Het spenat- och kokossoppa med indiska köttbullar

Jag kände en gång en kvinna som trodde allt skulle ordna sig om hon blev mycket smalare. Hon hade jobbat på saken i flera år men inget tycktes fungera. Till slut såg hon ingen annan utväg än att resa till Indien för att dra på sig den berömda indiska magsjukan som under loppet av dagar förvandlar trinda västerlänningar till insjunkna spillror. Väl i Bombay gav hon sig helhjärtat hän åt uppgiften och konstaterade nöjt att man äter gott i Indien om man lagt bacillskräcken åt sidan. Den enda detaljen som inte ville falla på plats, var att amöborna hon hoppats på inte verkade få fäste. Inte första veckan. Inte andra. Och när hon efter tre kulinariska veckor landade i ett kylslaget Stockholm, gjorde hon det friskare och frodigare än någonsin, och med en fin solbränna på köpet. Vid baggagebandet började hon prata med en våldsamt stilig man som hon idag är lyckligt gift med. Slutet gott, allting gott – och det gäller i synnerhet för den här soppan.



Indiska köttbullar
1 paket kyckling- eller lammfärs
1 tetra röda eller gröna linser
2 tsk spiskummin
1 tsk kanel

Spenat- och kokossoppa
1 burk kokosmjölk + 1 1/2 burk vatten
ca 3 dl hackad spenat (djupfryst)
1 vitlöksklyfta
1 tsk curry
1/2 tsk kardemumma
minst 2 sorters färsk eller torkad chili, mängd efter smak
asiatisk fisksås

Blanda färs, avspolade linser, spiskummin, kanel, salta och peppra och rör ihop. Blöt händerna med vatten och forma till köttbullar. Stek i smör eller olja.

Fräs den finhackade vitlöksklyftan, curry, kardemumma och chili i en rejäl skvätt olja. Tillsätt kokosmjölk, vatten och spenat och låt koka upp. Tillsätt så mycket fisksås att soppan får lagom sälta. Servera soppan med köttbullarna. Glad påsk!

Lätta ditt hjärta – vinn en jättegammal sleten kokbok!

Jag är på jakt efter Sveriges sämsta mataffär. Sämsta i betydelsen skralt, smalt och dåligt sortiment. Trånga gångar, vissna färskvaror, dammiga konserver och dålig belysning ger pluspoäng. Jag söker matbutiken Gud glömde. Matbutiken ingen borde behöva handla i men ofta måste, eftersom alternativen lyser med sin frånvaro.

Brukar du handla där? Skriv och berätta! Bespara oss inga detaljer!

Bästa tips belönas (belönas och belönas, detta är helt enkelt vad jag har att erbjuda) med mitt sista referensexemplar av Köksskolan, den där boken som jag skrev när jag var ung. Den är lite solblekt över ryggen men övrigt i prima skick.

Jag väntar med spänning och korar en vinnare den 15 april.

Vita bönor och fläsk

Det är meningen att konståkning ska vara vackert. Jag tycker att det är otäckt. Mycket, mycket otäckt. Ömtålig hud bakom tunna nylonstrumpor. Nyslipade skridskoskenor som visslar och viner genom luften. Hastigheten. Halkigheten. Hårdheten i underlaget och alla dessa andfådda människor med ögon som lyser av rädsla, förväntan och vansinne. Idag startar VM i konståkning. Har du tänkt titta, grunda med något nervlugnande till middag.



2 tetror stora vita bönor
1 burk kronhjärtan (kan uteslutas)
1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
1 burk hela tomater
1/2 msk honung
1/2 citron
ca 500 g rimmat stekfläsk

Det här är väldigt gott. Jag vill att du ska veta det. Sätt ugnen på 175 – 200°C, bred ut fläskskivorna på ett bakplåtspapper och rosta tills de fått mörk färg och det mesta av fettet runnit ut. Hacka under tiden löken fint och vitlöken ännu finare. Fräs i olivolja på låg värme och så länge att löken får nästan lite söt smak. Slå tomaterna genom en sil – i den här rätten använder du bara tomatjuicen, själva tomaterna sparar du till en annan middag, en annan dag. Tillsätt tomatjuice, urkramade och skivade kronhjärtan, honung, pressad citron, salt och peppar, en gnutta chili om du vill. Låt puttra ihop, tillsätt eventuellt lite vatten så att bönröran får lagom såsig konsistens. Låt fläsket rinna av på hushållspapper och servera.

Kycklingspecial: Kycklingbiffar med chèvre och parma

Du känner säkert till Ötzi, mannen som hittades infryst i ett isblock och först togs för en nyligen förolyckad alpinist men vid närmare påsikt visade sig vara från tiden 3300 år före Kr? Receptet i denna tredje och avslutande del i min Kycklingspecial är tillrett på kycklingvärldens motsvarighet till Ötzi – tre kycklingfiléer från en annan tid och en annan frys i en annan stadsdel, sedan länge bortglömda, med tiden förvandlade till ett massivt isblock vilket började tina under förra flytten, därefter djupfrysta igen och förpassade till mörker och glömska. Tills nu. Det ligger nära till hands att tro att mat lagad på kycklingötzi slutar illa. Men inte denna gång. Detta recept får ett välförtjänt högsta betyg och stärkt av mina framgångar möter jag morgondagen redo att ta mig an ännu fulare råvaror. Vem vet? Kanske kokar jag stuvning på Bockstensmannen redan i veckan som kommer.



2 - 3 kycklingfiléer (det går bra att använda färska också)
5 - 7 knappt centimetertjocka skivor chèvre
5 - 7 skivor parmaskinka
2 fullkornsskorpor (eller motsvarande mängd skorpmjöl)
1 ägg
1 citron, helst ekologisk obesprutad

Tvätta citronen och raspa av det yttersta skalet (bara det gula, inte det äckliga vita). Kör skorporna till mjöl i din mixer. Upprepa med kycklingfileerna. Blanda ägg, skorpmjöl, kycklingfärs, citronzest, salta försiktigt och peppra något och rör ihop. Låt stå och vila en kvart. Blöt händerna. Lägg en klick färs på ena sidan av en skiva chèvre, lägg en lika stor klick på andra sidan och forma till boll. Svep in i parmaskinka och placera i lätt oljad ugnsfast form. Upprepa med hela satsen färs. Tillaga i ugn, 200°C, 15 – 20 minuter beroende på biffarnas storlek. Servera med sallad och/eller pasta och tomatsås.

Kycklingspecial: Kinesisk kycklinggryta med böngroddar och cashew

När jag var ung funderade jag mycket på döden, tiden, rymden och innebörden av ett oändligt universum. Nu för tiden undrar jag mycket över apparater som exempelvis den som förvandlar en hel kyckling till två bröstfiléer, två kycklingklubbor och en stor klatt överblivet kycklingskinn. Hur ser den ut? Hur fungerar den? Hur snabbt jobbar den? Finns den för hemmabruk och vad kostar den? Och kan man beställa en variant som tillåter en att själv utföra momentet då man drar bort skinnet från bröstfiléerna? (Det är nämligen mitt favoritögonblick inom matlagning; den sensuella segheten och det sköra lilla krasandet när skinnet släpper från köttet.) När jag var ung fick jag svårt att sova de nätter jag började tänka på vilket stort rum jordklotet harvar omkring i. Nu är det min skinnfria fryskyckling som håller mig vaken. Det är en högst tveksam utveckling. Men kycklingen kan jag i alla fall göra någonting åt. Kycklinggryta till exempel.



3 kycklingfiléer
5 vitlöksklyftor
liten näve cashewnötter
stor näve böngroddar, färska
minst två sorters torkad chili (piri-piri och cayenne t ex)
1 msk socker
ca 1 – 2 msk maizena
mörk kinesisk soya
aningen sesamolja

Eftersom det är snyggast med en klar grytbas, och kyckling - speciellt sådan som varit fryst – gärna släpper ifrån sig en massa partiklar som gör såsen grumlig, måste köttet först blancheras. Koka upp en kastrull med vatten. Skär kycklingen i grytbitar, kasta ner i det kokande vattnet, låt det bubbla några sekunder och slå bort vattnet genom ett durkslag.

Rosta nötterna i torr stekpanna. Skiva vitlöken fint. Slå en skvätt olja i en gryta eller kastrull och fräs vitlök och chili (mängd efter smak) en kort stund. Tillsätt kycklingen och så mycket vatten att kycklingen täcks till hälften. Tillsätt socker, en liten hutt sesamolja och så mycket soya att sältan känns lagom. Låt puttra någon minut och smaka av. Häll över lite av grytbasen i en kopp och vispa i maizenan. Tillsätt så mycket av maizenaredningen att grytan får lagom tjock konsistens.

Tillsätt böngroddarna, cashewnötterna, rör om och servera med ris och lättkokt broccoli.

Betyg: 4 av 5 som i mycket gott med tanke på den klena insatsen och de fula råvarorna, men inte fantastiskt.

Kycklingspecial: Salladskyckling med smak av citrongräs

Jag har två tråkiga kycklingfiléer. Jag vill ha supersaftigt kycklingkött till en sallad med asiatiska smaker. I grönsakslådan hittar jag en sorglig zucchini, rynkig och härjad av ålder, två förtidspensionerade kronärtskockor och ett knippe citrongräs. Det vore synd att säga att förutsättningarna ser speciellt lovande ut. Men då kliver Le Creuset in i handlingen - en tung, emaljerad gjutjärnsgryta som tål det mesta, inklusive långkok i ugn. Eftersom jag vill ha så saftig kyckling som möjligt, satsar jag på lång tillagning, låg temperatur (125° C) och fuktig miljö. I botten av grytan lägger jag zucchini som får fungera som fuktgivare, och ovanpå den sönderslaget citrongräs, skivad vitlök, ingefära och kycklingen. En dryg timme senare är kycklingen klar.


Thailändsk gurksallad med koriander.
1 gurka, helst ekologisk
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
1 röd chili av lite mildare sort
1 – 2 krukor koriander
1 citron
1 lime
ca 1/4 dl thailändsk fisksås
näve hackade jordnötter (kan uteslutas)

Klyv och kärna ur gurkan med en liten sked. Tärna eller gör ännu hellre långa tunna strimlor av gurkan med en osthyvel. Skiva löken så fint du förmår. Finhacka vitlök och chili. Hacka koriandern grovt. Pressa lime och citron. Blanda hela klabbet i en stor skål tillsammans med fisksåsen. Skiva upp kycklingen och servera med salladen och kokt ris, toppa med hackade jordnötter.

Betyg: 4 av 5 möjliga.
Kycklingen fick fin smak av citrongräset. Att det ändå inte blev toppbetyg beror på att jag väntat mig ännu saftigare kött. Nu blev det snarare mjukt, mört och godare än jag vågat hoppas på. För att få saftigare kyckling skulle man troligtvis behöva rimma kycklingen innan tillagning. Det ska jag göra en annan gång.

Kycklingspecial

Vi ska renovera köket. Det hela sparkar igång i slutet av månaden. Tills dess skall frysen vara tom. Jag har precis särskådat innehållet i nämnda frys och det som slår mig är överflödet av frysta kycklingfiléer. Vart jag ser hittar jag nya, skära klunsar täckta med ett tunt lager snöflingor (längst fram i lådorna) eller permafrost (om jag rotar närmare kylelementet). Kanske har du det likadant hemma hos dig? I sådant fall blir du säkert glad att höra att jag planerar ett kycklingfilétema framöver. Tillsammans ska vi äta oss ur den här situationen. Varje försök att förvandla djupfryst kyckling till någonting spännande och delikat kommer att förses med betyg, och jag lovar att inte bli kränkt om jag skulle vara tvungen att underkänna mig själv.