Semesterstängt

Hej läsare! Nu packar vi ihop och drar till en liten ö utan uppkoppling. Jag önskar dig en mycket vacker sommar och hoppas att du vill komma tillbaka när jag hemmafruar igång igen framåt början av augusti. Då kommer det hända grejer, ja, herregud vilket ös det kommer bli bland pannor och kastruller. Ett liv och ett tjiv. Det vill du inte missa.

Tills dess – ha det underbart bra och ät bara goda saker!

Din,
Lotta Lundgren

Spaghetti med kronärtspuré, parmesan och persilja

Följande är vad jag under ett helt liv kommit fram till: 1. Kärlek och svartsjuka kan inte existera på samma plats. 2. Folk gör så gott de kan. 3. Aldrig välja det trygga alternativet. 4. Ingen är oersättlig. 5. Man blir inte tjock av kolhydrater. Tjock blir man av att sitta mycket och äta väldigt stora portioner. Det här goda receptet är kanske en glykemisk härdsmälta men å andra sidan orkar man bara äta en barnportion. Äger du en pastamaskin är såsen ursprungligen tänkt som en fyllning i hembakt ravioli.



1 burk kronärtsbottnar
2 – 3 medelstora potatisar
7 valnötter
25 g smör
1 citron
1 kruka persilja
parmesan

Hacka valnötterna och rosta i torr panna tills de doftar gott och fått lite färg. Skala potatisen och koka mjuk. Koka även kronärtsbottnarna i lättsaltat vatten (spar kokvattnet när bottnarna mjuknat). Kör bottnarna till lös puré i en mixer med lite av kokvattnet. Pressa potatisen i en potatispress. Smält smöret och blanda med potatis, rostade nötter och kronärtspuré. Smaka upp med peppar och salt. Servera till nykokt spaghetti med finhackad persilja, pressad citron, riven parmesan och smörstekt spenat.

Crispy fiskgratäng med palsternackssås

Tanken med det här receptet var att man skulle slungas fram och tillbaka mellan känslan att äta fisk och känslan av att äta chips. Med facit i hand måste jag erkänna att resultatet snarare blev vad man i dagligt tal benämner som "fiskgratäng".



ca 600 g fiskfilé, t ex hajmal, kolja eller hoki
12 medelstora färskpotatisar
2 palsternackor
2 1/2 dl matlagningsgrädde (15% fett)
1 dl mjölk
1 ägg
1 kruka dill
1/2 citron, ekologisk

Lägg fiskfiléerna i botten på en ugnsfast form. Koka potatis och palsternacka mjuka. Mixa palsternackan till slät puré med lite av grädden. Blanda med resten av grädden, mjölken, det yttersta fint rivna skalet av citronen, finhackad dill, ägget, salt och peppar. Slå såsen över fickfiléerna. Pressa över potatisen med en potatispress. In i ugnen på 200°C, ca 30 minuter. Ack, hälsans kök!

Grillade lammkotletter och melontaboulle

Lammfärs säljs vanligtvis i vakumförslutna paket om 400 gram. Jag antar att någon räknenisse i dagligvarusvängen klurat ut att just 400 gram är den mängd lammfärs en genomsnittlig familj knökar i sig per måltid. Gott så. Lammkotletter säljs vanligtvis i vakumförslutna paket om tre (3) st. Jag antar att en liknande matematisk process som den med färsen föregått detta beslut, men kan inte låta bli att fundera hur man i fallet med kotletterna räknat. Antalet tre lammkotletter per paket skulle t ex kunna förklaras med att man räknat på en familj där alla är i dockstorlek. Eller en familj där alla utom en fruktansvärt utstött familjemedlem är vegetarianer. Tre kotletter blir knappt en (1) kotlett per person i vår familj. Är det tänkt att jag ska bli mätt på en köttbit stor som en femkrona? Eller tänker man sig att jag måste äta allt fett också? Och benet i mitten, hur gör jag med det? Hallå dagligvarubranschen! Hur tänker ni här? Jag vill ha ett svar och jag vill ha det nu!




lämpligt antal lammkotletter
3 port cous-cous
1 mogen melon
1 ask rucola
1 skiva chèvre
1 kruka mynta
2 tsk flytande honung
1/2 citron
olivolja

Koka cous-cousen enligt anvisningen på föpackningen. Klyv, kärna ur, skär skalet av och tärna melonen. Strimla myntan. Smula chèvren. Rör ihop pressad citron, honung och olivolja, och smaka av med salt. Blanda cous-cous, rucola, melon och mynta med dressingen. Släng kotletterna på grillen, utan marinad och annat trams, eller stek i en blandning av smör och neutral olja. Servera med tabboulen.

Indisk två-grytor-i-en

Ska precis försöka återskapa linsgrytan respektive lammgrytan som den finsk-indiske svågern lagade när han var på besök för någon vecka sedan, när jag av en ren händelse råkar tänka på Lars Lagerbäck. Varvid kraften och viljan att göra något extraordinärt formligen rinner ur mig och ner på köksgolvet. Plötsligt ersätts lusten att laga mat med sömnig förvirring och en önskan att få det hela överstökat så att jag bara kan få lägga mig under en liten filt och myselimysa med fötterna i högt läge. "Varför göra två grytor när man kan röra ner allt i en?", tänker jag. Och sen gör jag det. En gryta istället för två. Resultatet är förstås inte i närheten av svågerns märkvärdiga dubbelgrytor men duger gott för mig och Lars.



400 g lammfärs
2 burkar/tetror röda linser
1 burk körsbärstomater, helst Mutti
1 burk kokosmjölk
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
1 tärning grönsaksbuljong, förslagsvis Biofood
1 röd chilifrukt
1 msk spiskummin
1 msk gurkmeja
2 tsk kardemumma
2 tsk honung
1 citron
1 kruka koriander (Lars lurade mig att köpa persilja istället men det var fel)

Hacka vitlöken fint och fräs i generöst med olja i en stor gryta. Sänk värmen och tillsätt spiskummin, gurkmeja och kardemumma. Låt fräsa någon minut och fortsätt med att steka löken genomskinlig på låg värme. Tillsätt så småningom lammfärs och fräs tills köttet är genomstekt. Tillsätt tomater, buljongtärning, honung, kokosmjölk, avspolade linser och så mycket chili du tycker är lagom. Smaka upp med salt, peppar och pressad citron. Servera med färsk koriander (eller mynta om du hellre vill) och tjock matlagningsyoghurt om du gjort grytan mycket het.

Svenska gubbar med tomat, röd chili och roquefort

Just nu är det högsäsong för svenska gubbar. Rödbrända, kulmagade och underbart bekymmerslösa överger de all normal anständighet och gör vad endast svenska gubbar gör – möter sommaren med naken överkropp. På uteserveringen. I mataffären. På promenad genom staden. Bakom ratten. I kommunala färdmedel. Glatt och ogenerat, som vore det en lagstadgad rättighet att påtvinga sina medmänniskor sitt eget fuktiga hull. Det är lätt att dra paralleller mellan den svenska gubbigheten och den svenska husmanskosten. Trots att svenska gubbar i decennier försökt exportera den nakna överkroppen under semester-resor till främmande länder, har beteendet förblivit ett helsvenskt fenomen. Och trots att den svenska husmanskosten gång på gång lanserats som exotiskt spännande, har den aldrig nått spridning utanför landets gränser. "Otrevligt gammalt fläsk", muttrar omvärlden, "det kan dom där okultiverade svenskarna behålla för sig själva".





1 liter jordgubbar
1/2 tetra passerad tomat, förslagsvis Mutti
1 liten vitlöksklyfta
1 röd chili, gärna habanero
1/4 – 1/2 citron
2 tsk honung
2 tsk balsamvinäger
svartpeppar
ca 50 g roquefort

Nästan alla frukter och bär – med ett stort och viktigt undantag för banan som inte har i varm mat att göra – kan användas på samma sätt som grönsaker i matlagning. Den här pastasåsen är helt fantastisk när man får till den rätta balansen mellan tomat och jordgubbar, hetta, sötma och syra. Jordgubbar smakar mer när de värms upp men får också en lite jolmig bismak som raderas ut av svartpeppar och citron. Den sötsyrliga såsen mot roquefortens sträva sälta är mycket god. Tycker jag i alla fall.

Hacka vitlöksklyftan fint och fräs i lite olivolja. Tillsätt passerad tomat, låt bubbla en stund och smaka upp med finhackad chili, honung, balsamvinäger, salt, pressad citron och rejält med svartpeppar. Målet är en sötsyrlig tomatsås med bra sting från både chili och svartpeppar och ganska tydlig syra från citronen. Koka pastan al dente och rensa och skiva under tiden jordgubbarna. När pastan är klar, skölj av under hett vatten. Tillsätt jordgubbarna till tomatsåsen och låt allt bli varmt. Servera med smulad roquefort och citronklyftor.

Fluffiga fiskpuddingar med citron och pepparrot

Städar köket och hittar en sorts bakform: sex jättemuffinsformar sammanfogade i ett rektangulärt stycke sladdrigt gummi. Tänker att jag vid köptillfället måste trott att det innerst inne bor en jättemuffins-bagare och jättemuffinsätare i mig. Att jag, yr av begär efter bakform, måste ha förträngt att jättemuffins inte utan anledning kallas för moderkakor eftersom de enda som klarar av att konsumera en hel jättemuffin, är kvinnor som nyligen gått igenom en utdragen och ansträngande förlossning. Det jag uppskattar mest hos denna bakform är de tre svårtydda symbolerna som visar vad man inte bör använda den till. Den första visar en pilkande man. Den andra en gammeldags snusdosa. Den tredje en smörkniv. Jag tolkar det som att jag varken bör pilka, snusa eller smöra brödskivor eller annat samtidigt som jag använder formen. Och det måste ju gå om jag lägger manken till.




300 – 400 g vitfisk, t ex hajmal eller hoki
1 purjolök
1 ägg
2 1/2 dl matlagningsgrädde (15% fett)

Till servering:
färskpotatis
gräddfil
nyriven pepparrot
citronklyftor
sallad

Ansa purjolöken, skär i ett par tre bitar och koka mjuk i vatten, ca 5 minuter. Skär ner fiskfiléerna i mindre bitar. Mixa purjolök, fiskkött och grädde till helt slät smet. Vispa i ägget. Salta och peppra. Skeda upp i stora muffinsformar. Grädda i ugn, ca 25 minuter på 180°C. Servera med tillbehören.