Spaghetti med grillade grönsaker, halloumi och solroskärnor

Cypern hade alltsedan tidigt 1700-tal haft vissa exportframgångar med olika typer av salta och gnisslande produkter, främst inom området sjöfart, men det stora internationella genombrottet kom med den salta och gnisslande halloumin, den ost som traditionellt görs på fårmjölk och måste grillas för att komma till sin rätt.



1 paket halloumi (250 g)
1/2 dl solroskärnor
en eller flera sorters grönsak, exempelvis zucchini, aubergine, purjolök, tomat, paprika - eller svamp
flingsalt
fullkornsspaghetti, t ex Änglamarks

Man måste prova det här receptet för att begripa hur bra det är. Så gör det. Börja med att rosta solroskärnorna: lite olivolja i stekpanna, i med kärnorna och en nypa flingsalt. Rosta tills solroskärnorna tagit lite färg, ta därefter från värmen och ställ åt sidan. Skiva grönsakerna. Pensla din stek- eller grillpanna med lite, lite olivolja och lägg i grönsakerna. När grönsakerna börjar ta färg, skyffla dem åt sidan och lägg i halloumin skuren i knappt centimetertjocka skivor. Stek/grilla tills osten börjar smälta i kanterna. Blanda halloumi och grönsaker med nykokt spaghetti och solroskärnor. Dra över några varv med pepparkvarnen och servera.

Lasagne med aubergine och parma

En kollegas kompis hade en orm, en stor och tillgiven sak. En dag blev ormen sjuk och slutade äta. Veckorna gick, ormen blev sämre och efter hand så matt att den bara ville ligga och slöa i kompisens säng. Där låg den och tryckte sin svala, uthungrade kropp mot kompisens. Till slut bestämde sig kompisen för att ta ormen till veterinären. Veterinären undersökte noga ormen och frågade om kompisen nyligen lagt märke till något annorlunda i dess beteende. Det hade ju inte kompisen direkt, mer än att den blivit keligare och ville sova sked. Då blev veterinären väldans uppspelt och förklarade att ormen dessvärre måste avlivas på stubinen. "Men varför?", grät kompisen och kramade sin tragiska orm. "Ormar slutar äta när de förbereder sig att smälta ett större byte. Din orm sover inte bredvid dig för att få närhet. Den ligger och mäter dig".



1 paket färska lasagneplattor integrali
2 små spänstiga auberginer
1 burk passerad tomat
1 burk konserverad körsbärstomat (välj Mutti om du kan)
1 burk kronärtskocksbottnar
3 vitlöksklyftor
2 msk vetemjöl
klick smör
ca 5 dl mjölk
ca 4 dl riven parmesan
ca 8 skivor parmaskinka

Sätt ugnen på 175°C. Skiva auberginerna i tunna fina skivor, salta på båda sidor, låt svettas ett tag, spola av med vatten, sprid ut på en plåt (dubbla lager går bra) och pensla gärna över med lite olivolja. In i ugnen tills de översta skivorna fått aningen färg.

Hacka vitlöken fint, fräs i lite olivolja, slå på tomaterna, låt puttra ett par minuter och smaka av med salt, peppar, kanske en tesked honung och en hutt balsamvinäger. Ställ åt sidan.

Smält smöret i en kastrull, sänk värmen, vispa i mjölet och späd med mjölken under omrörning. Rör till sist i den rivna osten och ta från värmen.

Skiva kronbottnarna så fint du kan och varva med aubergine, tomatsås, lasagneplattor och ostsås i så många lager som du själv finner lämpligt (det blir mer aubergine än pasta i det här receptet), se bara till att pastaplattorna alltid följs av sås så att de har någonting att koka mjuka i. Toppa med parmaskinkan. Grädda i mitten av ugnen, ca 25 minuter varav de sista fem på ugnens grillvärme så att skinkan mörknar och blir krispigt hård. Servera med sallad.

Spaghetti med kronärtspuré, parmesan och persilja

Följande är vad jag under ett helt liv kommit fram till: 1. Kärlek och svartsjuka kan inte existera på samma plats. 2. Folk gör så gott de kan. 3. Aldrig välja det trygga alternativet. 4. Ingen är oersättlig. 5. Man blir inte tjock av kolhydrater. Tjock blir man av att sitta mycket och äta väldigt stora portioner. Det här goda receptet är kanske en glykemisk härdsmälta men å andra sidan orkar man bara äta en barnportion. Äger du en pastamaskin är såsen ursprungligen tänkt som en fyllning i hembakt ravioli.



1 burk kronärtsbottnar
2 – 3 medelstora potatisar
7 valnötter
25 g smör
1 citron
1 kruka persilja
parmesan

Hacka valnötterna och rosta i torr panna tills de doftar gott och fått lite färg. Skala potatisen och koka mjuk. Koka även kronärtsbottnarna i lättsaltat vatten (spar kokvattnet när bottnarna mjuknat). Kör bottnarna till lös puré i en mixer med lite av kokvattnet. Pressa potatisen i en potatispress. Smält smöret och blanda med potatis, rostade nötter och kronärtspuré. Smaka upp med peppar och salt. Servera till nykokt spaghetti med finhackad persilja, pressad citron, riven parmesan och smörstekt spenat.

Svenska gubbar med tomat, röd chili och roquefort

Just nu är det högsäsong för svenska gubbar. Rödbrända, kulmagade och underbart bekymmerslösa överger de all normal anständighet och gör vad endast svenska gubbar gör – möter sommaren med naken överkropp. På uteserveringen. I mataffären. På promenad genom staden. Bakom ratten. I kommunala färdmedel. Glatt och ogenerat, som vore det en lagstadgad rättighet att påtvinga sina medmänniskor sitt eget fuktiga hull. Det är lätt att dra paralleller mellan den svenska gubbigheten och den svenska husmanskosten. Trots att svenska gubbar i decennier försökt exportera den nakna överkroppen under semester-resor till främmande länder, har beteendet förblivit ett helsvenskt fenomen. Och trots att den svenska husmanskosten gång på gång lanserats som exotiskt spännande, har den aldrig nått spridning utanför landets gränser. "Otrevligt gammalt fläsk", muttrar omvärlden, "det kan dom där okultiverade svenskarna behålla för sig själva".





1 liter jordgubbar
1/2 tetra passerad tomat, förslagsvis Mutti
1 liten vitlöksklyfta
1 röd chili, gärna habanero
1/4 – 1/2 citron
2 tsk honung
2 tsk balsamvinäger
svartpeppar
ca 50 g roquefort

Nästan alla frukter och bär – med ett stort och viktigt undantag för banan som inte har i varm mat att göra – kan användas på samma sätt som grönsaker i matlagning. Den här pastasåsen är helt fantastisk när man får till den rätta balansen mellan tomat och jordgubbar, hetta, sötma och syra. Jordgubbar smakar mer när de värms upp men får också en lite jolmig bismak som raderas ut av svartpeppar och citron. Den sötsyrliga såsen mot roquefortens sträva sälta är mycket god. Tycker jag i alla fall.

Hacka vitlöksklyftan fint och fräs i lite olivolja. Tillsätt passerad tomat, låt bubbla en stund och smaka upp med finhackad chili, honung, balsamvinäger, salt, pressad citron och rejält med svartpeppar. Målet är en sötsyrlig tomatsås med bra sting från både chili och svartpeppar och ganska tydlig syra från citronen. Koka pastan al dente och rensa och skiva under tiden jordgubbarna. När pastan är klar, skölj av under hett vatten. Tillsätt jordgubbarna till tomatsåsen och låt allt bli varmt. Servera med smulad roquefort och citronklyftor.

Grön lasagne

Du har gått och köpt er en jättestor ost. En rund och gräddig sak på extrapris. Smart, tyckte du vid köptillfället. Killen är av annan uppfattning. Han tycker att man ska ha god ost, inte billig ost, bara snåljåpar köper jättestora ostar på rallis. Så osten står där den står i kylskåpet. Ohyvlad. Oönskad. Oäten. För varje dag blir den lite större. Tung och blek pressar den sina vaxade sidor mot mjölkpaket och burkoliver. Varje gång killen ska bre sig en macka står osten där och påminner honom om att snålheten slagit rot i det hem han kallat sitt. Och det vet man ju hur det slutar. Framför sig ser han hur människan han lever med börjar bevaka tjockleken på hans brödskivor. Räkna makaronerna på hans tallrik. Komma med skarpa tillsägelser att inte vräka i sig kranvatten i onödan. Killen börjar dra öronen åt sig. Nu måste du agera. Du tar fram rivjärnet och river ner hela osten, förpackar i påsar och gömmer i frysen. Den kan du ha nästa gång du gör lasagne.



1 paket färska lasagneplattor
3 vitlöksklyftor
1 stor gul lök
5 dl mjölk
5 msk mjöl
ca 30 g smör
ca 4 dl spenat, hackad djupfryst
ca 3 dl riven ost, fluffig mängd
ca 20 stora champinjoner

Hacka löken fint och vitlöken finare. Fräs länge i lite olivolja på låg temperatur, tills löken fått nästan lite söt smak. Skiva champinjonerna och låt dem steka med tills de mjuknat. Ställ åt sidan. Ta fram en kastrull, smält smöret, sänk värmen, vispa ner mjölet, tillsätt mjölken, lite i taget och låt bubbla lite innan du tillsätter spenaten (den behöver inte ha hunnit tina, i med den bara). När spenatsåsen är varm, tillsätt osten och rör tills den smält helt. Smakjustera med salt och peppar. Varva lasagneplattor, sås och champinjoner och toppa med ett lager spenat- och ostsås. Grädda i ugn, 175°C, ca 30 minuter och servera.

Spaghetti med ruccolapesto och ricotta

När jag flyttade hemifrån hösten 1992 fick jag en stavmixer i present. Sedan dess har jag bytt adress sju gånger, kille fyra gånger, jobb fem gånger, och under samma tidsperiod har samtliga celler i min kropp ersatts med nya, två gånger om. Faktum är att jag under åren som passerat lyckats byta ut det mesta jag ägt, tyckt och tyckt om, mot nya och mer välfungerande lösningar. Undantaget är stavmixern. Med kuslig regelbundenhet åker samma gamla tysktillverkade plastpjäs fram ur kökslådan som ville den berätta att släkten och tidevarv komma och gå, men ett stadigt puréverktyg bestå.



1 ask ruccola
1 avocado
1 ask (250 g) ricotta
500 g körsbärstomater
1/2 citron
olivolja + balsamvinäger

Kör ruccola, avocado och pressad citron till puré i din mixer. Klyfta tomaterna, lägg i liten skål, häll på en skvätt bättre olivolja och lite balsamvinäger, toppa med en nypa salt och nymalen svartpeppar, och rör om. Koka spaghetti eller annan pasta al dente. Slå bort vattnet, lägg tillbaka pastan i kastrullen, häll på ruccolapeston och veva runt tills allt blandats. Servera med tomaterna och ricottan.

Pappardelle med kyckling och mandel

I sitt epos Min väg, mina val, delar den forne statsministern Göran Persson med sig av sina ljuvaste matminnen:
"Väl hemkommen från Östersjökonferensen sände Helmut Kohl boken till mig. Den innehöll bland annat en rätt som hette suggmage, Saumagen, bokstavligen en magsäck som fylldes med en massa kött, fläsk, rotsaker i tärningar och kryddades ordentligt. Inför mitt besök i Tyskland frågade Helmut om jag hade några speciella önskemål vad gällde maten. Jag föreslog omedelbart Saumagen. Då blev Helmut glad. (...) Till förrätt serverades en mycket krämig kantarellsoppa, starkt kryddad med vitpeppar. Huvudrätten var suggmagen som jag hade önskat mig. Den var skuren i tjocka skivor, stekt i smör, och serverades med så kallad gräddpuré, ett mycket välsmakande potatismos."
Efter denna mäktiga aptitretare, låt oss fortsätta med något aningen mer lättsmält:



2 kycklingfiléer, frysta går bra
1 dl sötmandel
2 bittermandlar
1 mycket liten vitlöksklyfta
skvätt vitt vin
hutt kycklingfond
pecorino eller parmesan

Enklast är faktiskt att använda frysta och därefter halvtinade kycklingfiléer eftersom de är enklas att hacka till grov färs. Skålla, skala, hacka och rosta därefter sötmandlarna i torr stekpanna. När mandelhacket tagit lite färg, släng i en klick smör, den finhackade vitlöksklyftan, sänk värmen och i med kycklingfärsen. Använd den absolut finaste rivytan på ditt rivjärn och riv bittermandlarna till pulver och tillsätt när kycklingen är genomstekt. Tillsätt vin, kycklingfond och låt puttra ihop till lagom konsistens. Smaka av med salt och peppar. Servera med nykokt pasta och riven pecorino.

Spaghetti med spenat och gorgonzola

Du: Det känns som om vi ätit mindre grönsaker senaste tiden.
Jag: Vad menar du med det?
Du: Jaa, det har ju varit jul och då äter man inte så mycket grönt.
Jag: Du tycker att jag lagar näringsfattig mat?
Du: Nej, nej, absolut inte! Jag bara...
Jag: Det får vi verkligen göra någonting åt i sådant fall.
Du: Älskling, jag sa ju bara... (paus) Men vad gör du nu? Häller du barnens AD-droppar på min mat?
Jag: Så du ska slippa skörbjugg och raktis.



2 vitlöksklyftor
1 gul lök
3 dl hackad spenat (den djupfrysta duger utmärkt)
1 liten zucchini
1 avokado
ca 150 g gorgonzola (byt mot 1 dl riven parmesan om du inte gillar gorgonzola)
1 paket bacon (kan uteslutas)
1 citron

Stek baconet knaprigt på låg värme och låt rinna av på hushållspapper. Hacka löken fint, vitlöken finare och stek genomskinlig i lite olivolja. Tillsätt grovriven zucchini och spenat. Tärna gorgonzolan och låt smälta ner i spenatblandningen. Smaka av med salt, peppar och pressad citron. Tärna avokadon, rör ner och servera omedelbart med bacon och nykokt spaghetti.

Tagliatelle chevre chaud med polkabetor och rostade pinjenötter

En positiv aspekt av föräldraskap är att man kan äta onormalt mycket utan att bli onormalt tjock. Det här gäller förstås främst oss med barn som ogillar att sova – vi slipper nämligen ligga och lata oss nattetid, då dagens kaloriintag normalt sett passar på att gruppera sig i levnadsglada fettlager. Men inte heller föräldrar till barn som gillar att snarka sig genom småtimmarna behöver nödvändigtvis missa värdefulla tillfällen till hård och allsidig träning. Umgänge med egna barn består nämligen sällan av mycket annat än att lyfta bort, bära runt, jaga efter och på olika ansträngande sätt försöka hindra barnet från att kasta sig utför stup/trappor/matbord eller springa in i olika utskjutande objekt med fontanellen först. För att orka med livet som förälder är det viktigt att äta mycket och energirikt. Ta gärna dubbla portioner och snåla inte med osten. Avsluta med dessert.



Per portion:
2 cm chèvre
3 små rödbetor eller polkabetor
pinjenötter efter smak
tagliatelle

Koka betorna med skalet på. Rosta pinjenötterna i torr panna. Koka upp rejält med välsaltat vatten för pastan. Sätt ugnen på 225°C, övervärme. Placera chèvre-skivorna på ett bakplåtspapper i en form. Pensla dem eventuellt med en blandning av honung och olivolja och dutta på lite färsk timjan om du vill.

När betorna mjuknat något, slå bort vattnet och skala dem för hand (varmt för fingrarna, håll ut!). Slå några millimeter vatten i botten på rödbetskastrullen och lägg tillbaka de skalade betorna. Ställ tillbaka kastrullen på den avsvalnade plattan och lägg på ett lock så att betorna hålls varma (men se till att de inte står så varmt så att de helt plötsligt kokat fast i botten). Koka under tiden pastan och grilla chèvren i ugnen knappt 5 minuter eller tills den ser lite såsig ut (men låt den inte smälta för mycket – smält chèvre smakar väldigt likt målarfärg).

Ta upp rödbetorna och skär i klyftor. Arrangera pastan i djupa tallrikar, på med betor och rostade nötter. Toppa med varm chèvre. Enjoy.

Pasta romanesco med ruccolapesto och bacon

Romanesco är en blandras mellan broccoli och blomkål. Man brukar säga att blandraser blir mer intelligenta än sina renrasiga anfädrer. Det gäller inte för romanescon som är snygg som synden, men, om inte dum, så åtminstone aningen mer förutsägbar än vad som är riktigt klädsamt. Även om man bara är en kålsort. Den smakar till exempel precis som man kan förvänta sig, det vill säga som en blandning mellan broccoli och blomkål. Om du kokar den för länge tappar den både färg och konsistens. Om du kokar den i flera timmar och drar på köksfläkten på högsta fräs börjar det lukta otrevligt inne hos både dig och grannen. Gör inte det. Tio till tjugo sekunder räcker. Då är smaken som mildast och konsistensen perfekt.



1 litet huvud romanesco
1 paket ruccola
1 vitlöksklyfta
1 paket bacon (vegetarianer kör hyvlad parmesan)
2 äggulor (vegetarianer hoppar över)
klick mjukt smör eller fjutt olivolja

Skölj ruccolan och förvandla till sås i din mixer tillsammans med den krossade vitlökssklyftan, smöret eller olivoljan, äggulorna, salt och lite peppar. Skär baconet i mindre bitar och stek knaprigt på låg värme. Koka pastan klar i rejält med välsaltat vatten, skär ner romanescon i små buketter, låt koka med pastan tio till tjugo sekunder och slå därefter bort vattnet. Blanda pasta och romanesco med ruccolapeston. Upp på tallrikar och pynta lite snyggt med baconet.

Figs e prosciutto

Det här är inte matlagning. Det här är kokt spaghetti med en varm vinägrett och lite garnityr på, kort sagt ett idiotsäkert kort som du drar fram ur rockärmen när du bjudit hem din chef, kungen, Bea Uusman eller någon annan du vill göra intryck på och plötsligt inser att du måste överlåta hela matlagningen till din griniga femåring om du skall hinna städa upp det värsta innan gästerna bankar på dörren. Å andra sidan finns det ju ingen anledning att låta maten stå på bordet och kallna medan chefen, kungen och Bea trasslar av sig skorna i hallen. Så om du ägnar dig att röja i stöket så kan självaste majestätet ta hand om matlagningen när han kommit. Femåringen kan ju alltid assistera.



Beräkna per person:
1 färskt fikon, mjukt och mosigt
1/2 silverlök
1/2 citron (eller en bättre balsamvinäger om du föredrar det)
4 skivor prosciutto, parma- eller serranoskinka
1/2 boll buffelmozzarella (kan uteslutas om din klåpiga mataffär liksom min inte tar in riktig buffelmozzarella)
1 nypa ruccola
röd chili, mild (mest där för syns skull)

Klyfta fikonen. Skiva eller hacka löken. Skiva chilin fint. Låt den eventuella mozzarellan rinna av i en sil och skär eller riv den därefter i bitar. Pressa citronerna men spara någon så att du har en snygg klyfta till varje tallrik. Koka pastan al dente. Värm ett par centimeter olivolja i en kastrull och lägg i löken, men bara en kort stund – ta därefter från värmen, smaka upp med salt, peppar och pressad citron/balsamvinäger (det skall bli lagom syrligt men inte fullt så syrligt som en vinägrett). Blanda spaghettin med den varma lök- och olivoljedressingen och pytsa upp på tallrikar. Dutta dit ruccolan, fikon, skinka, mozzarella, chili, citronklyfta och servera.

Spaghetti Bolognaise

Vill du kunna skilja bra torkad pasta från dålig dito finns det två saker du skall titta efter. Den ena är färgen, det andra ytan. Bra pasta görs på durumvete med hög halt protein i förhållande till kolhydrat. Vid torkningen bibehåller den proteinrika pastan sin vita färg medan pasta av lägre kvalitet gulnar. Vidare kännetecknas bra pasta av att den tillverkats med lite större omsorg på en lite mindre fabrik där den fått torka i sin egen takt, vilket ger en sträv och ojämn yta i okokt tillstånd.
I detta kulturlösa land finns det få riktigt bra pastasorter att välja bland. Och trots att det tar mig emot att erkänna, är en av dem den pastakollektion som göteborgaren, snusaren och före detta mittfältaren Glenn Strömberg saluför under eget namn och med den egna nunan, beskedligt leende, på själva förpackningen.
Kanske är ironin inte helt död trots allt.



3 vitlöksklyftor
1 stor gul lök
1 paket (ca 400 g) lammfärs
1 paket (ca 300 g) kycklinglever
1 – 1 1/2 tetra passerade tomater
1 tsk honung
hutt kalvfond
hutt balsamvinäger
några nypor oregano

Hacka löken fint, vitlöken finare och fräs i olivolja. Dra ner värmen till ungefär hälften och tillsätt lammfärsen (steker du färs på hög värme så klumpar den ihop sig och det är väl dumt). Tillsätt tomat, honung, fond, oregano och balsamvinäger, smaka upp med salt och nymalen svartpeppar. Låt stå och puttra tills en del av vätskan ångat bort konsistensen blivit tjock och trevlig. Skär bort trista senor från kycklinglevern, hacka fint och tillsätt, mosa efter hand ner med en gaffel så att allt blandar sig lite lagom harmoniskt. Fortsätt puttra tills levern är genomstekt och konsistensen känns rätt, och tänk på att den lite feta smaken från kycklinglevern kan behöva balanseras upp med extra sälta och syra – känns det som om någonting saknas så hutta i lite extra fond och balsamvinäger. Servera med spaghetti, citronklyftor och riven parmesan.

Spaghetti calamares

Om du lever med en man, tänk på att visa honom lite uppskattning då och då. Har han till exempel skött sig över förväntan, överraska med en uppmuntrande snibb på toarullen. Vill du ta i lite mer, spring ner till kiosken och köp honom en lakritspipa, en Hänt Extra och låt honom ligga och gotta sig på soffan medan du tar disken. Vill du dra på ännu värre? Stryk alla hans skjortor och servera kaffe med hembakt lagom till Aktuellt. Och är läget sådant att du nästan håller på att sprängas av kärlek, ställ dig vid spisen och laga spaghetti calamares.



4 färska calamares utan armar och skinn
8 vitlöksklyftor
1 stor ruska bladpersilja eller 2 krukor krusbladig
2 dl vin
1 dl vatten
1 dl olivolja
1 fiskbuljongtärning
2 lime
1 knivsudd cayenne

Hacka vitlöken fint och fräs i olivoljan. Tillsätt vin, vatten, saften av en lime, cayenne och buljongtärningen. Låt bubbla tills all alkohol dunstat bort. Smaka upp med salt och peppar. Skölj, skiva och tillsätt bläckfisken och låt puttra i spadet tills köttet vitnar. Hacka persiljan fint och ta bort alla kvistar. Tillsätt persiljan och låt allt bli varmt. Servera med spaghetti, limeklyftor och riven parmesan.

Vegetarisk lasagne

Jag har aldrig gjort vegetarisk lasagne förut för jag har liksom haft den där obehagliga misstanken att man inte skulle bli riktigt mätt. Hur fel kan man ha? Det här är en tung och såsig lasagne i tre lager: bönor i tomatsås, spenat med zucchini och chèvre, och ett lager stekt svamp som extra feature. Är du rädd för vegetariska upplevelser, kom ihåg att du alltid kan servera det hela med en mustig köttsallad.



1 tetra krossad tomat
1 burk kidneybönor
1 burk canellibönor
3 vitlöksklyftor
1 gul lök
1 lagom stor zucchini
200 – 400 g hackad spenat, djupfryst
6 cm chèvre, den tjocka stubben
2 nävar champinjoner
1 kycklingbuljongtärning
1 paket färska lasagneplattor
1 paket Kelda ostsås (som inte sponsrar denna blogg)
1 ägg

Tomatsåsen behöver mest tid på sig – bönorna skall helst hinna bli mosiga – så vi börjar där: Finhacka vitlöken och fräs i en skvätt olivolja. Tillsätt tomat och noga avsköljda bönor, salta och peppra. Om du vill ha extra smak på såsen tillsätter du en liten skvätt balsamvinäger och en tesked honung också. Medan såsen sköter sig själv, riv zucchinin på den grova sidan av rivjärnet. Ta fram en ny stekpanna, hacka den gula löken fint, stek den genomskinlig i olivolja, tillsätt buljongtärningen och zucchinirivet. När en del av vätskan dunstat, tillsätt den hyfsat tinade spenaten och låt stå och puttra några minuter på låg värme. Ta därefter från värmen och tillsätt smulad chèvre utan kant. Skiva och stek slutligen svampen i smör, salta, peppra och ställ åt sidan.

Koka upp vatten i en stor kastrull. Sänk ner ett ark lasagne och räkna till tio innan du fiskar upp det igen. Varva pasta, spenat och tomat, avsluta med ett lager stekt svamp. Vispa upp ägget och blanda med den färdiga ostsåsen. Toppa lasagnen med såsen och grädda i ugn, 200°C, ca 25 minuter.

Spaghetti alla rabbiata med honungsmelon och chevre

Så länge Trevlig 37-åring från Västerort varje vecka annonserar i DN Kontakten kommer detta hushåll aldrig byta morgontidning. Vi har följt honom sedan han var Vältränad 36-åring från Bromma och betraktar honom vid det här laget som en kär gammal vän. Det som gör hans annonser unika är uthålligheten, antalet införanden (upp till sju samtidigt) och deras små variationer sinsemellan. Ibland är han välbärgad, ibland ekonomiskt oberoende, någon gång mångmiljonär. Han har varit snygg, attraktiv, haft fördelaktigt utseende eller sett bra ut enligt andra. Han har intresserat sig för djur, resor, promenader, cykelturer, uteliv, hemmakvällar, musik, kultur, konst, teater och träning. Han har sökt svensk, utländsk, äldre, yngre, jordnära och helt vanlig tjej. Men än har han inte mött kärleken. Ändå förblir han outtröttligt Trevlig från Västerort. Och precis som detta koncept tål att varieras i det oändliga, kan man variera spaghetti med tomatsås; här en variant med melon och getost.



1 burk hela tomater
2 vitlöksklyftor
1 tsk honung
1/2 citron
chili, valfri sort och mängd
1 liten honungsmelon
1 tjock skiva chèvre
1/2 kruka färsk basilika (kan utelutas)

Hacka vitlöken fint och fräs aningen gyllengul i olivolja. Tillsätt tomaterna (vill du ha en slät sås mixar du dem med stavmixer rakt ner i kastrullen), honung, pressad citron, salt, svartpeppar och precis så mycket chili att såsen får lite sting. Låt puttra en stund medan du klyver, kärnar ut, skalar och tärnar eller hyvlar melonen i remsor med osthyvel. Servera med smulad chèvre utan kant och hackad basilika.

Makaronilåda med roquefort och cayenne

Det är en av de längsta sommarkvällarna. Solen kommer knappt hinna doppa huvudet bakom horisonten innan den åter stiger mot himlen i öster. Asfalten glittrar guld under fötterna, pizzakartongen känns varmfuktig mot dina uppåtvända handflator. Det slår dig att alla du möter går två och två, hand i hand. Du bär på en pizza. För att slippa se alla de där nyförälskade, tittar du ner på den lilla plastburken vitkålsallad som oändligt ensam kasar runt på kartongens ovansida. Folk måste tro att jag är världens mest misslyckade person, tänker du. En sorglig typ utan vänner och matkultur. Varför i hela världen gjorde jag mig inte en makaronilåda istället?



4 dl makaroner (välj kvalitetsmakaroner på durumvete, inte något skräp från Kungsörnen)
4 ägg
4 dl mjölk
1 paket tärnat bacon
100 g roquefort
knivsudd cayennepeppar

Sätt ugnen på 200°C, sprid ut baconet över ett bakplåtspapper i en form eller långpanna och rosta knaprigt. Låt rinna av på många lager hushållspapper.

Koka makaronerna HALVA tillagningstiden, stjälp upp i form och blanda med bacon. Vispa upp äggen i en bunke, tillsätt mjölken, smula i osten, tillsätt cayennen, vispa ihop och häll mjölkblandningen över makaronerna. Gratinera i ugnen ca 20 minuter eller tills äggstanningen stelnat.

Hemgjord pappardelle med ankleverfrikadeller i getostsås

Pappardelle:
2 ägg
12 äggulor
durumvetemjöl eller vanligt vetemjöl

Det vettigaste är att köpa torkad eller färsk pappardelle hos din lokale italienare, men om du absolut envisas med att göra egen, gör då såhär:
Vispa försiktigt ihop ägg och äggulor i bunke. Tillsätt lite mjöl i taget tills du har en fast, blank deg. Plasta noga in degen och låt vila i kylen minst 4 timmar. Ta fram en näve deg i taget. Platta ut, mjöla in och veva genom pastamaskinen. Vik några gånger och veva igen och igen och igen tills svetten sprutar och degen blivit elastisk och smidig och du har ett långt, tunt ark pasta. Häng över en stolsrygg och låt torka en liten stund. När all pastadeg hänger i vackra långa ark, stansa ut breda pappardelle och lägg så att de inte kan kibba ihop. Koka upp hårdsaltat vatten i den största kastrull du kan hitta. När vattnet stormkokar, lägg i pappardellen och låt koka en knapp minut eller tills den ser ut att flyta upp till ytan.

Frikadeller:
1/2 kg finmalen kalvfärs
250 g ankleverpaté (finns i delikatessdisken)
2 små ägg

Ta bort eventuell isterrand från ankleverpatén och knåda ihop med kalvfärsen och äggen. Salta, peppra och smaka av färsen innan du rullar till små trevliga frikadeller. För att färsen inte skall klibba vid fingrarna kan du ha en skål med ljummet vatten som du doppar nävarna i efter varje trillad frikadell.

Sås:
8 dl matlagningsgrädde
1 msk olivolja
ca 150 g lagrad getost

Blanda grädde och olja i en större kastrull. Koka upp på så låg värme som möjligt, smula i getosten och rör tills all ost löst sig i grädden. Smakjustera med nymalen vitpeppar. Koka frikadellerna i såsen ca 2 minuter (beror på hur stora du gjort dem – smaka av under kokningen – frikadeller blir godast om de är precis genomkokta, inte överkokta). Servera sås och frikadeller med nykokt pappardelle. Hyvla gärna lite tryffel över om du är på lyxigt humör. Det gjorde vi.

Spaghetti pomodori med kikärtstfriterade kronhjärtan

Allt talar för att det är vegetabilier man skall äta, inte djur. Djur avskyr att bli slaktade och uppätna. Grönsaker som får syn på en människa som kommer farande med yxa i hand står däremot lugnt kvar som vore detta beteende det mest naturliga i världen. Jag beundrar djupt alla vegetarianer. Jag önskar verkligen att jag kunde bli som ni. Jag beundrar även alla er som är duktiga i många sporter, speciellt fotboll, utförsåkning, tennis samt hopp över litet staket med bara ena handen i och sträckta ben med fötterna käckt ihop åt ena sidan. Men man är som man är. Det närmaste sport jag kommer är att slunga sallad. Och jag vill verkligen äta lite kött då och då.



1/2 sats minimalistisk tomatsås (för recept se 28 april)
1 burk kronhjärtan
1/4 kruka basilika (kan uteslutas)
ca 1 dl parmesan, riven på den finare sidan av rivjärnet
en assiett kikärtsmjöl/vanligt mjöl/panko
solrosolja till fritering
spaghetti av god kvalitet

Gör tomatsåsen. Koka upp vatten till spaghettin. Plocka basilikan på så många blad som du tycker är lämpligt. Riv parmesan.

Lägg spaghettin i det kokande vattnet. Ta fram en wok och slå i ungefär en centimeter olja och hetta upp. Doppa lätt urkramade kronhjärtan i mjöl (om du använder panko måste du doppa dem i uppvispat ägg först) och sänk ner i den heta oljan. Fritera ungefär två minuter, vänd en gång så att alla hjärtan hinner bli gyllenbruna på alla sidor. Ta upp ur oljan och låt rinna av på hushållspapper.

Rör ner den rivna osten i tomatsåsen precis innan servering. Servera med nykokt pasta, kronhjärtan och eventuell basilika.

Spaghetti med grillade salsiccias

Idag vill jag att du lägger en ny punkt till din lista över "100 saker att göra innan jag dör". Det är punkten Äta Fänkålskryddad Salsiccias från Cajsa Varg. Jag inser naturligtvis precis hur förmätet det är att hänvisa människor till en matbutik i Stockholm när ni som läser gör det från så skilda platser som Kalix, Barcelona, Göteborg, Luleå, Mycklebost, Sundsvall, Los Angeles, Vaasa, Dundee, Anundsböle, Bredåker, Glommen, 28 de Septiembre, Sydney, Beijing, Boca del Rio, Mölndal, Oppengaard och så vidare, men observera att det räcker om ni fixar korven innan ni dör. Och dit är det långt så bra som ni äter.



1 sats minimalistisk tomatsås
1/2 kilo fänkålskryddad salsiccias
näve oliver

Den salsiccias jag syftar på är en italiensk handstoppad korv med stor smak av välsaltat fläsk, lardo och fänkålens nästan lakritsliknande ton. Det här är korv på liv och död, och troligtvis det största hot mot vegetarianismen som passerat genom en svensk dagligvarubutik. Kort sagt en unforgettable korv som också kostar därefter, närmare bestämt 299 kr kilot.

Lägg inte kylskåpskalla korvar i grillpannan. Låt dem istället ligga framme ett par timmar i rumstemperatur. Pensla en grillpanna med bara en aning olja och låt bli varm. Klipp isär korvarna, pricka med sticka och ta bort snören. Lägg i pannan och stek länge på medelvarm temperatur – minst 10 minuter på varje sida.

Servera med nykokt pasta, tomatsås, eventuellt några oliver samt en bättre chianti.