Körsbärsmarmelad med mandellikör

År 2008. Myggåret. Getingåret. Och körsbärsåret. Om du saknar eget körsbärsträd kan du med gott samvete ta för dig av grannens. Om grannen misstycker, upplys denne vänligt att körsbären är allas körsbär eftersom man aldrig äger ett träd – man lånar det bara av sina barn.



1 kg körsbär, urkärnade
400 g syltsocker
1/2 dl mandellikör t ex Disaronno Amaretto

Blanda allt en kastrull. Koka upp och låt koka på låg värme, ca 10 minuter. Skumma av. Häll upp på rena, snygga burkar. Enjoy.

Grönsaker med chèvre i pappersknyte

Det här receptet är min måndagspresent till alla er vegetarianer som alldeles frivilligt valt att hanka er fram på grönsaker, frukt, bär, rötter, nötter och annat man med god vilja och lång arm kan rota fram ur naturens skafferi. Någon kommer nu att höja ett pekfinger i luften och med viktig min förklara att chèvre inte är ett vegetariskt livsmedel. Vilket naturligtvis är helt korrekt. Men till och du med fingret måste väl ändå hålla med om att det är en milsvid skillnad mellan att ha ihjäl och äta upp en get, och att klämma den litegranna på juvret?



För fyra personer:
4 ark fettbeständigt bakplåtspapper
4 skivor chèvre
1 stånd fänkål, broccoli eller litet huvud blomkål
1 rödlök
10 körsbärstomater
1 liten zucchini
knippe skärbönor, sockerärter, sockersnappsar eller haricot verts
1 citron
1/2 dl olivolja av bättre sort
1/2 dl flytande honung

Halvera körsbärstomaterna, ansa och skär bönorna i mindre bitar och skiva övriga grönsaker. Pressa citronen och blanda med olivolja och honung, salta och peppra. Lägg grönsakerna i en skål, slå över drygt hälften av dressingen och blanda runt. Portionera ut grönsakerna i mitten av varje bakplåtspapper, lägg chèvren på toppen, dra upp kanterna och fäst med lite snöre till fyra små påsar. Ställ påsarna i en ugnsfast form eller på plåt och grädda i ugn, 225°C, ca 15 minuter. Servera med resten av dressingen och grillad fisk eller tofu.

Salladsförbättring

Långt ifrån alla gillar sallad. Somliga får till exempel en tråkig känsla av att stjäla godis av ett djur när de stoppar munnen full med blad. Och många av de som säger sig uppskatta "en god sallad" syftar i själva verket på det majonnäsbaserade tillbehöret räksallad. Eftersom det i vissa kretsar är lika socialt accepterat att ogilla sallad, som att ogilla tvål och vatten, vill jag ta tillfället i akt att presentera mitt recept på salladsförbättring. Salladsförbättringen förbättrar inte bara sallad. Den är också mycket trevlig att strö på klyftpotatis, grillad kyckling, ugnsrostade grönsaker eller rotfrukter. Det här receptet täcker din egen förbrukning i två månader och räcker dessutom till en liten burk som svärmor får när hon fyller år.



ca 5 dl vitt (och svart) sesamfrö, skalat
ca 5 dl valnötter
ca 1 1/2 dl pinjenötter
ca 1/4 dl nigella (om du hittar, leta på ditt Asien-livs)
ca 2/3 dl Fleur-du-Sel (finaste sortens fuktig havssalt, kan i nödfall ersättas med fint flingsalt eller örtsalt av bättre sort)

Hacka valnötterna fint eller kör dem till grovt grus i din mixer. Rosta sesamfröt, pinjenötterna och valnötskrosset, en sort i sänder, i torr panna. Sesamfröet skall bli glansigt och dofta gott, nötterna ta lite färg. Stöt om möjligt nigellan i en mortel. Blanda allt och förvara i lufttät glasburk i kylen. Spetsa eventuellt med torkade örter av de sorter du gillar bäst. Använd tillsammans med olivolja och möjligtvis en liten skvätt pressad citron eller lime på sallad istället för tråkig dressing.

Julbordsspecial: Spicy sötpotatis med ingefära

Nej, jag gör ingen egen julkorv i år heller. Inte för att jag inte kan, utan för att jag fruktar för vad en omgång korvstånkning kan väcka till liv. Låt mig förklara. I många år skrev jag en serie exklusiva reportageböcker på uppdrag av ett av våra största exportföretag. Temat var alltid detsamma: den småskalige eko-producenten vars tröstlösa harvande i motlut till slut fått sin belöning. Jag har besökt biodynamiska vinodlare i Bourgogne, ekologiska chokladfabrikanter i Schweiz, gröna arkitekter i Wales, och jag har rörts – ibland skrämts – av deras passionerade övertygelse. Ändå kom alla dessa passionerade människors passion aldrig ens i närheten av den Bayerske korvmästarens passion för ekologisk korv. Han som levde, drömde och andades ekologisk korv. Han vars vitglödgade ekokorvs-patos fick mig att stryka honom från listan av tänkbara case av pur självbevarelsedrift. Så nej, jag gör ingen egen julkorv i år heller. Något drabbade den där mannen den dag han gav sig på att göra korv. Tänk om det smittar?



2 stora sötpotatisar
4 stora potatisar, mjölig sort
ca 5 rotknölar ingefära (eller en bit stor som en liten kvinnohand ungefär)
3 färska eller torkade och stötta piri-piri
2 citroner
1 burk crème fraische
salt

Skala och koka potatis och sötpotatis ordentligt mjuka (på gränsen till sönderfallande). Skala och riv ingefäran, pressa saften ur rivet och kasta bort det där torra som blir över. Pressa även citronerna och finhacka/mortla piri-pirin. Mosa potatis och sötpotatis med citronsaft och crème fraische, smaksätt till önskad hetta med ingefärsjuice och piri-piri, smaka upp med salt. Servera till julkorven tillsammans med senap och surkål.

Julbordspecial: Betor under getost och yoghurt

Risken att bli utbytt mot något yngre, fräschare eller bara annorlunda, är ett riskmoment som dessvärre måste ingå i kalkylen för alla som ger sig in i en relation. Det kan hända mig, det kan hända dig och jag är rädd att det kommer att hända julbordsklassikern rödbetssallad inom en snar framtid. Den dag separationen är ett faktum kommer rödbetssalladen kanske fråga sig vad som gick snett. Var det ovanan att ligga och kladda på köttbullesmörgåsar i tid och otid, året runt, som gjorde att spänningen till slut försvann? Eller upptäckte folk helt enkelt att den där skära röran kändes alldeles för fet för att alls kallas sallad?



1 kg röd-, gul- och/eller polkabetor
3 dl matlagningsyoghurt (10% fett)
ca 10 cm chèvre
2 msk flytande honung
färsk timjan
pressad citron

Koka betorna mjuka, men inte för mjuka, med skalet på. Smula chèvren och blanda med yoghurt och honung. Skala och skiva betorna tunt och lägg i lager i ugnsfast form (välj helst en inte alltför vid form). Droppa lite citron över varje lager och strö på timjan (men var sparsam med den senare). Bred på yoghurtblandningen överst. Grädda i ugn på 200°C, grillvärme, ca 15 minuter.

Rotselleri Duchesse

I lådan från Årstiderna ligger den här veckan någonting som ser ut som om det grävts fram ur ett gammalt torrt och fult radonröse. Vad är detta, undrar man. Smittar det? Går det verkligen att äta? Ja, det skall gå enligt det bifogade faktabladet. Detta är nämligen varken en gråsten eller en svulst som sugit sin näring mellan tvenne jättetår. Detta är en sellerirot. En rotselleri. En rova. Sånt svensken åt till frukost, lunch och middag förr i tiden. Min första impuls är naturligtvis att klättra upp på ett högt berg och därifrån kasta ner selleriroten så att den går i tusen eländiga bitar. Men sedan tänker jag att om, och jag säger OM jag skulle kunna förvandla den här otäcka tingesten till något gott, då är jag rätt bra. Då har jag full täckning när jag kommer sprättande gatan fram med spända skinkor, näsan i vädret och snärt i steget. Tänker jag. Och sen tar jag fram min stora, stora kniv och skrider till verket.



1 styck rotselleri
ungefär lika mycket potatis
2 ägg
ca 30 g smör
ca 2 dl grovriven vällagrad präst- eller västerbottenost

Sätt ugnen på 250°C. Skär bort skalet och alla konstiga vårtor från den fula rovan, och klyv i fyra delar. Skala potatisen. Koka potatis och selleri ordentligt mjuka. Mosa med gaffel. Rör ner smöret, äggen och osten. Smaka av med salt och kanske lite muskot om du vill. Klicka genast upp i form (låt helst inte moset stå och svalna) och gratinera i ugn tills moset fått bruna torp skrev jag först men jag menar förstås toppar. Servera med en coq au vin, boeuf bourgionne eller kokt torsk med någon trevlig sås. Citronsås kanske.

Bakade tomater

Ibland sker det fullkomligt oväntade. Mitt i november, i en misskött svensk grönsaksdisk, stöter man på ett knippe tomater som pulserar av liv. Som doftar så mycket sötsyrlig tomat att det svider till bakom näsroten. Som ser ut som om de blanka skalen när som helst skall explodera i en ursinnig virvelstorm av spänstigt fruktkött. Som om de faktiskt skulle ha vuxit i riktig jord istället för näringslösning i ett holländskt växthus. Fast det där sista var kanske att ta i. Hur som helst. När detta mirakel faktiskt inträffar måste man ju köpa de där tomaterna och göra något bra av dem. Mitt tips är att baka dem en liten evighet på låg ugnsvärme. Den koncentrerade smaken och biffiga texturen gör bakade tomater fina till risotto, i soppor, på pizza, i sallad, med pasta - all mat där en tomat alls har att göra.



Sätt ugnen på 100 – 125°C. Klyv tomaterna och placera med snittsidan upp på en plåt. Sätt in i ugnen. Gå och hyr dig en bra film. Se filmen. Men glöm inte att ta ut tomaterna innan du går och lägger dig (inte för att det är någon katastrof om de får stå natten ut – jag tänker mest på din elräkning). Förvara i kylen om du inte tänker äta dem direkt. De klarar sig lätt en vecka.

Själv bakar jag mina tomater au naturelle. Däremot kan det hända att jag stryker dem med en blandning av olivolja, honung och citron när jag värmer upp dem en andra gång. Vissa tycker att olivolja och salt är ännu bättre, andra tycker att det skall vara lite oregano eller basilika på. Vad kan jag säga? Det är ett fritt land.