Indiska köttbullar och lena linser

Skillnaden mellan den svenska köttbullen och den indiska köttbullen går kusligt nog hand i hand med skillnaden mellan den svenska civilingenjören och den indiska civilingenjören. De konkurrerar om samma jobb. Men den indiska civilingenjören doftar lite skojigare och vill så mycket mer.



Indiska köttbullar:
400 g lammfärs
1 burk Kesella (10% fett)
1/2 dl ströbröd
1 grön paprika
1 gul lök
1 msk kinesisk soja
1 msk spiskummin

Linser:
3 dl torkade röda linser eller 2 tetror färdigkokta
1 burk kokosmjölk
1 burk hela tomater
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 piri-piri, torkad
färsk mynta

Blanda ströbröd och Kesella och låt stå ca 10 minuter. Skala och riv löken. Tärna paprikan mycket fint. Blanda med övriga köttbulleingredienser och rör väl, gärna några minuter, så att allt blandas. Blöt händerna och trilla små fina bollar. Stek i smör.

Om du använder torkade linser, koka dem inte enligt anvisning på förpackningen. Koka dem istället i betydligt mycket mer vatten, på så låg värme att det bara rör sig lite på ytan. Kolla konsistensen då och då, och ta dem från värmen och slå bort vattnet i en sil innan de hinner mjukna helt. Låt rinna av ordentligt. Hacka löken fint och vitlöken finare och fräs länge i olivolja och på låg temperatur. Mosa de hela tomaterna i handen och tillsätt tillsammans med tomatjuicen. Tillsätt därefter kokosmjölken, stött piri-piri och smaka av med salt och peppar. Låt puttra ihop utan lock, ca 15 minuter. Tillsätt därefter linserna. Servera med köttbullarna och toppa med färsk mynta.

Pizza med salami, zuccini, paprika och jalapeno

Vandringsmyter är ett annat namn för skrönor som uppfattas och förs vidare som sanna. Berättelsernas huvudpersoner är vanligtvis "en kompis till en kompis" som råkat ut för en ovanligt spektakulär händelse eller sjukdom, blivit offer för brottslighet eller bevittnat ett märkligt beteende hos andra människor, och behandlar således de orosmoment, rädslor och fobier som finns i samhället. En av de mest stilbildande vandringssägnerna är den om en kompis till en kompis som hittar en bit råtta på sin pizza. Tyvärr har jag glömt hur det hela slutade. Förmodligen med att pizzabagaren dog av utmattning efter att ha satt pizzadeg, puttrat tomatsås, skivat, strimlat och hackat hundratals ingredienser, och dessutom tagit sig tiden att hitta och karva ut en användbar styckningsdel på ett gäng fjösiga gnagare.



Pizzadeg:
¼ paket jäst
1 tsk salt
3 dl fingerljummet vatten
3 dl mjöl durumvete
3 – 4 dl dinkelvete (eller vanligt tråkigt vetemjöl)

Fyllning:
2 vitlöksklyftor
1 burk hela tomater
3 bollar mozzarella
2 små zucchini
4 stora paprikor, gula och/eller röda
15 skivor fin salami
2 färska jalapeno
gul ferferoni
svarta oliver

Smula jästen i en bakbunke, häll på salt och tillsätt vatten när jästen smält. Tillsätt därefter durumvete och så mycket dinkelvete du behöver för att åstadkomma en smidig deg som inte klibbar fast vid bakbunken men känns aningen för lös för att du enkelt skall kunna knåda den med händerna. Bearbeta degen med maskin 5 minuter och ställ därefter att jäsa en timme.

Skiva zuccinin i tunna skivor, pensla med olivolja och stek på båda sidor, gärna i grillpanna för snygga ränder. Halvera och kärna ur paprikorna , sprid ut på bakpappersklädd plåt och grilla i ugn på 200°C tills paprikan fått stora, svarta blåsor. Ta ut, täck paprikan med en lätt fuktad handduk, vänta en stund och dra därefter skalen av paprikan.

Hacka vitlöken fint och fräs i lite olivolja. Mixa de konserverade tomaterna till slät puré (eller använd passerad tomat) och tillsätt, men ta därefter tomatsåsen från värmen (den kommer att koka ihop på pizzabottnen i ugnen – låter du den puttra på redan nu blir den alldeles för koncentrerad). Smaka upp med salt, peppar och en tesked socker.

Riv mozarellan grovt. Skiva jalapenon fint. Dela upp degen i två bitar. Ta olivolja på händerna och tryck/dra ut degen ända ut till kanten av plåten. Skeda upp tomatsåsen på pizzabottnarna och fortsätt med riven mozzarella, zuccini, paprika och salami.

Byt till ugnsvärme som kommer underifrån, 200°C och grädda pizzorna i mitten av ugnen, ca 25 minuter (undervärmen ger en krispigare botten tycker jag). Toppa med ferferoni, oliver och jalapeno och servera.

Lasagne med aubergine och parma

En kollegas kompis hade en orm, en stor och tillgiven sak. En dag blev ormen sjuk och slutade äta. Veckorna gick, ormen blev sämre och efter hand så matt att den bara ville ligga och slöa i kompisens säng. Där låg den och tryckte sin svala, uthungrade kropp mot kompisens. Till slut bestämde sig kompisen för att ta ormen till veterinären. Veterinären undersökte noga ormen och frågade om kompisen nyligen lagt märke till något annorlunda i dess beteende. Det hade ju inte kompisen direkt, mer än att den blivit keligare och ville sova sked. Då blev veterinären väldans uppspelt och förklarade att ormen dessvärre måste avlivas på stubinen. "Men varför?", grät kompisen och kramade sin tragiska orm. "Ormar slutar äta när de förbereder sig att smälta ett större byte. Din orm sover inte bredvid dig för att få närhet. Den ligger och mäter dig".



1 paket färska lasagneplattor integrali
2 små spänstiga auberginer
1 burk passerad tomat
1 burk konserverad körsbärstomat (välj Mutti om du kan)
1 burk kronärtskocksbottnar
3 vitlöksklyftor
2 msk vetemjöl
klick smör
ca 5 dl mjölk
ca 4 dl riven parmesan
ca 8 skivor parmaskinka

Sätt ugnen på 175°C. Skiva auberginerna i tunna fina skivor, salta på båda sidor, låt svettas ett tag, spola av med vatten, sprid ut på en plåt (dubbla lager går bra) och pensla gärna över med lite olivolja. In i ugnen tills de översta skivorna fått aningen färg.

Hacka vitlöken fint, fräs i lite olivolja, slå på tomaterna, låt puttra ett par minuter och smaka av med salt, peppar, kanske en tesked honung och en hutt balsamvinäger. Ställ åt sidan.

Smält smöret i en kastrull, sänk värmen, vispa i mjölet och späd med mjölken under omrörning. Rör till sist i den rivna osten och ta från värmen.

Skiva kronbottnarna så fint du kan och varva med aubergine, tomatsås, lasagneplattor och ostsås i så många lager som du själv finner lämpligt (det blir mer aubergine än pasta i det här receptet), se bara till att pastaplattorna alltid följs av sås så att de har någonting att koka mjuka i. Toppa med parmaskinkan. Grädda i mitten av ugnen, ca 25 minuter varav de sista fem på ugnens grillvärme så att skinkan mörknar och blir krispigt hård. Servera med sallad.

Kycklinggryta med kantareller och enbär

Att leva sitt liv i ångest och fruktan att någon ska råka hitta ens "hemliga kantarellställe" just den dag de gula hattarna tittar fram bak mossa och fjolårslöv, det är inget liv. Ändå är detta den kärva vardagen för en stor grupp svenskar. Varför just kantarellen rör upp så starka känslor är svårt att förstå. Den en svamp. Som är gul. Man steker den i smör och serverar på en bit rostat bröd. Mer är det just inte. Ändå handlar uppskattningsvis hälften av alla frågor som inkommer till frågespalter typ Fråga Juristen om hur man ska lyckas göra sina särkullsbarn arvlösa eftersom dessa (underförstått) nosat upp och länsat ens "hemliga kantarellställe". Sorgligt är vad det är.



2 kycklingfiléer
1 liter kantareller (129 kr/kilot på Coop)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 msk vilt- eller oxfond
1 dl rödvin
4 enbär
1 lagerblad
1 kruka persilja
hutt kinesisk soja (kan uteslutas)
maizena (kan uteslutas)

Hacka lök och vitlök, rensa och skär ner svamp och kycklingkött i mindre bitar. Stek lök och vitlök i smör eller olivolja och på låg värme, tillsätt därefter svampen, och när denna tappat en del vätska, kycklingköttet. Låt steka en stund till innan du tillsätter vin, krossade enbär, fond, lagerblad, soja. Späd med vatten så att kött och svamp täcks och låt puttra minst 20 minuter under lock. Smaka av grytsåsen med salt, peppar och kanske en skvätt balsamvinäger. Rör ut en sked maizena i lite vatten och tillsätt droppvis tills grytsåsen fått bara aningen tjockare konsistens. Hacka persiljan, strö över och servera med potatis.

Semesterstängt

Hej läsare! Nu packar vi ihop och drar till en liten ö utan uppkoppling. Jag önskar dig en mycket vacker sommar och hoppas att du vill komma tillbaka när jag hemmafruar igång igen framåt början av augusti. Då kommer det hända grejer, ja, herregud vilket ös det kommer bli bland pannor och kastruller. Ett liv och ett tjiv. Det vill du inte missa.

Tills dess – ha det underbart bra och ät bara goda saker!

Din,
Lotta Lundgren

Spaghetti med kronärtspuré, parmesan och persilja

Följande är vad jag under ett helt liv kommit fram till: 1. Kärlek och svartsjuka kan inte existera på samma plats. 2. Folk gör så gott de kan. 3. Aldrig välja det trygga alternativet. 4. Ingen är oersättlig. 5. Man blir inte tjock av kolhydrater. Tjock blir man av att sitta mycket och äta väldigt stora portioner. Det här goda receptet är kanske en glykemisk härdsmälta men å andra sidan orkar man bara äta en barnportion. Äger du en pastamaskin är såsen ursprungligen tänkt som en fyllning i hembakt ravioli.



1 burk kronärtsbottnar
2 – 3 medelstora potatisar
7 valnötter
25 g smör
1 citron
1 kruka persilja
parmesan

Hacka valnötterna och rosta i torr panna tills de doftar gott och fått lite färg. Skala potatisen och koka mjuk. Koka även kronärtsbottnarna i lättsaltat vatten (spar kokvattnet när bottnarna mjuknat). Kör bottnarna till lös puré i en mixer med lite av kokvattnet. Pressa potatisen i en potatispress. Smält smöret och blanda med potatis, rostade nötter och kronärtspuré. Smaka upp med peppar och salt. Servera till nykokt spaghetti med finhackad persilja, pressad citron, riven parmesan och smörstekt spenat.

Crispy fiskgratäng med palsternackssås

Tanken med det här receptet var att man skulle slungas fram och tillbaka mellan känslan att äta fisk och känslan av att äta chips. Med facit i hand måste jag erkänna att resultatet snarare blev vad man i dagligt tal benämner som "fiskgratäng".



ca 600 g fiskfilé, t ex hajmal, kolja eller hoki
12 medelstora färskpotatisar
2 palsternackor
2 1/2 dl matlagningsgrädde (15% fett)
1 dl mjölk
1 ägg
1 kruka dill
1/2 citron, ekologisk

Lägg fiskfiléerna i botten på en ugnsfast form. Koka potatis och palsternacka mjuka. Mixa palsternackan till slät puré med lite av grädden. Blanda med resten av grädden, mjölken, det yttersta fint rivna skalet av citronen, finhackad dill, ägget, salt och peppar. Slå såsen över fickfiléerna. Pressa över potatisen med en potatispress. In i ugnen på 200°C, ca 30 minuter. Ack, hälsans kök!