ner grönsakerna i tunna remsor med potatisskalare. Beräkna ungefär lika mycket grönsaker som du har nudlar.

Lös upp 1 msk Maizena i en skvätt vatten och ha beredd i en kopp bredvid spisen. Slå lite olja i kastrullen du använde till nudlarna och sätt plattan på medelhög varme. Tillsätt saften av en pressad lime, ungefär lika mycket fisksås, lite chili och sockret. Rör om i koppen med redningen (Maizena och vatten) och tillsätt en sked i taget. När såsen tjocknat något, smaka av. Behövs det mer vatten, lime, hetta, socker eller sälta från fisksåsen? Smaka dig fram till rätt avvägning och tillsätt grönsaker och nudlar när du är nöjd. Rör om och låt allt bli varmt.

Vänd de tinade räkorna i en lätt saltad blandning av mannagryn och mjöl. Stek på båda sidor i ordentligt upphettad olja (ja, den behöver ju inte vara så het att den ryker) tills räkorna rodnat och låt därefter rinna av på hushållspapper. Servera med nudlarna.

Vit chicken curry med druvor och kanel-naan

Varje gång jag går på indisk restaurang läser jag noga igenom menyns alla tvåhundra listade maträtter. Varje gång väljer jag något jag är säker på att jag inte beställt förut. Varje gång får jag in exakt samma bruna röra jag åt sist. Och utan undantag får mitt middagssällskap in vad som ser ut och smakar som det jag beställt, trots att han eller hon valt något helt annat ur menyn. Det hela är så mystiskt och magiskt att det kunde varit hämtat ur Tusen och en natt. Eller så finns det bara en indisk maträtt. Nämligen den bruna, feta, goda, kryddstarka rätten med några kött- eller kycklingbitar i. Du vet vilken jag menar. Den här curryn smakar lite annorlunda än den din lokale indier serverar. Känns det konstigt med färska vindruvor, kan du byta ut dem mot gula russin. Vill du festa till det toppar du med rostade cashew och färsk koriander. Känns allt otryggt och främmande kan du alltid komplettera med den på indisk restaurang ofrånkomliga nypan grönsallad som tillsammans med en trött tomatklyfta drunknat i rumstempererad yoghurt.



2 stora kycklingfiléer
1 burk kikärter
1 burk kokosmjölk
4 jätterågade matskedar matlagningsyoghurt (10% fett)
3 vitlöksklyftor
1 rotknöl ingefära
2 – 4 torkade och stötta piri-piri
knappt 2 msk kycklingfond
kärnfria vindruvor, färg och mängd efter smak

Skär kycklingen i bitar och bryn snabbt i het olja. Lägg över på fat och ställ åt sidan. Hacka vitlöken fint (ta gärna bort den gröna grodden i mitten av varje klyfta) och fräs i lite olja tillsammans med piri-pirin. Tillsätt kokosmjölken, kycklingfond och de noga avsköljda kikärterna. Låt puttra knappt 10 minuter tills kikärterna mjuknat något. Skala, riv och pressa under tiden saften ur ingefäran (den torra fiberbollen kan du kasta bort).

Tillsätt yoghurten och kycklingen och låt den senare koka klart i såsen (går på en minut). Smaka till sist upp med en liten skvätt färskpressad ingefära i taget – ingefäran ska anas men helst inte dominera för mycket. Tillsätt slutligen druvorna och servera omedelbart med ris.

Kaneldoftande naanbröd, ca 8 st:
2 dl kornmjöl
3 dl dinkelsikt
2 tsk salt
1 tsk kanel
2 msk Dr Oetker jäst- och bakpulvermix (leta borta vid torrjästen)
1 1/2 dl vatten (lite drygt)

Blanda noga alla torra ingredienser. Tillsätt vattnet och knåda till fast deg. Låt jäsa 15 minuter. Dela upp degen i åtta bitar och kavla ut dem till tunna rundlar (tänk tunna som en utkavlad pepparkaksdeg). Slå lite, lite olja i en stekpanna, helst en med Teflon-beläggning, och hetta upp ordentligt. Lägg i en degrundel. Med lite tur börjar degen omedelbart buckla och bubbla sig, och om en kort stund, när den stekta sidan börjar få mörkare fläckar, är det dags att vända. Håll bröden varma i ugnen eller i ett foliepaket.

Tips: Jäser inte brödet upp är degen antingen för tjock eller pannan för sval. Prova igen!

Savoykålsknyten med lax i het rödcurry

Man skulle kunna säga att savoykål är grönsaksvärldens motsvarighet till Iggy Pop. En stor och viktig skillnad är emellertid att medan herr Pop under mycken möda och besvär knarkat och rockat sig till en fettfri kropp med tydligt markerade ådror, senor och underliga knutor, så har den likaledes ådriga savoykålen helt slappt legat i ett soligt grönsaksland och hållit sig till vatten.



knappt 400 g laxfilé
1 stort huvud savoykål
1 1/2 dl majs, fryst
1 kruka koriander
1 burk kokosmjölk
1 kycklingbuljongtärning
1 msk röd currypasta
1 lime
hutt thailändsk fisksås
2 – 4 piri-piri efter smak (jag använde torkade och stötta)

Plocka bladen från kålhuvudet men kasta bort de yttersta slappa och de innersta hårda. Skär bort en bit av den kraftiga mittnerven och förväll bladen i kokande vatten någon knapp minut. Ta bort skinnet från laxen och kör till färs i matberedare. Låt majsen tina något och hacka den med vass kniv (bara så att du slipper hela majskorn). Hacka även koriandern fint. Blanda laxfärs, majs, koriander och salta med en liten skvätt fisksås. Forma små dolmar av färsen, packa in i kålblad och lägg tätt i liten form.

Koka upp kokosmjölk och övriga ingredienser i en kastrull. Smaka av med fisksås och/eller lime. Häll den heta såsen över laxknytena. Grädda klart i ugn, 200°C, ca 20 minuter. Ris eller nudlar till.

Kycklingköttbullar med tomat- och citronkokt couscous

Man kan förstås köpa färdiga kycklingköttbullar. Det som hindrar mig är doftpusten från paketet när man drar av plasten. Bara tanken får munnen att snörpas ihop med precis samma instinktiva ovilja som man öppnar sitt hem för den där hale killen som kontaktats för att slipa upp fönsterbänkarna. Hale killen skall komma på tisdag klockan 08.00. Klockan kvart i tio kommer han; grinig är han, och sina lortiga skor behåller han på när han plöjer fram över vardagsrumsmattan. Först slipar han med vatten. När tre av fyra nymålade väggar pryds av ett tätt, brunt prickmönster byter han taktik och slipar utan vatten. När tre av sju fönsterbänkar fått någon form av behandling försvinner han utan förklaring. Det ska visa sig att det blivit fel på slipmaskinen så att stenskivorna fått djupa slipspår av trissan. Endast tre månader och tjugofyra telefonsamtal senare kommer hale killens kollega tillbaka och slutför jobbet. Innan kollegan går letar han fram din nya dammsugare och drar den fram och åter nedanför fönstren tills motorn skär av stendammet. När du något senare kommer hem kan du konstatera att ditt hem är täckt av skoavtryck och ett lager stendamm, samt att fönsterbänkarna nu är i nästan exakt likadant skick som innan du fick dem slipade. På hallmattan ligger stenfirmans faktura på fyratusentrehundra kronor plus moms.



2 kycklingfiléer
2 kokta potatisar
1 ägg
1 citron, ekologisk
2 vitlöksklyftor
1 burk konserverade körsbärstomater
1 mellanstark chilifrukt, röd
2 tsk honung
3 dl couscous

Skär kycklingfiléerna i ytterst små bitar så att du får en grov färs. Skala och riv potatisarna grovt. Tvätta citronen och raspa av det yttersta gula. Blanda citronrasp, potatis, kyckling och ägg, salta och peppra. Låt stå en kvart, forma till lite större köttbullar och rulla i vetemjöl.

Pressa citronen och finhacka chilin. Hacka vitlöken och fräs någon minut i olivolja. Tillsätt tomaterna, finhackad chili, citronsaft, honung, salt och nymalen svartpeppar, samt nästan 1 dl vatten. Låt smakerna puttra ihop några minuter. Slå den tunna tomatsåsen genom en sil men behåll både sås och tomater. Måtta upp 3 dl couscous, blanda med den heta, tunna tomatsåsen och låt stå och svälla under lock. Blanda i tomaterna när couscousen är klar.

Stek kycklingköttbullarna i olja. Slå eventuellt en liten hutt olivolja i couscousen innan servering.

Vill du skoja till det lite extra – hacka en kruka mynta och rör ner i couscousen. Ånga ett gäng grönsaker, riv över parmesan och toppa med tärnad avokado.

Grekisk filopaj med spenat och grejer

Det finns en i recept ofta återkommande slutkläm som jag undrat över, nämligen "servera med gott bröd". Känns den bekant? Anade det. Egentligen är det ett enda specifikt ord jag hakat upp mig på, och det är ordet "gott". Är anledningen till att "gott" skrivs ut, en gnagande misstanke att läsaren förutan detta "gott" förmodligen skulle ränna åstad och servera det hela med ett äckligt bröd? Eller göra det ännu större misstaget att servera med något riktigt olämpligt (fruktyoghurt, grillad ponny etc)? Eller är det helt enkelt meningen att man skall bli sugen på bröd genom att påminnas om att bröd är gott? Ja, detta är en av alla saker jag förmodligen aldrig kommer få klarhet i.
Den här pajen är mild i smakerna, så jag tycker att man kan servera den tillsammans med en sallad med lite fart i. Själv valde jag tomater, silverlök och svarta Cerignola-oliver. Brödet var tyvärr slut.



filodeg i ark
1 stor avokado
1 paket (200g) fetaost (helst Megval)
ca 3 dl matlagningsyoghurt (10% fett)
2 vitlöksklyftor
ca 3 dl hackad spenat (den frysta)
1 ägg

Tina spenaten och häll bort överflödig vätska. Smula i fetaosten, vispa ner ägget och smaka av med peppar. Ställ åt sidan så länge. Skala och pressa vitlöksklyftorna och blanda med yoghurten. Tillsätt lite salt om du vill. Klyv avocadon, bort med kärnan, skeda ur köttet och skiva upp. Fodra en liten form med bakplåtspapper, lägg i ett ark filodeg, fortsätt med avocadon, filo, yoghurt, filo och spenat. Täck med filo, pensla med lite olivolja och grädda i ugn på 175° C tills pajen fått lite färg.