Jag har flyttat bloggen!

Här bor jag nu! Välkommen in på lite käka.

Älggulasch med bulgur

Älgen är ett stort, magert och dystert djur som lever på att gnaga barken av träd, beta mossa och lavar från berg och stånga kottar ur gran – en diet som sätter sin egen och alldeles speciella prägel på det mörka köttet. I den här rätten kolliderade ett halvt kilo älgfärs med ett sällskap morötter, en bit ingefära, några paprikor och en ekologisk apelsin. Ingen vacker syn men väldigt gott med bulgur och gräddfil.



500 g älgfärs (eller lammfärs om det kniper)
2 vitlöksklyftor
1 stor gul lök
2 gröna paprikor
1 burk körsbärstomater + samma mängd vatten
2 dl rödvin
1 msk vilt- eller oxfond
1 msk mörk kinesisk soja
1 msk honung
knivsudd cayennepeppar
salt och peppar

3 morötter
1 ekologisk apelsin
1 tumme ingefära

Till servering:
3 dl bulgur
gräddfil
hackad persilja

Hacka löken fint och vitlöken finare. Fräs genomskinliga i olivolja på lite lägre temperatur och tillsätt därefter färsen. Rör hela tiden i färsen (eftersom den är ganska mager klumpar den gärna ihop sig) och fräs på tills allt är genomstekt.

Tillsätt vin, tomat, fond, soja, honung, cayenne och låt puttra ihop några minuter. Koka under tiden bulgurn i dubbla mängden saltat vatten. Smaka upp gulaschen med salt, peppar och kanske en skvätt vinäger för extra syra. Tärna och tillsätt paprikan.

Skala och riv morötter och ingefära fint. Tvätta och raspa av det yttersta orangea från apelsinen, pressa ur saften och blanda skal och saft med morot och ingefära.

Servera gulaschen med bulgur, morotstopping och gräddfil.

Lamm- och valnötsbiffar med tomatsås och fetabakade grönsaker

Skördetid. Smaka på det ordet! Är det inte ett ord som tigger om att få dra på sig sin ulligaste tröja och längsta kjol och klampa omkring i naturen tills kinderna glöder? Plocka med sig fallfrukt och mossa och gamla grenar att arrangera i lerkrus när man kommer hem. Köra på en fågel och begrava den. Tända upp i vedspisen och sörpla te ur en kopp som man håller om med båda händer medan blicken förlorar sig i fjärran. Skördetid. Någonstans vid en sjö. Men nu tycker jag att vi pratar om någonting trevligare och äter upp våra grönsaker istället. Broccolin också.


Till 4 personer:
400 g lammfärs
75 g valnötter
1 dl matlagningsyoghurt eller Kesella (10% fett)
1/2 dl skorpmjöl
1 msk oxfond
1 msk kinesisk soja

2 morötter
1 stånd broccoli
1 stånd fänkål
2 tomater (kan uteslutas)
1 rödlök
2 vitlöksklyftor
1 paket (200 g) fetaost, helst Mevgal

2 vitlöksklyftor
1 burk tomat, gärna Mutti
1 tsk honung
1 tsk balsamvinäger
salt och nymalen svartpeppar


Eftersom grönsakerna tar längst tid så börjar vi med dem: Skala morötterna, klyv på längden och tvären ett par gånger. Skär ner broccolin i små buketter. Dela tomaterna. Finhacka vitlöken och blanda med ett par matskedar olivolja och en nypa salt. Placera grönsakerna i ugnsfast form eller långpanna, och ringla över eller pensla på oljan och toppa med smulad fetaost. In i ugnen på 200° C, ca 30 minuter.

Blanda skorpmjöl och matlagningsyoghurt/Kesella och låt svälla ett par minuter. Rosta valnötterna hårt i torr stekpanna och kör därefter till ganska finkornig massa i mixer. Rör ihop yoghurtblandningen med valnötter och övriga ingredienser, och dra över några varv med pepparkvarnen. Rör noga och länge så håller biffarna ihop bättre när de steks. Forma smeten till små biffar och stek i olivolja eller smör.

Finhacka och fräs vitlöken i lite olivolja men utan att den bränns. Tillsätt tomater, honung, balsamvinäger och smaka upp med salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Servera med biffarna och grönsaker.

Kycklingdaal med blodgrape, kardemumma och morotssallad

Föreståndaren är tidig idag. Han skjuter igen dörren bakom sig utan att tända i taket och lyssnar till frysarnas hummande. Låter armarna hänga tunga och slappa medan han letar efter den röda punkten inom sig. Gnistan. Hittar den. Koncentrerar sig och låter den växa till bultande vansinne. Det första slaget träffar i en trave grapefrukt. Tungt och hårt. Fortsätter slå. Grapefrukt, apelsiner, gröna druvor. Krossa, mosa. Plommon, nektariner, äpplen. Armarna trötta nu. Clementiner, citroner, päron. Stillnar. Andas. Ett litet leende när han plockar upp frukt som rasat ner på golvet och lägger tillbaka. Om mindre än två timmar kommer de första kunderna. Välkommen till Coop Gröndal.



Daal:
2 kycklingfiléer (kan uteslutas)
3 dl torkade gula linser
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
1 burk kokosmjölk
1 msk kardemummakärnor
1/2 msk gurkmeja
1 tärning grönsaksbuljong
1 tsk honung
1 blodgrape

Morotssallad:
3 morötter (gärna olikfärgade)
1 msk olivolja
1/2 citron
1/2 tsk kanel, malen
1 tsk socker eller flytande honung

Rosta kardemumman i torr stekpanna tills det ryker lite om den. Stöt i mortel eller kör i kaffekvarnen. Skala och klyfta löken. Hacka vitlöken fint. Ansa kycklingfiléerna och skär ner i mindre bitar. Koka linserna i generöst med vatten exakt 9 minuter och slå därefter bort kokvattnet genom en sil. Skär bort skal och allt det bittra vita från grapen och skär därefter ut fina klyftor (lite spill får du räkna med).

Slå lite olja i en stekpanna, bryn kycklingbitarna på alla sidor, ta från värmen och ställ åt sidan. Ta fram en gryta och fräs löken i lite olivolja och på medelvärme, ca 5 minuter. Tillsätt vitlöken och fräs någon minut. Tillsätt kokosmjölk, kardemumma, gurkmeja, grönsaksbuljong, honung och linserna. Låt puttra ihop och smaka av med salt, aningen peppar och kanske några droppar citronjuice. Tillsätt kycklingen och låt puttra med en minut eller två innan servering.

Skala och riv morötterna fint eller gör långa remsor med potatisskalare. Rör ut honungen i pressad citron, tillsätt kanel och vispa ihop med olivoljan.

Servera grytan med salladen och den klyftade blodgrapen.

Spicy revben med gingerbutter rice

Det händer ibland eller faktiskt ganska ofta att folk frågar mig hur det känns att ha en så väldigt snygg man som är bra på allt och dessutom yngre och uppriktigt sagt lite fräschare än vad jag själv är. Då brukar jag helt sanningsenligt svara att det känns precis såhär:



ca 15 tunna revben
1 lime
1 msk kinesisk soja
1/2 msk sesamolja
1 tsk socker
2 torkade och stötta piri-piri
4 dl råris
4 vitlöksklyftor
3 tummar ingefära
klick smör

Blanda i en kopp saften av limen, soja, sesamolja, socker och piri-piri. Rör tills sockret löst sig. Pensla spjällen med marinaden och lägg ut på plåt. Sätt ugnen på 200°C grillvärme. Pensla igen innan plåten åker in i nedre delen av ugnen och ytterligare några gånger under tillagningen. Ta ut efter ca 40 minuter eller när spjällen ser klara ut.

Hacka vitlöken fint och fräs försiktigt i en skvätt olivolja. Tillsätt okokt råris, stek under omrörning en minut och tillsätt därefter 6 dl vatten och 1/2 tsk salt. Lägg på ett lock och koka riset klart. Skala och riv under tiden ingefäran. Pressa ut saften med handen och kasta bort den torra fiberbollen. När riset kokat klart, rör ner smör och ingefärsjuice. Servera med grillade revben och en sallad eller ångkokta grönsaker.

Långkokt lamm med kanel och kardemumma

Varje gång jag ska till att koka lamm funderar jag över hur det kommer sig att lammkött är så fett. Hur kan det komma sig? Tar lammet dubbla wienerbröd till trefikat? Brukar lammet ta bilen till Godisladan om fredagarna? Hoppar lammet över frukosten för att istället gå upp mitt i natten och klämma en hel potatisgratäng stående vid diskbänken? Nej, nej och åter nej. Lammet hoppsar omkring i sin hage och äter vegetariskt. Långsamma kolhydrater. Gräs. Ändå lägger lammet på sig. Det är bara så orättvist. Speciellt som vissa speciellt framavlade svin kan äta hur mycket som helst utan att öka ett hekto.



2 kg lammbog
1 burk körsbärstomater, helst Mutti + 2 burkar vatten
1 stor gul lök
4 vitlöksklyftor
1 stor kanelstång
1 msk spiskummin
1/2 msk kardemummakärnor
2 msk viltfond
1 tsk honung
knivsudd cayennepeppar
1 tetra (380 g) stora vita bönor (kan uteslutas)

Putsa bort så mycket fett från köttet som möjligt. Koka upp vatten i en gryta. Lägg i köttet och låt koka några minuter. Ta upp köttet, slå bort kokvattnet, torka ur grytan och lägg tillbaka köttet igen. Hacka löken, skala och skiva vitlöken, rosta kardemummakärnorna i torr panna tills de doftar något och stöt i mortel. Blanda alla ingredienser utom bönorna i en stor gryta, sätt ugnen på 125°C och in med grytan och på med locket. Låt stå en tre timmar. Ta ut, tillsätt avspolade bönor och smaka upp med salt och peppar. Låt puttra ytterligare en stund, ta ut och servera med eller utan bulgur, hoummus, citronlyftor och färsk persilja.

Grillad kyckling och grönsaker med rostade hasselnötter och sesamdressing

Det skulle dröja ända till 1987 innan våra föräldrar äntligen skaffade färg-tv. Åren dessförinnan drillade oss barn i konsten att själva söka upp audiovisuell underhållning där sådan bjöds. Inte sällan brukade jag tillbringa mina fredagskvällar i Konsum-charken för att titta på grillkyckling. Bakom en fettbestänkt och gultonad glasruta roterade kyckling på spett, varv på varv, tills skinnen glittrade och glödde av kycklingflott och rostad grillkrydda. Det var ett skådespel vackrare än solnedgången, mer stämningsfullt än brasan i öppna spisen. Faktum är att grillad kyckling än idag överträffar mycket av vad som visas på tv. Speciellt om man zappar bort den irriterande potatisalladen.



1 hel kyckling, helst ekologisk + mörk kinesisk soja
1 stånd broccoli
1/4 vitkålshuvud
1 liten zucchini
2 röda knipplökar
1 lime
2 msk japansk soja
2 msk vatten
1 msk sesamolja
1 tsk socker
handfull hasselnötter (kan uteslutas)


Pensla hela kycklingen med kinesisk soja och skär några djupa snitt i låren ända in till benet (detta gör du för att kompensera att det fetare lårköttet kräver längre tillagningstid än det magra bröstköttet). Sätt ugnen på 160°C, placera kycklingen i en så liten ugnsfast form som möjligt och in i nedre delen av ugnen ca 1 1/2 timme.

Stava zucchinin, klyfta löken, skär vitkålen i grova bitar och skär ner broccolin i buketter. Lägg grönsakerna i ännu en ugnsfast form, pensla med olivolja och sätt in i ugnen när ungefär 30 minuter av kycklingens tillagningstid återstår.

Rosta nötterna hela i torr panna tills skinnen spricker. Gnid nötterna i en handduk så att skinnen lossnar helt. Hacka nötterna grovt. Blanda japansk soja, vatten, sesamolja, socker och pressad lime, och värm i en liten kastrull tills blandningen nästan börjar koka. Vänd de rostade grönsakerna i dressingen, toppa med nötterna och servera med den grillade kycklingen.

Överkurs:
När måltiden är över – samla ihop alla avgnagda ben och kycklingskrovet, lägg i stor kastrull och häll på vatten så att det täcks. Låt puttra i ett par timmar. Sila buljongen, låt svalna och förvara i kylen. När fettet stelnat som ett lager överst, skrapa bort det med en sked och kasta bort. Använd den géleaktiga buljongen som bas eller smakförhöjare i grytor, såser och soppor.

Spaghetti med grillade grönsaker, halloumi och solroskärnor

Cypern hade alltsedan tidigt 1700-tal haft vissa exportframgångar med olika typer av salta och gnisslande produkter, främst inom området sjöfart, men det stora internationella genombrottet kom med den salta och gnisslande halloumin, den ost som traditionellt görs på fårmjölk och måste grillas för att komma till sin rätt.



1 paket halloumi (250 g)
1/2 dl solroskärnor
en eller flera sorters grönsak, exempelvis zucchini, aubergine, purjolök, tomat, paprika - eller svamp
flingsalt
fullkornsspaghetti, t ex Änglamarks

Man måste prova det här receptet för att begripa hur bra det är. Så gör det. Börja med att rosta solroskärnorna: lite olivolja i stekpanna, i med kärnorna och en nypa flingsalt. Rosta tills solroskärnorna tagit lite färg, ta därefter från värmen och ställ åt sidan. Skiva grönsakerna. Pensla din stek- eller grillpanna med lite, lite olivolja och lägg i grönsakerna. När grönsakerna börjar ta färg, skyffla dem åt sidan och lägg i halloumin skuren i knappt centimetertjocka skivor. Stek/grilla tills osten börjar smälta i kanterna. Blanda halloumi och grönsaker med nykokt spaghetti och solroskärnor. Dra över några varv med pepparkvarnen och servera.

Körsbärsmarmelad med mandellikör

År 2008. Myggåret. Getingåret. Och körsbärsåret. Om du saknar eget körsbärsträd kan du med gott samvete ta för dig av grannens. Om grannen misstycker, upplys denne vänligt att körsbären är allas körsbär eftersom man aldrig äger ett träd – man lånar det bara av sina barn.



1 kg körsbär, urkärnade
400 g syltsocker
1/2 dl mandellikör t ex Disaronno Amaretto

Blanda allt en kastrull. Koka upp och låt koka på låg värme, ca 10 minuter. Skumma av. Häll upp på rena, snygga burkar. Enjoy.

Rostade grönsaker med timjan, vitlök och bacon

Blev påsprungen av Johan Staël von Holstein häromdagen. Han kom smattrande trottoaren fram på tunna sulor och talade i tungor in i sitt headset. "Så du har börjat jobba?", sa jag. "Tvärtom, jag har semester! Går här och bara latar mig hela dagarna! Om folk bara visste hur förslappad jag blivit!", skrek han och himlade med ögonen innan han fortsatte: "Till exempel har jag en idé som skulle göra köttfärs av Google, Facebook och hela jävla skiten, men jag orkar inte ta itu med den bara. Or-r-rkar inte! Så slö är jag!"
Det här receptet har jag hittat på speciellt för Johan och alla ni andra som saknar ork att röra i kastrullerna. Håll till godo.



2 paket bacon
2 vitlöksklyftor
2 potatisar
1 morot
1 palsternacka
1 knippe färsklök eller purjolök
1 majskolv
1 stånd broccoli eller fänkål
1/4 huvud vit- eller spetskål
näve körsbärstomater
nypa timjan

Potatisen tar alltid längst tid på sig, så skär den i tunnare klyftor än de andra rotfrukterna. Skär övriga grönsaker i grova bitar och klyv tomaterna. Sprid ut på bakplåtspappersklädd långpanna. Riv eller pressa vitlöken och blanda med timjan och 2 msk olivolja. Ringla oljan över grönsakerna och blanda runt så att olja och vitlök sprids skapligt jämt. Strö över ett par nypor flingsalt och toppa med bacon i långa remsor. Rosta i ugn (har du varmluftsugn använder du den funktionen) på låg värme, ca 160°C, tills potatisen mjuknat. Under tiden, läs gärna detta.

Indiska köttbullar och lena linser

Skillnaden mellan den svenska köttbullen och den indiska köttbullen går kusligt nog hand i hand med skillnaden mellan den svenska civilingenjören och den indiska civilingenjören. De konkurrerar om samma jobb. Men den indiska civilingenjören doftar lite skojigare och vill så mycket mer.



Indiska köttbullar:
400 g lammfärs
1 burk Kesella (10% fett)
1/2 dl ströbröd
1 grön paprika
1 gul lök
1 msk kinesisk soja
1 msk spiskummin

Linser:
3 dl torkade röda linser eller 2 tetror färdigkokta
1 burk kokosmjölk
1 burk hela tomater
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 piri-piri, torkad
färsk mynta

Blanda ströbröd och Kesella och låt stå ca 10 minuter. Skala och riv löken. Tärna paprikan mycket fint. Blanda med övriga köttbulleingredienser och rör väl, gärna några minuter, så att allt blandas. Blöt händerna och trilla små fina bollar. Stek i smör.

Om du använder torkade linser, koka dem inte enligt anvisning på förpackningen. Koka dem istället i betydligt mycket mer vatten, på så låg värme att det bara rör sig lite på ytan. Kolla konsistensen då och då, och ta dem från värmen och slå bort vattnet i en sil innan de hinner mjukna helt. Låt rinna av ordentligt. Hacka löken fint och vitlöken finare och fräs länge i olivolja och på låg temperatur. Mosa de hela tomaterna i handen och tillsätt tillsammans med tomatjuicen. Tillsätt därefter kokosmjölken, stött piri-piri och smaka av med salt och peppar. Låt puttra ihop utan lock, ca 15 minuter. Tillsätt därefter linserna. Servera med köttbullarna och toppa med färsk mynta.

Pizza med salami, zuccini, paprika och jalapeno

Vandringsmyter är ett annat namn för skrönor som uppfattas och förs vidare som sanna. Berättelsernas huvudpersoner är vanligtvis "en kompis till en kompis" som råkat ut för en ovanligt spektakulär händelse eller sjukdom, blivit offer för brottslighet eller bevittnat ett märkligt beteende hos andra människor, och behandlar således de orosmoment, rädslor och fobier som finns i samhället. En av de mest stilbildande vandringssägnerna är den om en kompis till en kompis som hittar en bit råtta på sin pizza. Tyvärr har jag glömt hur det hela slutade. Förmodligen med att pizzabagaren dog av utmattning efter att ha satt pizzadeg, puttrat tomatsås, skivat, strimlat och hackat hundratals ingredienser, och dessutom tagit sig tiden att hitta och karva ut en användbar styckningsdel på ett gäng fjösiga gnagare.



Pizzadeg:
¼ paket jäst
1 tsk salt
3 dl fingerljummet vatten
3 dl mjöl durumvete
3 – 4 dl dinkelvete (eller vanligt tråkigt vetemjöl)

Fyllning:
2 vitlöksklyftor
1 burk hela tomater
3 bollar mozzarella
2 små zucchini
4 stora paprikor, gula och/eller röda
15 skivor fin salami
2 färska jalapeno
gul ferferoni
svarta oliver

Smula jästen i en bakbunke, häll på salt och tillsätt vatten när jästen smält. Tillsätt därefter durumvete och så mycket dinkelvete du behöver för att åstadkomma en smidig deg som inte klibbar fast vid bakbunken men känns aningen för lös för att du enkelt skall kunna knåda den med händerna. Bearbeta degen med maskin 5 minuter och ställ därefter att jäsa en timme.

Skiva zuccinin i tunna skivor, pensla med olivolja och stek på båda sidor, gärna i grillpanna för snygga ränder. Halvera och kärna ur paprikorna , sprid ut på bakpappersklädd plåt och grilla i ugn på 200°C tills paprikan fått stora, svarta blåsor. Ta ut, täck paprikan med en lätt fuktad handduk, vänta en stund och dra därefter skalen av paprikan.

Hacka vitlöken fint och fräs i lite olivolja. Mixa de konserverade tomaterna till slät puré (eller använd passerad tomat) och tillsätt, men ta därefter tomatsåsen från värmen (den kommer att koka ihop på pizzabottnen i ugnen – låter du den puttra på redan nu blir den alldeles för koncentrerad). Smaka upp med salt, peppar och en tesked socker.

Riv mozarellan grovt. Skiva jalapenon fint. Dela upp degen i två bitar. Ta olivolja på händerna och tryck/dra ut degen ända ut till kanten av plåten. Skeda upp tomatsåsen på pizzabottnarna och fortsätt med riven mozzarella, zuccini, paprika och salami.

Byt till ugnsvärme som kommer underifrån, 200°C och grädda pizzorna i mitten av ugnen, ca 25 minuter (undervärmen ger en krispigare botten tycker jag). Toppa med ferferoni, oliver och jalapeno och servera.

Lasagne med aubergine och parma

En kollegas kompis hade en orm, en stor och tillgiven sak. En dag blev ormen sjuk och slutade äta. Veckorna gick, ormen blev sämre och efter hand så matt att den bara ville ligga och slöa i kompisens säng. Där låg den och tryckte sin svala, uthungrade kropp mot kompisens. Till slut bestämde sig kompisen för att ta ormen till veterinären. Veterinären undersökte noga ormen och frågade om kompisen nyligen lagt märke till något annorlunda i dess beteende. Det hade ju inte kompisen direkt, mer än att den blivit keligare och ville sova sked. Då blev veterinären väldans uppspelt och förklarade att ormen dessvärre måste avlivas på stubinen. "Men varför?", grät kompisen och kramade sin tragiska orm. "Ormar slutar äta när de förbereder sig att smälta ett större byte. Din orm sover inte bredvid dig för att få närhet. Den ligger och mäter dig".



1 paket färska lasagneplattor integrali
2 små spänstiga auberginer
1 burk passerad tomat
1 burk konserverad körsbärstomat (välj Mutti om du kan)
1 burk kronärtskocksbottnar
3 vitlöksklyftor
2 msk vetemjöl
klick smör
ca 5 dl mjölk
ca 4 dl riven parmesan
ca 8 skivor parmaskinka

Sätt ugnen på 175°C. Skiva auberginerna i tunna fina skivor, salta på båda sidor, låt svettas ett tag, spola av med vatten, sprid ut på en plåt (dubbla lager går bra) och pensla gärna över med lite olivolja. In i ugnen tills de översta skivorna fått aningen färg.

Hacka vitlöken fint, fräs i lite olivolja, slå på tomaterna, låt puttra ett par minuter och smaka av med salt, peppar, kanske en tesked honung och en hutt balsamvinäger. Ställ åt sidan.

Smält smöret i en kastrull, sänk värmen, vispa i mjölet och späd med mjölken under omrörning. Rör till sist i den rivna osten och ta från värmen.

Skiva kronbottnarna så fint du kan och varva med aubergine, tomatsås, lasagneplattor och ostsås i så många lager som du själv finner lämpligt (det blir mer aubergine än pasta i det här receptet), se bara till att pastaplattorna alltid följs av sås så att de har någonting att koka mjuka i. Toppa med parmaskinkan. Grädda i mitten av ugnen, ca 25 minuter varav de sista fem på ugnens grillvärme så att skinkan mörknar och blir krispigt hård. Servera med sallad.

Kycklinggryta med kantareller och enbär

Att leva sitt liv i ångest och fruktan att någon ska råka hitta ens "hemliga kantarellställe" just den dag de gula hattarna tittar fram bak mossa och fjolårslöv, det är inget liv. Ändå är detta den kärva vardagen för en stor grupp svenskar. Varför just kantarellen rör upp så starka känslor är svårt att förstå. Den en svamp. Som är gul. Man steker den i smör och serverar på en bit rostat bröd. Mer är det just inte. Ändå handlar uppskattningsvis hälften av alla frågor som inkommer till frågespalter typ Fråga Juristen om hur man ska lyckas göra sina särkullsbarn arvlösa eftersom dessa (underförstått) nosat upp och länsat ens "hemliga kantarellställe". Sorgligt är vad det är.



2 kycklingfiléer
1 liter kantareller (129 kr/kilot på Coop)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 msk vilt- eller oxfond
1 dl rödvin
4 enbär
1 lagerblad
1 kruka persilja
hutt kinesisk soja (kan uteslutas)
maizena (kan uteslutas)

Hacka lök och vitlök, rensa och skär ner svamp och kycklingkött i mindre bitar. Stek lök och vitlök i smör eller olivolja och på låg värme, tillsätt därefter svampen, och när denna tappat en del vätska, kycklingköttet. Låt steka en stund till innan du tillsätter vin, krossade enbär, fond, lagerblad, soja. Späd med vatten så att kött och svamp täcks och låt puttra minst 20 minuter under lock. Smaka av grytsåsen med salt, peppar och kanske en skvätt balsamvinäger. Rör ut en sked maizena i lite vatten och tillsätt droppvis tills grytsåsen fått bara aningen tjockare konsistens. Hacka persiljan, strö över och servera med potatis.

Semesterstängt

Hej läsare! Nu packar vi ihop och drar till en liten ö utan uppkoppling. Jag önskar dig en mycket vacker sommar och hoppas att du vill komma tillbaka när jag hemmafruar igång igen framåt början av augusti. Då kommer det hända grejer, ja, herregud vilket ös det kommer bli bland pannor och kastruller. Ett liv och ett tjiv. Det vill du inte missa.

Tills dess – ha det underbart bra och ät bara goda saker!

Din,
Lotta Lundgren

Spaghetti med kronärtspuré, parmesan och persilja

Följande är vad jag under ett helt liv kommit fram till: 1. Kärlek och svartsjuka kan inte existera på samma plats. 2. Folk gör så gott de kan. 3. Aldrig välja det trygga alternativet. 4. Ingen är oersättlig. 5. Man blir inte tjock av kolhydrater. Tjock blir man av att sitta mycket och äta väldigt stora portioner. Det här goda receptet är kanske en glykemisk härdsmälta men å andra sidan orkar man bara äta en barnportion. Äger du en pastamaskin är såsen ursprungligen tänkt som en fyllning i hembakt ravioli.



1 burk kronärtsbottnar
2 – 3 medelstora potatisar
7 valnötter
25 g smör
1 citron
1 kruka persilja
parmesan

Hacka valnötterna och rosta i torr panna tills de doftar gott och fått lite färg. Skala potatisen och koka mjuk. Koka även kronärtsbottnarna i lättsaltat vatten (spar kokvattnet när bottnarna mjuknat). Kör bottnarna till lös puré i en mixer med lite av kokvattnet. Pressa potatisen i en potatispress. Smält smöret och blanda med potatis, rostade nötter och kronärtspuré. Smaka upp med peppar och salt. Servera till nykokt spaghetti med finhackad persilja, pressad citron, riven parmesan och smörstekt spenat.

Crispy fiskgratäng med palsternackssås

Tanken med det här receptet var att man skulle slungas fram och tillbaka mellan känslan att äta fisk och känslan av att äta chips. Med facit i hand måste jag erkänna att resultatet snarare blev vad man i dagligt tal benämner som "fiskgratäng".



ca 600 g fiskfilé, t ex hajmal, kolja eller hoki
12 medelstora färskpotatisar
2 palsternackor
2 1/2 dl matlagningsgrädde (15% fett)
1 dl mjölk
1 ägg
1 kruka dill
1/2 citron, ekologisk

Lägg fiskfiléerna i botten på en ugnsfast form. Koka potatis och palsternacka mjuka. Mixa palsternackan till slät puré med lite av grädden. Blanda med resten av grädden, mjölken, det yttersta fint rivna skalet av citronen, finhackad dill, ägget, salt och peppar. Slå såsen över fickfiléerna. Pressa över potatisen med en potatispress. In i ugnen på 200°C, ca 30 minuter. Ack, hälsans kök!

Grillade lammkotletter och melontaboulle

Lammfärs säljs vanligtvis i vakumförslutna paket om 400 gram. Jag antar att någon räknenisse i dagligvarusvängen klurat ut att just 400 gram är den mängd lammfärs en genomsnittlig familj knökar i sig per måltid. Gott så. Lammkotletter säljs vanligtvis i vakumförslutna paket om tre (3) st. Jag antar att en liknande matematisk process som den med färsen föregått detta beslut, men kan inte låta bli att fundera hur man i fallet med kotletterna räknat. Antalet tre lammkotletter per paket skulle t ex kunna förklaras med att man räknat på en familj där alla är i dockstorlek. Eller en familj där alla utom en fruktansvärt utstött familjemedlem är vegetarianer. Tre kotletter blir knappt en (1) kotlett per person i vår familj. Är det tänkt att jag ska bli mätt på en köttbit stor som en femkrona? Eller tänker man sig att jag måste äta allt fett också? Och benet i mitten, hur gör jag med det? Hallå dagligvarubranschen! Hur tänker ni här? Jag vill ha ett svar och jag vill ha det nu!




lämpligt antal lammkotletter
3 port cous-cous
1 mogen melon
1 ask rucola
1 skiva chèvre
1 kruka mynta
2 tsk flytande honung
1/2 citron
olivolja

Koka cous-cousen enligt anvisningen på föpackningen. Klyv, kärna ur, skär skalet av och tärna melonen. Strimla myntan. Smula chèvren. Rör ihop pressad citron, honung och olivolja, och smaka av med salt. Blanda cous-cous, rucola, melon och mynta med dressingen. Släng kotletterna på grillen, utan marinad och annat trams, eller stek i en blandning av smör och neutral olja. Servera med tabboulen.

Indisk två-grytor-i-en

Ska precis försöka återskapa linsgrytan respektive lammgrytan som den finsk-indiske svågern lagade när han var på besök för någon vecka sedan, när jag av en ren händelse råkar tänka på Lars Lagerbäck. Varvid kraften och viljan att göra något extraordinärt formligen rinner ur mig och ner på köksgolvet. Plötsligt ersätts lusten att laga mat med sömnig förvirring och en önskan att få det hela överstökat så att jag bara kan få lägga mig under en liten filt och myselimysa med fötterna i högt läge. "Varför göra två grytor när man kan röra ner allt i en?", tänker jag. Och sen gör jag det. En gryta istället för två. Resultatet är förstås inte i närheten av svågerns märkvärdiga dubbelgrytor men duger gott för mig och Lars.



400 g lammfärs
2 burkar/tetror röda linser
1 burk körsbärstomater, helst Mutti
1 burk kokosmjölk
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
1 tärning grönsaksbuljong, förslagsvis Biofood
1 röd chilifrukt
1 msk spiskummin
1 msk gurkmeja
2 tsk kardemumma
2 tsk honung
1 citron
1 kruka koriander (Lars lurade mig att köpa persilja istället men det var fel)

Hacka vitlöken fint och fräs i generöst med olja i en stor gryta. Sänk värmen och tillsätt spiskummin, gurkmeja och kardemumma. Låt fräsa någon minut och fortsätt med att steka löken genomskinlig på låg värme. Tillsätt så småningom lammfärs och fräs tills köttet är genomstekt. Tillsätt tomater, buljongtärning, honung, kokosmjölk, avspolade linser och så mycket chili du tycker är lagom. Smaka upp med salt, peppar och pressad citron. Servera med färsk koriander (eller mynta om du hellre vill) och tjock matlagningsyoghurt om du gjort grytan mycket het.

Svenska gubbar med tomat, röd chili och roquefort

Just nu är det högsäsong för svenska gubbar. Rödbrända, kulmagade och underbart bekymmerslösa överger de all normal anständighet och gör vad endast svenska gubbar gör – möter sommaren med naken överkropp. På uteserveringen. I mataffären. På promenad genom staden. Bakom ratten. I kommunala färdmedel. Glatt och ogenerat, som vore det en lagstadgad rättighet att påtvinga sina medmänniskor sitt eget fuktiga hull. Det är lätt att dra paralleller mellan den svenska gubbigheten och den svenska husmanskosten. Trots att svenska gubbar i decennier försökt exportera den nakna överkroppen under semester-resor till främmande länder, har beteendet förblivit ett helsvenskt fenomen. Och trots att den svenska husmanskosten gång på gång lanserats som exotiskt spännande, har den aldrig nått spridning utanför landets gränser. "Otrevligt gammalt fläsk", muttrar omvärlden, "det kan dom där okultiverade svenskarna behålla för sig själva".





1 liter jordgubbar
1/2 tetra passerad tomat, förslagsvis Mutti
1 liten vitlöksklyfta
1 röd chili, gärna habanero
1/4 – 1/2 citron
2 tsk honung
2 tsk balsamvinäger
svartpeppar
ca 50 g roquefort

Nästan alla frukter och bär – med ett stort och viktigt undantag för banan som inte har i varm mat att göra – kan användas på samma sätt som grönsaker i matlagning. Den här pastasåsen är helt fantastisk när man får till den rätta balansen mellan tomat och jordgubbar, hetta, sötma och syra. Jordgubbar smakar mer när de värms upp men får också en lite jolmig bismak som raderas ut av svartpeppar och citron. Den sötsyrliga såsen mot roquefortens sträva sälta är mycket god. Tycker jag i alla fall.

Hacka vitlöksklyftan fint och fräs i lite olivolja. Tillsätt passerad tomat, låt bubbla en stund och smaka upp med finhackad chili, honung, balsamvinäger, salt, pressad citron och rejält med svartpeppar. Målet är en sötsyrlig tomatsås med bra sting från både chili och svartpeppar och ganska tydlig syra från citronen. Koka pastan al dente och rensa och skiva under tiden jordgubbarna. När pastan är klar, skölj av under hett vatten. Tillsätt jordgubbarna till tomatsåsen och låt allt bli varmt. Servera med smulad roquefort och citronklyftor.